# ID: svediakorp-gov477680
# author: Teverson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mitt betänkande handlar om NAFO-området.
Men jag kommer bara att tala en kort stund om det, eftersom det, trots att det är ett viktigt betänkande, inte utgör någon tvistefråga och främst tar upp detaljfrågor.
Jag välkomnar de ändringar som gjorts i NAFO-avtalet och som nu har tillämpats.
De omfattar användandet av ett större antal observatörer.
Dessa personer befinner sig redan ombord på fiskefartyg och vi bör använda dem maximalt för att förstå egenarterna för denna typ av fiskeriverksamhet och i synnerhet vad gäller utsorteringen.
Detta berör alla involverade i fiskeriverksamhet och kommer att ge större förståelse för spillet och för hur det systemet kan förbättras, också vad gäller Hail-systemet och deklarationer om vilka arter som skall fångas.
I praktiken finns också ett underliggande problem, framförallt vad gäller räkfisket.
Det är ett nytt område som håller på att öppnas upp, främst av isländska fartyg och det kräver större kontroll.
Det är det som ligger bakom ändringsförslagen, som syftar till att säkerställa att räkfisket förblir hållbart under en längre period.
Vi ber parlamentet att detta undersöks och ytterligare betänkande läggs fram.
NAFO må vara viktigt, men viktigare ändå är de internationella fiskeriavtalen.
En sak som är klar - och som kommissionen och ministerrådet regelbundet talar om för oss - är att det finns stor överkapacitet i fiskeflottorna, inte bara i Europa, utan i hela världen.
Faktum är att närmare två tredjedelar av de globala fiskbestånden beräknas vara överexploaterade.
Det kräver inga större ekonomiska kunskaper att förstå att ju billigare man gör det att ta sig in på en marknad, desto större kommer kapaciteten att bli och desto mer kommer kapitalet eller fartygen och utrustningen att exploatera resursen.
Vad som händer är att Europeiska unionen, med sina internationella fiskeriavtal, bidrar till detta globala problem, nämligen genom att över-subsidiera fiskeflottorna världen över.
Faktum är att FAO har uppskattat att det totala understödet till fiskeflottorna världen över är mycket, ja, oacceptabelt stor.
På grund av detta sker utfiskning, fiskbestånden minskar ytterligare och nationer blir tvungna att köpa sig mer fiskerättigheter på annat håll.
Vi hamnar på så sätt i en konkurrensspiral som leder till ytterligare minskade fiskbestånd.
Vi måste sätta stopp för den här processen någonstans.
Jag anser att Europaparlamentet bör bli världsledande i miljöskydd och att vi bör vara spjutspetsen för att stoppa understödet till de internationella fiskeriavtalen.
Liberala gruppen föreslår att vi intar en mycket radikal ståndpunkt till naturvård och generellt till det framtida fisket världen över.
Vi bör besluta att detta är ett område där det är mycket lätt att koppla privata kostnader till faktiska kostnader så att kostnaderna för fiskeriavtalen bärs av redarna och operatörerna.
På så sätt kan vi börja få kapaciteten i linje med de globala fiskbestånden.
Det är bara en början, men en ytterst viktig sådan.
Vi säger definitivt inte att detta bör vara ett ensidigt beslut från Europeiska unionens sida.
Vi måste förhandla med de övriga större fiskenationerna - Japan, Korea och det som var Ryska federationen, även om den nu inte längre är någon större aktör.
Vi måste börja få till stånd någon internationell överenskommelse för att stoppa detta bidragsgivande och minskningen av fiskbestånden i världshaven.
Om dessa förhandlingar inte blir framgångsrika, bör vi föra processen vidare till Världshandelsorganisationen och låta det organet övervaka detta område och behandla subventioner till internationella fiskeriavtal som illojala konkurrensmetoder.
Endast på detta sätt kan vi få den marina ekologin i någon typ av global balans.
Denna politik behöver i sig inte vara kostsam för Europeiska unionen som helhet, men kommissionen förefaller vilja utvidga detta område.
Ändå är kostnaden för gemenskapen på detta område ca 280 miljoner ecu per år och Peter Cramptons betänkande föreslår att endast 1 300 fartyg skall få utnyttja denna politik.
Det är ett årligt bidrag på ca 200 000 ecu per fartyg.
Säkerligen kan vi spendera dessa pengar mer effektivt på annat håll i Europeiska unionen, t.ex. i de perifera regionerna, och jag skulle vilja föreslå min egen valkrets.
Det måste finnas bättre sätt att spendera pengar och att målinrikta dem vad gäller strukturell finansiering.
Liberala gruppen säger att vi bör stoppa denna dårskap, slå ett positivt slag för global naturvård och kommissionens meddelande till oss som medlemsstater bör också tolkas globalt.
Vi måste sätta stopp för denna typ av subventioner.
