# ID: svediakorp-gov477612
# author: Pettinari (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag tror att oavsett de möten som hålls just nu så kommer Kinshasa att intas av Kabilas styrkor inom de närmaste dagarna.
Detta är en av de viktigaste politiska händelserna i Afrika under de senaste 20 åren, eftersom det kommer att leda till att den geopolitiska balansen i hela den afrikanska kontinenten rubbas.
Jag tror att det vi bevittnar i området är ett slags amerikanisering av Afrika och att vi står inför slutet på det europeiska inflytandet över kontinenten.
På det politiska planet har rådet förhållit sig fullständigt passivt i regionen kring de Stora sjöarna, fångat i en föråldrad nationalstatslogik, som har haft som enda resultat att hela afrikanska områden har hamnat i händerna på amerikanerna.
Från södra Afrika till området kring de Stora sjöarna, från Afrikas horn till Sudan och hela det muslimska Nordafrika.
Detta är enligt min åsikt resultatet av en meningslös politik från rådets sida och från medlemsstaternas sida, som har stött diktaturer och despoter in i det sista.
Historien om Zaire under de senaste veckorna och slutet på Mobutos regim är i själva verket en läxa som lär oss hur man inte skall bete sig när det gäller den europeiska utrikespolitiken.
Detta är i själva verket ännu en demonstration av att det saknas en europeisk utrikespolitik och jag hoppas att rådet äntligen tar tillfället i akt att revidera fördraget för att skapa en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som gör att vi kan undvika en upprepning av de senaste månadernas europeiska ynkedom i området kring de afrikanska Stora sjöarna.
Det har förekommit en allmän politisk frånvaro från Europas sida och, även om jag i regel brukar vara ganska sträng när det gäller kommissionen, så måste jag erkänna att just i det här fallet har kommissionen verkligen försökt att spela en positiv roll, vilket vi emellertid inte enbart förväntade oss av kommissionen varför det sammantagna resultatet inte har varit positivt.
Låt mig avsluta med en sista fråga, eftersom jag tror att man nu måste begära av segraren Kabila att han vidtar konkreta åtgärder vad gäller de mänskliga rättigheterna och uppbyggandet av en rättsstat, att han organiserar en regional konferens om fred och anordnar fria val.
Jag begär att rådet och kommissionen ger ett tydligt svar och inte gömmer sig bakom den för tillfället starke mannen, som just nu inte är Mobuto, utan Kabila.
