# ID: svediakorp-gov477487
# author: Piha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag vill tacka föredraganden för betänkandet för ett grundligt utfört arbete och för hans återhållsamma sätt i behandlingen av utsikterna för att utveckla en gemensam säkerhetspolitik på EUnivå.
Betänkandets stora förtjänst måste anses vara att det närmar sig begreppet säkerhet från en bred utgångspunkt.
Det är viktigt att betona, att enskilda människor inte mäter säkerhetsfrågornas betydelse bara i form av gevärspipor.
De hot mot säkerheten som medborgarna upplever är nuförtiden i första hand icke-militära och rör bl.a. miljöhot och kärnsäkerheten.
I avtalet om Europeiska unionen definieras målet om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som i framtiden kan komma att leda till ett gemensamt försvar.
Det finns naturligtvis inte någon alleuropeisk konsensus om betydelsen, tolkningen och genomförandet av detta mål, och det borde vi också erkänna på ett bättre sätt.
Den teoretiska svårigheten att skapa en modell för den säkerhetspolitiska framtiden är också uppenbar, eftersom aktörerna är så olika beträffande.
Ett gott exempel på denna svårighet är EU-ländernas varierande status i förhållande till Västeuropeiska unionen.
Därför skapas det inte någon fruktbar grund för vidare diskussioner genom att ensidigt utgå från Maastrichtavtalet.
Finland och Sverige har i regeringskonferensen framfört, att VEU: s roll i utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skulle koncentreras på kriskontrollerande uppgifter.
Tindemans betonar också på ett utomordentligt sätt de uppgifter som nämns i den så kallade Petersbergdeklarationen, som Finland och Sverige i sina förslag har utgått ifrån.
Det teoretiska angreppssättet i Tindemans betänkande i behandlingen av militära säkerhetsfrågor är, beroende på tolkning, dess styrka eller svaghet.
Jag skulle önska, att man, speciellt med tanke på aktörernas heterogenitet, särskilt noga skulle definiera de termer man använder i diskussionen bl.a. när man diskuterar Östersjöområdet.
Det vore också bra, om man kunde komma in på innehållet för det strategiska partnerskapet mellan NATO, EU och Ryssland i stället för att syssla med en terminologisk debatt.
Ledamot Seppänen pekade på den nordiska inställningen.
Den är emellertid inte enhetlig.
Den säkerhetspolitiska diskussionen, debatten om medlemskap i VEU och NATO, delar åsikterna i Finland inte bara mellan partierna utan också inom partierna.
Jag stöder Tindemans betänkande eftersom dess utgångspunkter, enligt min mening, är i Europas och Finlands intresse.
Jag hoppas att opinionen i Finland också tar hänsyn till denna debatt.
