# ID: svediakorp-gov477559
# author: Pack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Detta betänkande från kommissionen såväl som tyvärr även betänkandet från Cohn-Bendit bereder mig i mångt och mycket många problem, eftersom den valda ansatsen enligt min mening - åtminstone vad beträffar tidpunkten, men även sett ur en geografisk tolkning - inte verkar vara korrekt.
Min kollega Oostlander kommer dock att tala om geografin.
Det blir mer och mer tydligt att många européer trots det blodiga sönderfallet av enpartistaten Jugoslavien tyvärr ännu inte kan inse att allt slags tvång till samarbete för tillfället bara framkallar aversion och ångest gentemot det förtäckta försöket att låta ett nytt Jugoslavien växa upp.
Hur kommer det sig egentligen att vi mäter med två slags mått?
Slovenien - även en efterföljarstat av Jugoslavien - åtnjöt och åtnjuter alltjämt alla preferenser, allt bistånd, utom de konditioner som anförs i detta betänkande.
Jag är säker på att i dag - efter Greklands upphävande av bojkotten och efter sanktionerna mot Serbien - landet Makedonien äntligen kommer att utvecklas fritt, att även det albanska centrala problemet kommer att lösa sig, och att Kroatien, nu när den avskyvärda ockupationen av en tredjedel av dess territorium har upphört, likaså kan ägna sig med mer kraft åt att utveckla sina demokratiska strukturer och naturligtvis också att repatriera flyktingarna.
Kroatien måste dock få samma hjälp av Europeiska unionen som Slovenien.
Det gör sig av sig självt att det då uppstår ett regionalt ekonomiskt samarbete.
Såtillvida understryker jag min kollega Cohn-Bendits utsaga, som han formulerade i punkt E, nämligen att en regional ansats måste ha en bredare profil, som inte heller innebär att det före detta Jugoslavien återskapas, utan tvärtom att de individuella särdragen i varje land beaktas, och att ett lands samarbetsovilliga hållning inte får utgöra ett hinder för ett annat lands närmande till EU.
Det tycker jag är underbart!
Tyvärr, käre Daniel, följer ditt betänkande inte denna maxim.
Om Europeiska unionen, som Du själv skriver, vill belöna det kumulativa varuursprunget, innebär detta i praktiken ingenting annat än att på omvägar återinföra samma Jugoslavien över varuhandeln.
Detta är omdömeslöst!
Hur kan man ta andra steget, innan det första steget tagits?
Såtillvida kan man heller inte, vilket nu måste göras, jämföra med det, som vi lång tid kunde göra efter kriget i Europa.
Jag menar, först måste vi skapa ordning i själva landet.
Vi måste ombesörja att flyktingarna kan repatrieras till sina hemländer, så att det inre livet i dessa länder åter igen präglas av en samvaro.
Först då kan ett gränsöverskridande samarbete inledas.
Vad beträffar Bosnien-Hercegovina håller jag helt med Cohn-Bendit: En konsolidering måste inträda, men vi måste nu äntligen även arbeta för detta!
Här måste alla, som har undertecknat Daytonavtalet äntligen skrida till gärning.
Det är min stora förhoppning att alla understödjer att vi infogar denna lilla punkt, nämligen att understödja Europaskolorna.
Jag tror att de i sin multietnicitet har en långtidseffekt, som t ex popkonserten, som jag också stödjer, säkert inte har.
Det kommer att vara en ögonblicksbild, som är bra, men inte leder ungdomen dit den bör ledas, nämligen till multietnisk samvaro.
För detta ändamål behöver vi läroplaner i skolorna, vi behöver lärare, som lever därefter, och här borde vi sätta in vår arbetskraft och vårt kunnande.
Vi borde också lära oss av Albanien - enbart pengar räcker inte, det krävs människor, som utför det hela.
Jag är också av den uppfattningen att en sådan institution som en stiftelse kan utföra mycket.
Men jag är inte av den uppfattningen att den kan klara av detta ensam.
Vi måste också involvera ICMM (internationellt övervakningssystem) och alla människor på ort och ställe och tillsammans med dem främja en uppbyggnad av denna stat.
I dag finns ju inte ens viljan att leva tillsammans i Bosnien-Hercegovina!
Det finns inte heller just några människor där, som verkligen vill driva igenom det hela.
Det finns ingen statlig samhörighet för de organ, som valdes i september förra året.
Det beklagar jag verkligen, och detta måste vi först och främst ordna, innan vi över huvud taget kan få till stånd något gränsöverskridande samarbete.
