# ID: svediakorp-gov477681
# author: Crampton (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,000
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, de första fem minuterna talar jag i min egenskap av föredragande för fiskeriutskottet, som lade fram mitt betänkande för ett litet tag sedan.
Resten av tiden kommer jag att ge uttryck för några av mina personliga åsikter och frågor om fiskeriavtal i allmänhet.
Europeiska unionen har 26 fiskeriavtal med tredje land, 15 med länder i Afrika och Indiska oceanen, 10 med länder i norra Atlanten samt 1 med ett land i Latinamerika.
Dessa faller under fem olika huvudkategorier: reciproka avtal, tillgång till överskottsbestånd, tillgång till bestånd i utbyte mot ekonomisk kompensation, tillgång i utbyte mot kompensation och marknadstillgång samt andra-generations-avtal som inbegriper upprättande av samriskföretag.
Många av dessa avtal löper med ett fåtal problem och det främsta problemet med fiskeriavtal rör avtalen med ekonomisk kompensation.
Dessa har främst slutits med utvecklingsländer.
Kommissionären sade nyligen, och jag citerar henne, att " vi kommer, fiskar, betalar så gott som ingenting och lämnar utan någon som helst kontroll ".
Av detta skäl är betänkandet fokuserat på avtal med ekonomisk kompensation.
Europeiska unionen måste uppenbart balansera sina egna direkta intressen och den framtida överlevnaden för sina fiskeflottor och samtidigt inse att de globala fiskbeståndens långsiktiga bestående ligger i allas intresse på lång sikt.
I betänkandet refererar jag till detta som insiktsfullt egenintresse.
Detta inbegriper en åtgärd för framförhållning, som den nuvarande så kallade politiken inte innehåller.
Fiskeriutskottet välkomnar kommissionens meddelande " Fiskeriavtal - nuläge och avtal " som ett första steg i rätt riktning.
En tydlig, sammanhållen inställning till fiskeriavtal är av yttersta vikt för att säkerställa att framtida avtal kan slutas på ett framgångsrikt sätt.
Det finns redan tecken på att vattnen är, om inte stormiga, så väl upprörda.
Svårigheterna med att underteckna ett nytt avtal med Senegal och signalerna från Marocko att man inte kommer att underteckna något nytt avtal när det nuvarande upphör att gälla 1999 är entydiga.
En massiv opinion säger nu att vi måste anta en ny inställning, inte bara för rättvisa fiskeriavtals och utvecklingen skull, utan också för att säkerställa att dessa avtal kan komma att överleva även i framtiden.
Vid fiskerirådets möte nyligen, uppgav kommissionen att de globala fiskeriresurserna blivit trånga och att man behövde en ny uppsättning prioriteter.
Detta betänkande syftar till att bistå i detta.
Det lägger fram en hel serie principer.
Dessa principer omfattar hållbar användning av marina resurser, förebyggande av utfiskning, att alla parter samarbetar om sådana saker som inventering av fiskbestånden, övervakning, samlevnad mellan industriellt och hantverksmässigt fiske etc.
Det betonar även den nödvändiga sammanhållningen mellan fiskeripolitiken, som den representeras av fiskeriavtalen, och utvecklingspolitiken.
Detta är särskilt viktigt.
Dessutom bör vi säkerställa att vi följer ordningsreglerna, t.ex.
Food and Agricultural Organizations ordningsregler för ansvarsfullt fiske och många andra som vi undertecknat och sträva efter att alla andra nationer gör samma sak.
Teverson hänvisade nyss till Food and Agricultural Organization.
De har också sagt, utöver vad han sade, att 70 % av världens fisk fångas intill eller över vad som är hållbart.
Vid sidan av dessa principer, lägger vi i betänkandet fast ett antal riktlinjer för ett enhetligt förfarande som måste gås igenom när vi förhandlar om fiskeriavtal: erhållande av maximalt uttömmande information om fiskbeståndens storlek, rådfrågning av företrädare för lokal fiskenäring, en kostnad-nytta-analys, en mekanism för återkoppling av forskningsresultat och utbildnings- och träningsprogram, som finansieras som en del av dessa avtal av gemenskapen.
Sedan nämner vi i betänkandet Europaparlamentets roll.
Vi är inte nöjda med Europaparlamentets roll.
Den har blivit väldigt marginaliserad vad gäller fiskeriområdet.
Parlamentet har upprepade gånger sagt att vi bör vara mycket mer involverade i avtalsprocessen, vilket inbegriper att vi rådfrågas om det förhandlingsmandat som rådet ger till kommissionen och att fiskeriavtalen sluts med parlamentets samtyckesförfarande.
För den återstående tiden, bara ett par personliga punkter.
Det var en lång och omständlig omröstning i utskottet.
Detta resulterade i att, när vi väl såg det färdiga betänkandet, upptäckte jag att det förekom ett flertal motsägelser, några felaktigheter och att balansen i betänkandet hade ändrats betydligt.
Europeiska socialistpartiets ändringsförslag syftar till att åtgärda en del av dessa tillkortakommanden.
Jag måste ställa några frågor.
Kan vi verkligen säga att Europeiska unionens främsta mål är att bibehålla de nuvarande strukturerna inom fiskenäringen?
Det förefaller underligt.
Kan vi verkligen säga att Europeiska unionen skall ansvara för fartygsägarnas lönsamhet?
Vi säger inte så om stålindustrin eller bilbranschen.
Hur är det med fiskerinäringen?
Vi skall givetvis skapa förutsättningarna för att de kan vara lönsamma, men vi skall inte ansvara för det.
Bör dessa avtal finansieras fullt ut av Europeiska unionen?
I direktoratets nyhetsbrev Pesca skriver kommissionen att oro över kostnadsbegränsningar kan resultera i att fartygsägare eller t.o.m. medlemsstater tar en större andel.
Jag tillstår att vi måste överväga vad revisionsrätten säger oss och vad den europeiske skattebetalaren säger oss om han / hon visste exakt vad som föregick.
Kan vi allvarligt talat tänka oss, så som nämns i detta betänkande, fisk som en förgänglig resurs?
Är fisk som simmar runt i oceanen en förgänglig resurs?
Jag ber er tänka på detta.
Kan vi säga att export av överkapaciteten i Europeiska unionens flotta till tredje land är ett försvarbart alternativ för framtiden.
Kommissionen har redan sagt att dessa avtal inte är någon långsiktig lösning.
Vi måste själv tackla problemen i våra vatten.
Detta är ett bra betänkande.
Jag hoppas att man kommer att stödja det.
Jag har personligen svårt för det, men detta är fiskeriutskottets beslut och jag tycker att det är ett framsteg mot vad vi har haft tidigare.
