# ID: svediakorp-gov477492
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,004
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, får jag börja med att ansluta mig till de många värderande orden som sagts till den ärade ledamoten herr Tindemans för hans betänkande, som verkligen kommer vid ett mycket lämpligt tillfälle, eftersom vi väntar på konferensen i Amsterdam och dessutom kommer också viktiga beslut på säkerhetsområdet att tas på NATO-topp i Madrid.
Ordförande, jag tackar också för möjligheten att vara närvarande vid denna debatt.
Jag är medveten om att kommissionen inte är den första kallade för att ge den nödvändiga stimulansen till processen när det gäller säkerhetspolitik.
Det skulle främst också behöva komma från rådet.
Men, det sagt som ordförande, vill jag än en gång peka på att också kommissionen i sitt bidrag till regeringskonferensen har återgivit tydliga uppfattningar där det handlar om framtiden för den Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Ordförande, det är självklart att den europeiska kommissionen som väktare av fördragen inte vill lösgöra sig från det som tagits upp i Maastrichtavtalet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jag trodde att herr Tindemans hade börjat sin intervention med en hänvisning till det och alla medlemsstater, såväl de äldre som de nya, har förpliktat sig till att utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitisk och på längre sikt att också utveckla en gemensam försvarspolitik som skulle kunna utmynna, så som fördragstexten bokstavligt säger, i den gemensamma försvarspolitiken.
Jag förstår mycket väl, ordförande, att herr Tindemans har känt sig tvungen att inte diskutera försvarsaspekterna i detta betänkande.
Med hänsyn till dess känslighet, med hänsyn till de många skillnaderna i uppfattningen om det; det kan i sig vara legitimt, men han har också tillkännagivit, och det stödjer jag av hela hjärtat, att också detta ämne, försvarspolitiken åter behöver studeras av parlamentet och kommer att diskuteras och jag hoppas att jag också kommer att kunna vara närvarande vid den fortsättningsdiskussionen.
Ordförande, integrerad utrikes- och säkerhetspolitik innehåller och omfattar självklart mer än endast och bara försvarskomponenter.
Det militära området har naturligtvis också att göra med att föra en extern ekonomisk och socialekonomisk politik, som kan verka stabilitetsfrämjande.
Ordförande, allt som den Europeiska unionen under senare år gjort i sina externa förbindelser i form av associationsavtal, partneravtal, att modernisera sina samarbetsavtal med länderna runt Medelhavet, kort sagt, allt det som den Europeiska unionen gjort för att förstärka förbindelserna i sin direkta strategiska omgivning, så som Mellan- och Östeuropa, Medelhavet, Mellanöstern, men också till exempel med den Ryska federationen och Ukraina, har att göra med en säkerhetspolitik.
Jag ger gärna alla de som idag har talat om nödvändigheten om att föra en fredspolitik, också med ekonomiska medel, och att ta bort socialekonomiska orsaker till instabilitet, rätt och på den punkten betjänas också världen utanför, tror jag, genom den Europeiska unionen rätt så ordentligt.
Men där som den Europeiska unionen synligt, kännbart och påtaglig kommer till korta är på punkten krisbekämpning.
Den Europeiska unionen gör det nödvändiga för krisbekämpning genom samarbetet som jag just pekat på, men om krisförebyggandet misslyckas, vad händer då?
Står den Europeiska unionen maktlös som ekonomisk världsmakt?
Kan den Europeiska unionen då inte ens på kort sikt organisera en skyddstrupp, när till och med säkerhetsrådet är överens om att det är bra att en sådan skyddstrupp för humanitär hjälp skickas till Albanien?
Ordförande, i sådana ögonblick kommer den Europeiska unionen verkligen till korta.
Den blir aldrig tillräckligt krisförebyggande, men väldigt mycket uppmärksamhet ges det.
För krisbekämpning och kriskontroll, har vi så här långt inte önskat skaffa instrumenten.
Ordförande, det mest konkreta exemplet ligger precis bakom oss och det är Albanien.
Varför måste i detta ögonblick i Albanien en nästan anonym truppmakt, och med " anonym " menar jag en som har en ad hocsammansättning under för övrigt mycket skicklig och inspirerad ledning av italienarna, varför får nu en anonym, ad hoc sammanställd makt finnas där, för övrigt med legitimation från säkerhetsrådet med samarbete med OSSE och varför kunde detta inte ske under den västeuropeiska unionens flagga?
Eftersom det inte fanns någon politisk enighet, fast det fanns materiella möjligheter: se vad som sker just nu i Albanien.
Ordförande, det är det allra tydligaste exemplet på att det inte handlar om att den Europeiska unionen skulle vara tvungen att utveckla sig till en superpolis eller supermilitär makt som skulle vara tvungen att konkurrera med USA: s militära makt.
Nej, frågan är om den Europeiska unionen i sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik vill skapa utrymme för att ta internationellt ansvar och internationellt initiativ när det handlar om destabilisering i den egna strategiska omgivningen.
Ordförande, jag tror att diskussionen om det och om vilken metod som detta bäst kan ske på, också för framtiden, är utomordentligt värdefull och att det är en del som inte kan lösgöras från den allomfattande diskussionen om framtiden för den snart utvidgade Europeiska unionen.
Ordförande, jag tror att debatten i dag om detta har varit en mycket värdefull början och jag hoppas ännu en gång av hela hjärtat ett det blir en fortsättning, kanske också inspirerad av, vad jag hoppas, positiva resultat från Amsterdamavtalet.
För, ordförande, det är självklart att en gemensam säkerhetspolitik, för att inte tala om en gemensam försvarspolitik, aldrig kan vara trovärdig om det inte först har utvecklats en trovärdig gemensam utrikespolitik.
För det finns det förslag lagda, betänkandet från Baron Crespo understryker detta ännu en gång, vi talar om det senare i dag.
Om vi tar allt detta tillsammans, tror jag att det finns mycket diskussionsmaterial för oss, men jag gläder mig i varje fall åt att herr Tindemans tagit detta initiativ.
