# ID: svediakorp-gov477691
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag ber att få tacka herr ordförande.
Fru kommissionär, alla som från nära håll följer fiskefrågorna känner till den polemik som brukar omgärda avtalspolitiken och som ni ser har behandlingen i utskottet av detta betänkande också föregåtts av en stor debatt.
Men även om resultatet inte uppfyller allas förväntningar är det rättvist att erkänna att betänkandet är balanserat och att det placerar avtalen i ett mer realistiskt sammanhang.
I avtalet erkänns för det första den betydelse avtalen har för gemenskapens ekonomi och inte bara för de länder som drar nytta av sina flottors närvaro i vatten tillhörigt tredje land, utan också, och detta är en punkt som ofta glöms, för andra länder med betydande förädlingsindustri, som på detta sätt kan försörjas med råmaterial från gemenskapen, utan att behöva ta till massimport, vars kostnad skulle öka väsentligt utan fiskeavtalen.
Samma argument kan tillämpas för konsumenterna, som alltjämt kan ha tillgång till en marknad med kvalitetsprodukter till skäliga priser.
Trots detta sammanställs i dokumentet också oron för vissa andra frågor som ännu inte fungerar på ett helt tillfredsställande sätt.
Det finns en oro över att gemenskapsflottorna skall utgöra exempel på respekten för resurserna för övriga flottor som trafikerar tredje lands vatten, eftersom de lokala fiskarna får god information om förutsättningarna för de olika avtalen och eftersom det finns en öppenhet och kontroll av den finansiella kompensation som Europeiska unionen och dess redare står för.
I betänkandet försöker man avslutningsvis förtydliga en annan rörig fråga: fiskeavtalen är fiskepolitik och inte utvecklingspolitik.
Det vore ändå orättvist att glömma den viktiga betydelse avtalen har för utvecklingen av de lokala samhällena, tack vare finansieringen och den erfarenhet gemenskapsflottorna så till den grad besitter, och detta är en annan föga känd aspekt, att det i många fall är tredje land som begär fiskeavtal med Europeiska unionen.
Det senaste fallet, här vill jag korrigera några av mina kollegor, är det med Senegal, där förnyelsen av avtalet påskyndats, inte enbart av gemenskapsintressena utan också genom påtryckning från den Senegalesiska sidan, vars förädlingsindustri är beroende av gemenskapsflottans fångster i dessa vatten och där vissa industrier löpte risken att bli stillastående om avtalet inte förnyats omedelbart.
Ni känner till att vissa redan hade gått i konkurs när avtalet förnyades.
Med hänsyn till alla dessa faktorer måste jag därför stödja Cramptons betänkande så som det är, och tillåt mig att inte instämma med de ändringar andra föreslagit.
Avslutningsvis skulle jag vilja gratulera samtliga föredraganden, men, fru kommissionär, jag skulle vilja invända mot Souquets betänkande, där man tar makt från oss i parlamentet i samrådsförfarandet, och uppenbarligen måste vi opponera oss mot den ändring av artikel 4 i grundförordningen ni föreslår.
Ni förstår säkert att det är vår rätt och skyldighet att försvara parlamentets makt, som minskas väsentligt genom denna artikel 43, varför vi fortsätter att ifrågasätta den.
