# ID: svediakorp-gov477621
# author: Patijn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 971
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, jag har lyssnat med utomordentligt stor uppmärksamhet, inte bara till fru Boninos förklaring utan framför allt också till de ärade ledamöterna.
Jag är berörd av engagemanget från alla i denna förskräckliga politiska, humanitära och mänskliga tragedi.
Fakta tvingar oss att inse att det efter lösningen av vad vi då kallade den stora strategiska konflikten och ost-väst-konflikten inte är, så som den amerikanska författaren Fukayama en gång hävdade the end of ideology is the end of politics, för kvar finns en värld där medlemsstater, unionen, kommissionen, de internationella organisationerna måste satsa allt för att förebygga rättslöshet för stora människogrupper.
I denna konflikt har den centrala politiska frågan varit om målet skulle ha nåtts om västländerna, de afrikanska länderna, världsgemenskapen hade intervenerat militärt.
Denna fråga såg sig inte bara den Europeiska unionen, utan hela den internationella gemenskapen ställd inför, då tragedin i östra Zaire rullades upp, men jag påminner också om tragedin som två år innan dess hade rullats upp.
Frågan var i ett visst ögonblick uppe och det bildades en internationell grupp under ledning av Kanada, under tillsyn av FN, för att organisera det, men på grund av den leadtime, som sådant alltid tar, utvecklade sig under tiden händelserna på platsen så att militär intervention i den form som tänkts inte längre tillhörde reella möjligheter och inte heller skulle ha bidragit till lösningen på problemen.
Jag måste säga er att jag personligen som politiker, som nederländare, som europé beklagar att världsgemenskapen och också den Europeiska unionen de facto i ett visst ögonblick var tvungna att, efter det att det militära valet, hade blivit politiskt, militärt och logistiskt omöjligt, var tvungna att åse vilka tragedier som rullades upp.
Dessa händelser kan inte vridas tillbaka, men jag skulle vilja varna för, också från intensiteten i debatten som vi i rådet och med kommissionen och med andra berörda i världsgemenskapen har fört, att nu för lätt inta en självkritisk hållning och klandra oss själva att vi inte intervenerade militärt.
Herr ordförande, jag har under många år arbetat på försvarsministeriet.
Jag har under många år arbetat med generaler i det nederländska fösvarsministeriet och jag har alltid varit imponerad av ansvarskänslan hos militära ledare för, om det politiskt var uppe att sätta in den militära apparaten, att generaler alltid ställer de riktiga frågorna.
Tänker ni på dessa eller dessa konsekvenser.
Är ni beredda att ta med de och de förlusterna.
Kan ni försvara det för ert parlament.
Är ni också beredda att acceptera att den militära interventionen som sådan medför en egen politisk dynamik.
Den sortens frågor var uppe; världsgemenskapen, FN, säkerhetsrådets ständiga medlemmar bedömde i utvecklingen av denna konflikt nu en gång, att militär intervention i denna humanitära tragedi inte var den riktiga vägen, eftersom de frågorna var ställda.
Eftersom förhållandet mellan möjligheten att genomföra målet å ena sidan och medlen och riskerna å andra sidan, beräknades som ogynnsamma av de som rekommenderade det.
Jag förstår frustrationen som kommer fram i denna debatt.
Den frustration som vi som ansvarsfulla politiker i rådet varje månad, varje vecka, dagligen har känt eftersom vi inte längre kunde vända utvecklingen på platsen, där i ett givet ögonblick rim och reson förträngdes av geväret.
Vi måste vidare.
Vi måste självklart i första Rådet försöka inrikta våra målsättningar på följande prioriteringar för att göra slut på denna mänskliga tragedi.
Jag tror att rådet ser det framför sig och man kommer otvivelaktigt att ställa sin personliga representant och sin diplomati till tjänst för att i första hand sikta på att fientligheterna upphör och att förhandlingar påbörjas och såvida de inte redan är igång i detta ögonblick göra dem lyckosamma för att få en fredlig överföring av makten i Zaire.
För det andra kommer rådet samtidigt att vara tvunget att till detta knyta rätten för internationella organisationer att utföra sitt arbete i områdena och för de människor som behöver det.
Om vapenstillestånd finns, och det i princip finns ett politiskt avtal om ett överlämnande som tydligen är på tal i Zaire, så kommer alla ansträngningar sedan att vara tvungna att inriktas på att etablera ett minimum av stabilitet i detta gigantiska land där så många människor nu har svårt att överleva.
Det måste ske enligt konstens alla regler: att befästa en interimistisk regim som förbereder val, att hålla allmänna val som lämnar trovärdigt resultat och sedan att befästa en regering med en legitim makt efter de allmänna valen, en legitim makt som är värd att få allt stöd från väst för att genomföra stabiliteten, friheten och freden i detta sargade land.
Rådet är utan vidare berett att handla i enlighet med dessa linjer i vad som vidare skall göras av oss.
Jag vill från denna position ännu en gång uttala särskild erkänsla för vad kommissionen, särskilt fru Bonino, har gjort för att against all political odds göra det bästa av det och med hennes ihärdighet, som vi alla beundrar hos henne, göra det lilla som ännu gick att göra.
Blir vi klokare av denna tragedi?
Vi känner till de politiska begränsningarna om hur pass västliga medlemsstater kan påverka sakernas ordning i Centralafrika.
Vi erkänner de inrikes politiska begränsningarna för att påverka denna sortens händelser militairement och vi vet om begränsningarna hos den gemensamma utrikessäkerhetspolitiken för att med det bristfälliga instrument som fortfarande finns där, men det ligger nu inom ramen för regeringskonferensen för diskussion, kunna agera preventivt och kurativt i denna sortens tragedier.
