# ID: svediakorp-gov477456
# author: Tindemans (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,335
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kollegor, på den nu välkända Maastrichtkonferensen togs beslutet att den Europeiska unionen, från det ögonblicket skulle den heta Unionen, skulle ge sig själv en gemensam utrikespolitik och säkerhetspolitik.
En säkerhetspolitik som skulle kunna utvecklas till en gemensam försvarspolitik och till och med till ett gemensamt försvar.
Det står i texterna.
Nåväl, jag tillhör kategorin människor, och jag är absolut inte ensam och jag tror att flertalet i detta parlament också hör dit, som är övertygad om att när statschefer och regeringsledare kommer tillsammans på en toppkonferens av sådan vikt som Maastricht och där beslutar något sådant och gör det känt i världen, då måste vi också ta det beslutet på allvar.
Att de menar vad de beslutat, vad de tillkännagivit och att de vet vad det betyder.
Jag utgår från det.
I Maastricht beslutades det och nu är frågan: hur skall det organiseras?
Jag har vid behandlingen av det här ämnet så mycket som möjligt undvikit att tala om institutionella aspekter av problemet så långt det är möjligt.
Under förutsättning att de institutionella aspekterna, det förväntar vi ju alla, behandlas på regeringskonferensen, IGC, som också tillkännagavs i Maastricht och där alltså texter, problem som ännu inte var formulerade eller otillräckligt formulerade eller inte helt tydligt formulerade, att de då skulle behandlas på konferensen.
Utskottet för utrikesärenden, säkerhets- och försvarspolitik i vårt parlament ansåg att vi, representanter för folket, direkt valda, borde göra våra röster hörda i sådana viktiga problem som de som gäller säkerhet och försvar.
Vi tolkar ju vad vi anser vara bra för vår befolkning, vad som är oumbärligt, säkerheten, som är mycket levande hos befolkningen, framför allt då den interna säkerheten för tillfället, och vi var tvungna att formulera våra uppfattningar i ärendet.
Betänkandet som behandlades i utskottet för utrikesfrågor är ett så kallat initiativbetänkande.
Det är inget svar på någon text från kommissionen eller rådet, som till exempel, som vi också skall behandla nu på förmiddagen, betänkandet Titley om vapenindustrin.
Det är ett svar på en text från kommissionen.
Här är det verkligen utskottet för utrikes frågor som självt vill utveckla ett antal idéer om säkerhet.
Jag har med allmän omröstning, med enhällighet i utskottet för utrikesärendet uppnått att vi i detta ögonblick gör en skillnad mellan säkerhet och försvar och att vi i ett betänkande i framtiden, men att vi nu till en början skulle ägna en första del åt säkerheten och efter regeringskonferensens slut, när vi kommer att veta om viktiga beslut tagits där eller inte, då kommer att göra en andra del om försvar och de två tillsammans skulle återspegla parlamentets ståndpunkt.
Det är något viktigt, tro mig, det är egentligen parlamentets röst i sådana delikata men viktiga problem som säkerhet och senare försvar.
Just nu handlar det om säkerhet.
Vi har alltså delat det och det är första delen i dag.
På toppkonferensen i Lissabon, men det var år 1992, försökte regeringsledarna och den franska presidenten redan att säga något om säkerheten.
Men vi kände oss naturligtvis förpliktade i utskottet och även underutskottet säkerhet och avrustning, underutskottet har också arbetat väl.
Vi avlade besök på huvudkvarteren för NATO, den västeuropeiska unionen, Europarådet.
Vi har verkligen inte försummat något.
Vi tyckte att vi redan nu skulle ge en bättre beskrivning om vad säkerhet verkligen betyder för oss och vi hoppas att rådet för toppkonferensen och regeringskonferensen också kommer att ägna mer uppmärksamhet åt vad vi avser med säkerhet.
Vi har också gjort ansträngningar för extern säkerhet och för intern säkerhet.
Mindre tid ägnades åt den interna säkerheten, hur viktig den än är.
Vi vet alla att det hos befolkning i medlemsstaterna just nu härskar en sorts skräckkänsla när det gäller säkerheten i våra länder, men eftersom detta uttryckligen behandlas på regeringskonferensen och det är tal om att de problemen, intern säkerhet, skulle gå in i en särskild pelare i den framtida strukturen, tänkte vi just nu att vi inte skulle utvidga detta så mycket som den externa säkerheten.
Vad kan vi alltså som parlament framföra om detta.
Kollegor, damer och herrar, det är tydligt att säkerhetspolitiken inte bara är en militär aspekt.
Det vet vi alla.
Det är tydligt att säkerhet också har något att göra med livsvillkor, med sysselsättningsmöjlighet, med folkhälsa, med kampen mot fattigdom, med kampen mot arbetslöshet och så vidare.
Vi tillkännager det, men vi får inte glömma när vi behandlar detta här att hela konstruktionen i Europa egentligen är inriktad på att ge större välfärd, att ge fred.
Varför har man börjat med EGKS med bland annat ja till en fredspolitik, aldrig mer krig i Västeuropa och tillsammans en annan struktur än tidigare.
Så allt som vi gör i Europa är inriktat på fred, säkerhet på mer välfärd.
Kommer ni ihåg vitboken om arbetslösheten och ny ekonomisk tillväxt, allt som vi gör i de olika utskotten är inriktat på att så långt som möjligt skapa de ideala villkoren så långt vi kan göra det, men vid säkerhetsproblemet finns det på internationell bas, extern alltså, också en militär aspekt.
Kära vänner, det är ju så att vi alla har en skamkänsla över avsaknaden av den Europeiska unionen vid konflikten i Balkan, att man var tvungen att komma från Förenta Staterna för att egentligen låta det bli fred där och för att skriva under ett avtal.
Skäms vi, vi kan tala om det i dag, inte alla över vad som sker i Centralafrika?
Var är den Europeiska unionens hållning?
Var är den Europeiska unionens politik?
Jag anser att det nu också blivit tydligt att ingen allvarlig utrikespolitik i denna värld har någon som helst chans om det inte också finns en militär makt bakom.
Jag säger inte gärna det här, men det är verkligheten just nu.
Vi är en stor ekonomisk makt i världen och vi hoppas att den också kommer att förbättras och när det kommer en utvidgning att den kommer att bli ännu viktigare.
Det skulle vara mycket fegt om vi inte skulle kunna eller inte skulle våga ta något som helst internationellt ansvar, om vi inte skulle ha någon gemensam utrikespolitik och en säkerhetspolitik eller en försvarspolitik.
Detta är alltså arten på betänkandet som utskottet för utrikesfrågor och underutskottet säkerhet och nedrustning sysslat med under lång tid.
Vi lägger ett antal mycket allvarliga förslag.
Vi hoppas att vi med det kommer att nå en nivå så att rådet och Europarådet kommer vara förpliktade att ta hänsyn till detta parlaments röst, hos dess folkrepresentanter.
Att en dialog kan uppstå mellan rådet och detta parlament för att på detta område föra den bästa politiken.
Fru ordförande, om vi här intar en hållning som förpliktar rådet, även om det är frånvarande idag, att ta hänsyn till vår text, då bidrar vi till betydelsen, till allvaret, till värderingen av detta parlament.
Det betyder att vi också för mycket delikata problem och svåra problem, det medger jag, har lyckats göra en text som man inte längre kan förbigå.
Det kan inte tas eller inte, men man kommer åtminstone att höra parlamentets röst nu och veta vad vi tycker om säkerhet och då kan vi se hur det sedan kan utvecklas i framtiden.
Jag kan inte nog trycka på: det är ett ytterst viktigt problem.
Men också detta parlaments rykte kan komma stärkt ur denna debatt.
(Applåder)
