# ID: svediakorp-gov477574
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 766
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, först av allt vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att detta betänkande nu kommit till plenum, nästan 1 år och 3 månader efter det att det var färdigt.
Om ni tittar noggrant på datumet kommer ni att se att denna rekommendation formulerades den 20 september 1995, genom tillämpning av artikel J.11 i fördraget och artikel 46.3 i vår förordning.
Rekommendationen har dessutom fördelen av att den, jämfört med de oändliga litanior som parlamentets betänkanden utgörs av, endast är skriven på en och en halv sida.
Man har här levererat två bataljer.
Den ena är den lagliga bataljen, och jag måste säga att när vi inte har problem med rådet, som idag tillämpar de tomma stolarnas politik, och med kommissionen, vi skapar själva hindren, sätter vi käppar i hjulen, så till den milda grad att denna rekommendation har varit tvungen att gå till förordningskommissionen, till ordförandekonferensen och idag hamnar här.
Så, med respekt för lagen, är det man föreslår huvudsakligen ett intelligent nyttjande av ett vapen, dvs rekommendationen, som gör det möjligt för oss att med den snabbhet som de internationella politiska problemen kräver, kunna formulera vad man gör när man talar om utrikespolitik, dvs kriterier, yttranden, bedömningar och inriktningar mot ett genomförande.
Detta är något vi saknar mycket och som vi mycket snart kommer att få möjlighet att se analyserat i min kollega Spencers betänkande, som han arbetar fram för utskottet för utrikesfrågor.
I detta betänkande ges en fullständig presentation av den otillfredsställande utvecklingen av gemensamma inställningar och åtgärder, som är de utrikespolitiska instrument som vi enligt fördraget har tillgång till i Europeiska unionen.
Vad gäller kärnpunkten, dvs innehållet i rekommendationen, det man föreslog, om än för ett och ett halvt år sedan, är det synnerligen aktuellt, framför allt i ett ögonblick där, som vi hoppas, regeringskonferensen pågår, eftersom detta är en av de tre känsligaste frågorna inför reformeringen och förbättringen av fördragen.
Det man i grunden föreslår är fyra mycket elementära saker, sett utifrån den erfarenhet vi haft under dessa år.
Vi skall inte enbart beklaga oss över hur dåliga vi är i Europa på att utveckla utrikespolitiken.
Vi måste också försöka förbättra den och hitta vägen.
Vad man alltså föreslår, för att säga det mycket kort, är att man skall vidta nödvändiga åtgärder för att formuleringen och utvecklingen av de gemensamma åtgärderna skall utgå från principen om kvalificerad majoritet, vilket å andra sidan godkänts av detta parlament och som bör vara den huvudprincip som skall inspirera våra åtgärder.
För det andra är en annan mycket viktig aspekt för ett parlament som delar en budgetfullmakt med rådet att bekräfta att de utgifter som följer av de gemensamma åtgärderna, inom fördragets ramar, införs i gemenskapsbudgeten, i den icke-obligatoriska delen, vilket skulle leda till en demokratisk kontroll från parlamentets sida och som konkret sammanfaller med de administrativa kostnaderna i kapitel 5 och de operativa utgifterna i kapitel 4.
Principen med budgetöppenhet är en grundprincip för parlamentariskt och demokratiskt ansvar.
För det tredje måste vi tänka efter och hitta en väg som gör att de gemensamma åtgärderna blir effektiva och snabba, och jag tar mig här friheten att påminna om ett förslag som parlamentet presenterade redan för 5 år sedan, ett förslag om ordningsregler, ett interinstitutionellt ramavtal, som gör det möjligt att på ett korrekt sätt utveckla och reglera våra förbindelser med kommissionen och rådet.
Till sist herr ordförande måste vi se till att fördraget tillämpas, dvs att man när besluten fattas, när gemensamma åtgärder planeras, samråder med parlamentet.
För att förstå den situation vi nu befinner oss i räcker det med att tänka på vad som hänt i Albanien, där ett problem uppstått i ett av unionens grannländer, och där man enligt min åsikt på ett alldeles fördömande sätt beslutat att frågan inte var en prioriterad fråga för unionen, och det var parlamentet, efter det att ett antal länder beslutat agera, som tvingades att begära av rådet att man skulle göra en gemensam insats.
Alltså herr ordförande, och med detta avslutar jag, tror jag att denna rekommendation, om än sen, bättre sent än aldrig, har kommit i rättan tid och man får hoppas ministrarna läser den innan kulmen nås i Amsterdam.
