# ID: svediakorp-gov477607
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,558
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar, förhandlingarnas utveckling och de militära konflikter som kommer att avgöra den framtida makten i Zaire har delvis dolt den mänskliga tragedi som fortfarande utspelar sig på olika håll i landet.
Jag tänker främst på folket, utan åtskillnad, på folket som är i nöd, vare sig det är tvångsförflyttade eller flyktingar från Rwanda eller Burundi.
Avsiktligt använder jag uttrycket " delvis dolt ", eftersom tragedins omfång och de för mänskligheten få ovärdiga bevisbilder vi har, har nog påverkat även de som är mest uppmärksamma på de strategiska, ekonomiska och geopolitiska frågor som maktskiftet innebär.
Numera är det tydligt att Zaire går mot en ny tidsepok.
Själv beklagar jag inte den del av historien som nu lider mot sitt slut, men jag är djupt oroad över den makt som gestaltar förändringen eftersom den hitintills har föraktat samtliga internationella humanitära konventioner samt många konventioner om mänskliga rättigheter.
(Applåder) Vad det humanitära läget beträffar har jag tyvärr inte mycket att säga eftersom vi inte får tillträde till berörda områden.
Ni har sett bilderna från TV-team som följer biståndsarbetare dit de kan ta sig.
Av säkerhetsskäl försöker vi ta oss dit med vittnen och då även med media.
För övrigt och i synnerhet vad gäller Kivu osv. har jag ärligt talat inte mycket att säga eftersom vi inte fått tillträde till området.
Det har även hänt att vi blivit utvisade trots att vi haft tillstånd att åka till ett visst område.
Som ni vet har för en gångs skull hela det humanitära samfundet talat med enad röst och den 6 maj 1997 skickades under ledning av Förenta nationernas organ för humanitära frågor en rapport till Säkerhetsrådet.
Ett enigt humanitärt samfund, både Förenta nationernas organ, Röda korsets och icke-statliga organisationer, har inte endast skickat en gemensam offentlig rapport som belyser situationen, utan det har även gjort likartade uppmaningar.
Jag vill även föra tanken till frågans historik och påminna om att av de cirka 400 000 flyktingar från Rwanda som befann sig i Zaire och som inte återvänt till sitt hemland, hade för några veckor sedan knappt hälften kunnat lokaliseras till Tingi Tingi och få hjälp.
Det är också angeläget att påminna om att i december när den multinationella styrkan upplöstes innan den ens var på plats under förevändning att alla flyktingar hade åkt tillbaka till Rwanda och att det därför inte längre fanns några flyktingar i Zaire, få var då de som vågade hävda att 400 000 personer ungefär saknades.
Det var i december månad och det var inte många som hävdade det!
I slutet av januari hade cirka 200 000 av dessa 400 000 flyktingar återfunnits i området Tingi Tingi.
Hjälpen hade knappt hunnit organiseras förrän en ny attack mot lägret drev alla dessa människor på flykt och 100 000 återfanns nyligen i områdena Kisangani och Ubundu.
Ni vet vad som hände i Kisangani.
Ni känner till de oändliga diskussioner om under vilka villkor flyktingarna skulle skickas hem och oenigheten mellan FDL och UNHCR.
När man äntligen hade kommit överens blev de 80 000 till 100 000 flyktingarna i lägret återigen angripna.
Dagen efter var de borta!
Tack vare påtryckningar från UNHCR: s Ajello fick vi slutligen tillträde till området.
Reportagen är tillräckligt tydliga, vittnesmålen likaså.
De har sett fullständigt oacceptabla situationer.
Jag vill betona att vi kanske inte inom de närmsta timmarna får tillgång till km 56, 82 och 94, men fram tills idag har vi endast kunnat bege oss dit vi hade tillstånd.
De humanitära organen och i synnerhet UNHCR har dessutom blivit anklagade för ineffektivitet och även värre eftersom vi har fått skulden för massakern och man har anklagat oss för att ha dödat flyktingarna.
Ogata har redan reagerat mycket klarsynt på dessa anklagelser, men vi tror att det är en strategi som syftar till att avlägsna UNHCR och alla humanitära organisationer från flyktingverksamheten.
Man försökte med denna strategi och man försöker fortfarande.
Det är officiellt att Kigali har föreslagit att han tillsammans med FDL skulle organisera hemsändning av flyktingar mot direkt donationsfinansiering, vilket skulle förvisa det internationella samfundet och UNHCR till åskådare.
Såsom rådet nyss nämnde har under de senaste veckorna Europeiska unionen, USA och Förenta nationerna genom sina särskilda sändebud utövat synnerligen kraftiga påtryckningar för att övertyga FDL att upphöra med sina systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och ge humanitära organ och i synnerhet UNHCR möjlighet att fritt ta sig fram till flyktingarna.
Påtryckningarna lyckades till slut få igång hemsändningen.
Fram till idag har 22 000 flyktingar fått hjälp.
En tidsfrist på 60 dagar har beviljats för att avsluta operationerna, vilket är en premiär på internationell nivå.
Det är första gången som en tidsfrist fastställts för att sända hem flyktingar, ty om logistikoperationer förbjuds efter ett visst datum, blir allt betydligt mer komplicerat.
Ytterligare två saker.
Utan diskriminering och utan att vara partisk, och i enlighet med humanitära principer, har kommissionen genom det humanitära organet finansierat och finansierar fortfarande det humanitära biståndet till förmån för de värst drabbade, vare sig det är flyktingar, tvångsförflyttade zairier, eller människor som drabbats av plundringar och konflikter som härjar i området sedan mer än sju månader tillbaka.
Vi brukar inte och vår politik går inte ut på att begära legitimation av någon, men vi tvingas konstatera att den humanitära dimensionen är oerhört begränsad eller kanske rentav obefintlig i området.
Vi är djupt övertygade om att om inte den humanitära situationen behandlas omedelbart på allra högsta politiska nivå och om konsultationerna som inletts med de länder som ingriper direkt eller indirekt i området inte uppnår resultat, då kommer den humanitära förödelse som redan är på gång att förvandlas till en total katastrof.
Två åtgärder måste omedelbart antas och genomföras.
Extremistiska militärer som tydligen roar sig med att skrämma iväg flyktingar måste ersättas med en armé som är under kontroll och som samarbetar med humanitära organ, och man måste få ett villkorslöst avtal för att Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter skall kunna inleda en undersökning så som det ursprungligen var bestämt.
Jag som talar till er mina damer och herrar, herr ordförande, har redan i detta sammanhang anklagats för - citat - avvikande ställning, filomobutism och psykisk abnormitet.
Jag skall inte spilla tid på att besvara dessa beskyllningar som jag tror vänder sig mer mot de som uttrycker dem och vanärar deras trovärdighet.
För min del kommer jag tillsammans med kommissionen att fortsätta med protester och om det behövs kommer jag att skrika, dels för att utföra det uppdrag jag fått och dels för att jag tror på det.
Jag är övertygad om att det inte finns några möjliga kompromisser vad gäller principfrågorna och kränkningarna av den internationella rätten, och att det internationella samfundet har rätt och skyldighet att se till att medlemmarna och framför allt de som vill bli medlemmar, för sin egen trovärdighets skull, respekterar lagarna.
Om inte, kommer snart djungelns lag att härska.
För denna humanitära tragedi som lider mot sitt slut tvingas vi nu konstatera att hela det internationella samfundet missade tillfället att förebygga en slakt i samband med den avbrutna uppbyggnaden av den multinationella styrkan.
Jag konstaterar med bitterhet att ett större antal västerländska militärer är idag grupperade i Brazzaville för att evakuera sina landsmän från Zaire, än antalet i den internationella styrka som man i november ämnade sända att hjälpa de afrikanska styrkorna.
(Applåder) Jag konstaterar dessutom att flera av dessa medlemsstater snabbt har sänt ett antal soldater till Kongo, ett antal som är dubbelt så stort som antalet medborgare som skall försvaras.
Låt mig i framtiden slippa höra att en afrikansk flyktings liv har samma värde i våra huvudstäder som våra medborgares liv.
För min del tror jag inte längre på det.
För övrigt finns det andra lika beklämmande synpunkter på Europas roll i denna avgörande fas.
Trots de mycket lovvärda ansträngningar som vårt särskilda sändebud Ajello gjort, har samtliga aktörer i denna process, som brustit på insyn både på förhandlingsnivå och militärt, tydligen inte önskat Europeiska unionens inblandning i första hand.
Ni känner redan till de slutsatser jag kommit fram till vad gäller GUSP: s effektivitet, och det får man inte glömma när landet skall byggas upp igen, när uppbyggnaden skall betalas, när kanske alla kontrakt för exploatering av gruvorna redan är skrivna med den ene eller den andre, i kulisserna av denna övergångsperiod utan Europa.
Jag tror att vi måste lära oss läxan.
Vi har inte kunnat förebygga en mänsklig tragedi.
Och hur många liv försöker man rädda till slut? 20 000, 30 000?
Jag hoppas att man inte glömmer att oavsett det antal liv som man till slut lyckas rädda, kommer det antalet vara försumbart i jämförelse med förlusten av de 400 000 människoliv som redan har registrerats.
(Applåder)
