# ID: svediakorp-gov477564
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 581
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag är också glad över betänkandet Cohn Bendit, där han särskilt så starkt understryker nödvändigheten av att återställa rättsstaten i området som det handlar om här.
Det är ju en synnerligen grundläggande fråga och jag återkommer snart till den.
Jag är egentligen lite förvånad över det faktum att den Europeiska kommissionen inriktar sig specifikt på ett sådant begränsat område när man talar om regionalt samarbete, nämligen om före detta Jugoslavien och det är inte helt samma sak, men det liknar det mycket.
Det finns ett antal länder som just har lösgjort sig från varandra med ett förskräckligt krig och som har allehanda irritationer mellan sig och en situation där Bosnien-Hercegovina till exempel omfattar ett par enklaver som inte gör annat än att intimt samarbeta med de angränsande staterna, Kroatien och Serbien.
Det är precis något som hotar Bosniens enhet och också freden i regionen.
Så när man talar om regionalt samarbete måste vi se upp ordentligt så att det inte kan fungera som handtag för de ifrågavarande destruktiva figurerna som egentligen vill hjälpa Bosnien-Hercegovina till sitt slut.
Jag tycker att det är en viktig punkt att vi inte kan ropa tillräckligt högt att det inte är avsikten i alla fall.
Därför skulle jag också vilja understryka varför man riktar sig så på en mycket liten region, där det ändå återigen är så att Serbien-Montenegro typiskt nog, utgör tyngdpunkten.
Vill vi verkligen det?
Jag tror inte alls det.
Därför skulle jag hellre vilja se utvidgningen av det regionala samarbetet till resten av Balkan och några angränsande stater.
Det får gärna vara med kandidatmedlemmar till unionen eller medlemmar i unionen.
Vi har Barcelonaprocessen.
Jag skulle mycket hellre se en pendant till Barcelonaprocessen tillåtas i precis den här regionen, varigenom man också kan få en bredare regional syn på helheten och inte får allehanda otäcka konnotationer och att tyngdpunkten egentligen ligger hos skurkarna igen.
Jag skulle hellre ge Rumänien en mycket viktigare roll särskilt nu när det finns en tydlig konstruktiv regering.
Det hjälper också till att stärka självrespekten och det internationella ansvarsmedvetandet i länderna på Balkan som redan själva har tagit initiativ, Svartahavs-initiativ och andra.
Det är, tror jag, mycket viktigt att de vet att deras bidrag till internationell säkerhet och rättsordning är väldigt viktigt för oss.
Det vill vi gärna spinna vidare på.
Då skulle jag helst inte vilja se att vi utövar press med vår penningpåse med finansiella medel genom att säga, vi hjälper dig inte om du inte samarbetar så och så.
Lämna lite åt dem också.
Jag skulle egentligen vilja ha fler konsultationer mellan de ansvariga från länderna som omger Jugoslavien och er kommissionär, men kanske också med medlemmar i rådet.
Jag tycker dessutom att det fortfarande är lite svårt att plädera för ekonomiskt samarbete när racistiska tendenser inom Bosnien-Hercegovina totalt omöjliggör ekonomisk utveckling.
Jag tänker bara på östväst-järnvägen genom Bosnien-Hercegovina och nordsyd-järnvägen.
Allt strandar på Tusla och de racistiska övervägandena från republiken Serbien förhindrar att dessa järnvägar utvecklas.
Hur skall vi då kunna ge ekonomiskt stöd och främja utvecklingen med våra samarbetsmodeller?
Jag skulle yrka för att stödja linjerna i betänkandet Cohn Bendit, som i ändringsförslagen ytterligare skärps för att få en bredare syn, för på det här sättet kan vi verkligen främja internationell rättsordning.
