# ID: svediakorp-gov477508
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 323
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, betänkandet av vår kollega Titley har en dubbel förtjänst, dels betonar det helt nya internationella förhållanden för försvarsmaterielpolitiken idag, dels ger det under dessa förhållanden och på detta mycket känsliga område begreppet gemenskapspreferens upprättelse.
Det är beklagligt att resolutionsförslaget tar avstånd från premisserna i motiveringen!
Dessa nya förhållanden består av den hårda konkurrens som amerikanska tillverkare av försvarsmateriel driver mot europeiska företag.
Denna aggressiva konkurrens riskerar i framtiden att utplåna industrier som är livsviktiga för vår säkerhet och för vår nationella försvarspolitiks självständighet, om européerna överlämnar monopolet för det viktigaste försvarsmaterielet till en enda makt.
Även om försvaret i grunden förblir en nationell förmånsrätt och utan naturligtvis att vilja ifrågasätta befintliga trumfkort - som är betydande - måste dock kostnaderna för de nya vapenprogrammen föranleda oss att identifiera de verkliga gemensamma behoven, att fastställa vad man bättre kan tillverka gemensamt än var och en för sig, och vad som bör köpas in gemensamt.
Det handlar inte om att systematiskt och på alla områden europeisera vapentillverkningen, så som det sägs i resolutionsförslaget.
Medlemsstaterna måste tvärtom lära sig från tidigare misslyckat samarbete - som min kollega de Gaulle påminde om - och endast engagera sig i program som exakt motsvarar behoven, med viljan att driva dem till mål och göra den ekonomiska insats som fordras.
Man kan inte bara tillverka tillsammans när det är nödvändigt och möjligt, utan man måste även köpa in gemensamt, köpa europeiskt, tillämpa europeisk preferens för att undvika att vissa medlemsstater - vilket nyligen hände - inte hellre köper amerikansk militär utrustning än europeiskt materiel av samma tekniska standard och med lägre pris.
Trots de positiva punkter som betänkandet av Titley innehåller, kommer vi tyvärr inte att kunna rösta för det på grund av dessa brister, dess systematik och den federalistiska filosofi som den bildar underlag för.
