# ID: svediakorp-gov477678
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,119
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, mina damer och herrar, dagens viktiga gemensamma debatt om fisket har en tydlig gemensam nämnare.
Samtliga betänkanden berör på ena eller andra sättet de oumbärliga externa bestånden och de olika sätten för utnyttjande och reglering, antingen genom traditionella fiskeavtal med tredje land, som det med São Tomé och Príncipe i Macartneys betänkande, eller regionala, multilaterala avtal som NAFO, som behandlas i Teversons betänkande, men också som New York-avtalet om arter som rör sig både inom och utanför de exklusiva ekonomiska zonerna och ständigt vandrande arter, som behandlas i det betänkande jag föredrar.
Alla betänkanden berör olika problem, men framhäver också det gemensamma besväret över att, vilket nu börjar bli vanligt, Europaparlamentet ännu inte givits en större roll i denna fråga, i förhållande till kompetensgirigheten i en europeisk kommission som strävar efter en omåttlig reglering på tvivelaktig eller åtminstone otillräcklig juridisk grund, vilket behandlas både i Souchets och i mitt eget betänkande, i bägge fallen om gemenskapsåtgärder inom ramarna för internationella organisationer som givits i uppdrag att definiera den framtida och föränderliga internationella sjörätten.
På grund härav herr ordförande skulle det vara värt besväret för Europaparlamentet att på eget initiativ sammanställa ett betänkande om de för Europeiska unionen oersättliga internationella fiskeavtalen, Cramptons betänkande, som efter viktiga debatter i och ändringar av vårt eniga fiskeriutskott, debatteras idag vid detta plenum.
Jag tar mig friheten att på grund av dess betydelse lyfta fram följande ur hans betänkande: de internationella fiskeavtalen och fisket på internationella vatten förutsätter 25 % av den totala gemenskapsproduktionen.
Tredje lands betydelse är oundviklig för gemenskapsmarknaden, eftersom fångsterna på våra vatten ligger långt under vår konsumtion.
Dessa avtal är alltså oundvikliga för gemenskapsflottan, gemenskapsmarknaden och gemenskapens konsumenter, för vår industri och, som en följd därav, för arbetstillfällena, som dessutom, vilket framgår i betänkandet, koncentreras i pereferiområden som omfattas av mål 1 och är mycket beroende av fisket, utan andra tydliga alternativ till arbetstillfällen, men som har en på världsnivå konkurrenskraftig fiskesektor, som behöver stöd gentemot tredje lands fiskeintressen, som önskar tillgång till samma bestånd och inte alltid med tekniska bevarandeåtgärder så krävande som de i Europeiska unionen.
Det är slutligen nödvändigt att upprepa att en politik så viktig för de allmänna intressena i Europeiska unionen inte uppgår ens till 30 % av de totala gemenskapsresurser som läggs på fisket, vilket för unionens budget motsvarar 0, 31 % av den totala gemenskapsbudgeten.
Det är alltså nödvändigt att i framtiden fortsätta med denna politik med internationella fiskeavtal, ge avtalen större budgetutrymme, alltid anpassa dem till respektive ömsesidiga intressen, förhandla fram avtal godtagbara för bägge parter, vid behov förbättra nuvarande avtal eller anpassa dem till de konkreta omständigheterna och de olika juridiska utformningarna, genom att tillämpa traditionella avtal när så är lämpligt eller skapa blandföretag eller när så är möjligt tillfälliga företagssammanslutningar.
I detta sammanhang, herr ordförande studerar vi New York-konventionen av den 4 augusti 1995 om bevarande och förvaltning av arter som rör sig både inom och utom de exklusiva ekonomiska zonerna och ständigt vandrande arter, vars ratificering underställts samråd med Europaparlamentet och vars betänkande jag föredrar.
Vi står inför ett historiskt avtal av stor betydelse, som måste försvaras, eftersom det strävar efter en fördjupning genom multilateralt, regionaliserat samarbete i åtgärderna för bevarande och förvaltning på internationellt vatten.
Det handlar till sist om att samarbeta för att bevara arterna på internationellt vatten från teserna och försöken i vissa kuststater, som strävar efter ensidig utvidgning av sina privilegier, stick i stäv med internationell rätt, havsrättskonventionen och framför allt de bestämmelser som gäller på öppna havet och de exklusiva ekonomiska zonerna ut till 200 nautiska mil.
Längre fram och uteslutande för arter som rör sig både inom och utom dessa zoner och, åtminstone tillfälligt, de ständigt vandrande arterna, är det på sin plats att, om den träder i kraft, tillämpa den nuvarande New York-konventionen.
Det bör emellertid sägas att denna varken lyfter fram eller stödjer extraterritoriella nationella lagar, som den sorgliga kanadensiska fiskelagen av den 25 maj 1994 eller det nya lagförslaget C-62, som vi tar tillvara på tillfället att än en gång opponera oss mot.
Vi påkallar därför i vårt betänkande kommissionens uppmärksamhet, så att man innan avtalet definitivt ratificeras kan säkerställa att alla undertecknande stater tolkar avtalet på samma sätt och, om så är nödvändigt, iakttar en juridisk noggrannhet vad gäller reserver och tolkningsdeklarationer, för att skapa juridisk säkerhet.
Det finns känsliga frågor, som att under vissa omständigheter använda våld, som kräver en nitisk och strikt tolkning, eftersom konflikter i annat fall kan uppstå.
För det andra, men ändå mycket relevant, har vi behörighetsfrågan, som redan ifrågasatts av flera medlemsstater i rådet inför Europeiska kommissionen.
Avtalet påverkar befogenheter fördelade mellan staterna och kommissionen.
Kommissionen har tilldelats befogenheter i frågor rörande bevarande och förvaltning av de marina resurserna, men medlemsstaterna behåller de befogenheter som internationell rätt ger fartygets flaggstat.
De exklusiva befogenheter som staterna allt jämt har, ger dem rätt att enligt internationell rätt tillämpa egna juridiska hållningar och det egna juridiska skyddet inom erkända egna behörigheter, varför det blir ett dubbelt juridiskt skydd från staten och kommissionen, vilket är logiskt i det rimliga samarbetet mellan kommission och stat, i enlighet med respektive befogenhet, ett skäl till varför den pretentiösa artikel 3.2 i kommissionen förslag, enhälligt avslagen vid vårt fiskeriutskott, förefaller överdriven och utan tillräcklig juridisk grund, varför man med stor mångtydighet och på ett olämpligt sätt försöker få staterna att nästan frånsäga sig sina försvarsbefogenheter, sina egna befogenheter, till förmån för kommissionen, utan att denna, vilket påpekas av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor i utskottets yttrande om vårt betänkande och som bifogats detta, föreslår argument för att bevara nämnda föreskrift.
Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor, och härmed avslutar jag, herr ordförande, påpekar i punkterna 5 och 6 att dessa bestämmelser i artikel 3.2 kan förväntas ge svårigheter, samt påpekar man att det inom de internationella avtalen av blandkaraktär ännu idag inte finns någon definierad gemenskapsjurisdiktion.
Det skulle alltså i stället för juridiska bestämmelser vara bättre med ordningsregler mellan gemenskapen och medlemsstaterna.
Inför denna motivering är fiskeriutskottet, som bifaller ratificeringen av avtalet, trots det enhälligt motståndare till punkt 3.2 i förslaget.
