# ID: svediakorp-gov477555
# author: Cohn-Bendit (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Jag skulle kunna välkomna var och en av Er med namn, så " många " är vi.
Ännu tråkigare är att kommissionen inte är närvarande.
I en sådan här debatt vore det faktiskt nödvändigt att kommissionen deltar, men jag vet att när våren kommer, när det äntligen blir varmt, kommer politiken alltid på andra plats.
Tolv år efter andra världskriget skriver krigsdeltagarna under Romfördragen.
Dessa Romfördrag var det första regionala samarbetet i Europa, vilket senare ledde till den Europeiska union, som vi i dag känner.
Naturligtvis var USA garant för fredsprocessen och den demokratiska återuppbyggnaden i Europa efter andra världskriget.
Dock utan detta avgörande steg, utan politikernas avgörande mod att utveckla detta regionala samarbete i Europa, skulle vi i dag inte vara där vi nu är.
När vi i dag således efter de blodiga krigen i Sydosteuropa talar om nödvändigheten av ett regionalt samarbete, har vi modellen av Europeiska unionen i huvudet.
Just därför att det var så hemskt i Sydeuropa, är det nödvändigt att utveckla ett regionalt samarbete.
Detta regionala samarbete kan emellertid bara fungera, om det finns en bosnisk stat i Bosnien, som fungerar som stat.
Detta regionala samarbete kan bara föra samman de krigförande staterna och krafterna, om de är i stånd att tänka sig Bosnien som en stat och att utveckla Bosnien.
Här tror jag att det ännu återstår mycket arbete, och Dayton räcker inte.
Finner vi emellertid att vi måste återuppbygga Bosnien, får vi inte påtvinga Bosnien sådana byråkratiska strukturer, som i grund och botten inte gör det möjligt för befolkningen och de agerande att utveckla sig i motsvarande grad.
Därför föreslår jag att vi inrättar en institution, en stiftelse för demokrati.
Man kan inte bara rakt av överföra Europeiska unionens normer och byråkrati på ett samhälle som Bosnien.
I slutändan har det ingen som helst effekt, och av de 35 miljoner, som man hade kunnat investera i Bosnien, gav man bara ut 3 miljoner ECU under 1996.
Det är helt enkelt en fruktansvärt blamage.
Samtidigt får man emellertid inte se detta regionala samarbete som en återuppbyggnad av det före detta Jugoslavien.
Tvärtom handlar det om att se Sydosteuropa som Sydosteuropa.
Det vill säga, det är inte bara länderna i det före detta Jugoslavien, utan naturligtvis också Grekland, Bulgarien, Ungern och Turkiet som hör in i processen av ett regionalt samarbete.
Därför föreslår jag en sydeuropeisk konferens för en ekonomisk, politisk och ekologisk stabilisering, så att länderna känner sig ansvariga för en ömsesidig fred och för en utveckling av fredsmöjligheten.
Enligt Barcelonamodellen skall detta vara en självständig utveckling i Sydosteuropa för att över huvud taget kunna se framtiden för denna region som en politisk framtid.
Jag välkomnar kommissionen, och det glädjer mig att van den Broek har hittat hit till oss denna soliga dag, bättre sent än aldrig.
Till sist vill jag bara säga: Människorna i Sydeuropa förstår inte och kan inte förstå att vi här för politik i någon regerings namn.
Vi är här som parlamentsledamöter och inte som ambassadörer för Slovenien, Kroatien, Serbien, eller Bosnien.
Vi är självständiga politiker, som skall utveckla självständiga saker.
Därför måste vi driva den europeiska idén om samarbete framåt.
Allra sist vill jag komma med ett önskemål till de kollegor som presenterat ändringsförslaget.
I moment 24 har vi i utskottet förutom den civila även anfört militär personal.
Det är lönlöst.
Jag är inte emot en militär kraft, inte heller i Europa.
I detta moment, där vi talar om ICMM (internationellt övervakningssystem), är det dock lönlöst.
Därför ber jag Er att understödja vårt ändringsförslag, inte av ideologiska skäl, utan här skulle det helt enkelt vara kontraproduktiv, eftersom texten i sig självt är en motsägelse.
