# ID: svediakorp-gov477546
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 238
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fördraget om Europeiska unionen har betingat några alltför ofta teoretiska och alltför sällan praktiska framsteg för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Europeiska unionen måste lämna besvärjelsestadiet och klart och tydligt ange sin utrikespolitik, sin uppfattning om säkerhet, och på så vis införa en verklig förebyggande politik, rent av en verklig interventionspolitik.
Denna utveckling måste äga rum för att en europeisk diplomati skall kunna införas på längre sikt.
På flera viktiga punkter måste unionen tala med enad röst och kunna lämna det traditionella arvet från nationell diplomati bakom sig, för att kunna garantera och uttrycka européernas gemensamma intressen.
Därför måste vi ange våra absoluta krav på extern säkerhet.
Den externa säkerhetspolitikens oundvikliga motstycke utgörs av en förstärkning av den tredje pelaren, rättsliga och inrikes frågor, och det vore fel att blanda ihop olika hot och unionens intresse att agera inom samtliga dessa områden.
Därför måste man kunna förutse och föregripa kriser utanför unionen, som kunde påverka unionen, och agera därefter i gemensam stämma genom att på ett eller annat sätt associera medlemsstaterna.
Ambitionen är högt ställd; men regeringskonferensen måste ta tillfället i akt för att ge unionen en verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Det gäller unionens internationella trovärdighet.
Det är enda möjligheten att ge omvärlden en annan bild av unionen än den av en gemensam marknad utan någon annan samhörighet.
