# ID: svediakorp-gov477613
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, inte en enda organiserad instans av spöket internationella gemenskapen reagerade adekvat när det gäller krisen i de Stora sjöarna.
Verkligheten från de senaste månaderna bevisar att borttagningen av FN: s interventionsmakt har orsakat en humanitär och politisk katastrof.
Häri, damer och herrar, är Förenta Staternas ansvar förkrossande.
Jag tycker att det rent ut sagt är skandal att för några veckor sedan få se att Förenta Staternas sändebud Richardson, nu stryker ett döende flyktingbarn över huvudet, som han för månader sedan förklarade inte fanns.
Av denna sortens politiska och moraliska skenhelighet går den internationella gemenskapen sönder.
Men också unionen och dess medlemsstater har slutligen begränsat sig till vad ordförandeskapet så vackert namngav: ge uppmärksamhet till att skriva kommunikéer, att skicka ressällskap av vanliga och särskilda sändebud, men var tog den samordnade handlingen vägen?
Den enda som enligt mig har lagt tonen för att föra en europeisk politik var fru Bonino.
Hon har över hela världen sagt vad Europa skulle ha gjort, men hon hade inte instrumenten för det.
Och, resultatet är att vi åter har varit tvungna att begränsa oss till humanitär hjälp som i detta fall inte ens hamnat hos människorna på grund av de många blockader som vi upplevt i detta området.
Men vad vi dock under tiden ser är att företagen från länderna som har gjort FNinterventionen omöjlig, och jag säger det igen, Förenta Staterna följt av Kanada, nu plockar frukterna och drar in koncessionen för gruvorna mot spottpriser och den zairiska befolkningen kommer naturligtvis som vanligt inte att få del av detta.
Idag är alltså den andra ronden igång av förhandlingarna mellan Mobutu och Kabila.
Jag hoppas att det blir ett avtal för att undvika möjlig blodsspillan i Kinshasa, för med de 50 000 soldaterna från den zairiska militären från olika led, skulle det där verkligen kunna bli ordentligt blodigare än någon annanstans.
Men den grundläggande frågan på lång sikt är och förblir: vad händer sedan med tilldelningen av makten.
Om jag i dag läser i tidningen att Kabila förklarar att diktatorn Mobutu måste bort, då säger jag " bra " men om han tillägger att nu går allt makt till alliansmakten, ja då blir det kallt om hjärtat när jag ser vad den alliansen under tiden har låtit ske i områdena där de övertagit makten.
Därför är mitt stora upprop till unionen och till medlemsstaterna, att verkligen ingen utländsk makt behöver säga vem som skall få makten i Zaire, men att de zairiska folket skall få chansen att säga vem som får makten och hur makten måste fördelas.
Alltså ingen afrikansk makt, inte heller någon västerländsk makt och jag hoppas att vi tillsammans kommer att följa en strikt konditionalitet i samband med stöd och erkännande när det gäller den nya regimen och göra det beroende av faktumet om det zairiska folket får reellt inflytande, ja eller nej.
Det måste vara avgörande.
