# ID: svediakorp-gov477585
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I min egenskap av föredragande inför detta parlament vad gäller reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer, vill jag framför allt uttrycka mitt totala missnöje med det sätt på vilket rådet har lagt fram detta allvarliga problem inför parlamentet, dvs med ett enkelt uttalande om att WTO: s bananpanel inte stämmer överens med vår gemensamma organisation av marknaden för bananer och att GATT-avtalen har brutits.
Jag förväntade mig, om sanningen skall fram, en förklaring, en motivering, för att inte säga argument som skulle hjälpa oss att ta oss över detta hinder.
Däremot är jag mycket glad över det som har sagts av kommissionär Fischler, som redan har visat en önskan, för att inte säga ett engagemang, för att kunna hitta vägar att komma över detta hinder för gemenskapens producenter.
För det är i grunden just här som problemet ligger!
Jag frågar Europaparlamentet om vi är positiva till att ge stöd från gemenskapen åt dem som arbetar på fälten, även på isolerade öar - jag tänker framför allt på Guadaloupe - för att kunna driva vidare en verksamhet som inte bara är ekonomisk, kommersiell och agrikulturell, men som framför allt är av social betydelse, eftersom på dessa avlägsna platser är bananodlingen ofta en monokultur, dvs det enda arbete som garanterar överlevnaden för de människor som lever där, inte rikedom, inte ett överskott.
Jag frågar mig om vi fortfarande måste tveka eller rodna av skam inför någon panel när vi säger att vi tänker försvara denna realitet, denna typ av ekonomisk verklighet som i sig rymmer många andra motiv.
I verkligen är konflikten alltid densamma: mellan gemenskapens produktion och de stora globala världshandelsorganisationerna.
De tre amerikanska kolosserna som håller 75-80 procent av bananmarknaden och som även i Europa svarar för 70 procent, oavsett produktionen inom gemenskapen, vill göra rent hus.
De vill lägga gemenskapens producenter under sig och utesluta dem från alla möjligheter att åtminstone få lika chanser.
Vi, som parlament och i egenskap av Europeiska unionen, har en skyldighet att låta ett precist och återkalleligt ställningstagande till förmån för den som producerar gå före alla kommersiella hänsyn, framför allt om det rör sig om en minoritet, som jag redan har påpekat, och vi måste i första hand hålla fast vid Lomékonventionen, där man säger att inget av ACP-länderna som levererar bananer får hamna i en situation som är mindre fördelaktig än den man befann sig i före tillskapandet av den gemensamma organisationen av marknaden.
Vi begär med andra ord varken mer eller mindre.
Vi begär att få bibehålla status quo, den redan befintliga situationen.
Låt oss därför, när vi talar om att ta ställning för gemenskapen, inte bara låta bli att rodna, utan kräva att kommissionen, rådet och parlamentet talar samma språk och att de framför allt antar gemensamma ståndpunkter som de sedan kan framföra med övertygelse.
