# ID: svediakorp-gov477430
# author: Elchlepp (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tackar er fru Todini för ert väl motiverade yttrande.
Då det gäller rörlighet över gränserna handlar det verkligen om en existentiell fråga för det fortsatta uppbyggandet av ett förenat Europa som ju till sist lever av förståelsen och samförståndet mellan dess medborgare och - vad arbete och utbildning anbelangar - alltmer av unga människors beredskap till rörlighet.
Främjandet av rörligheten är nämligen också sysselsättningspolitik.
Detta måste erkännas i högre grad och gäller inte bara för Europas gränsregioner.
Det är verkligen anmärkningsvärt att idag vara tvungen att fastslå att trafiken av varor och kapital i Europa ofta sker på ett problemlösare sätt än människornas rörlighet.
Jag ser även på detta område en risk, som redan inträtt, att genom en ensidig fördelning av utbytesmöjligheterna, exempelvis för ungdomar i yrkesutbildningen, de orättvisor i utbildningsväsendet återupplivas som vi i Europa under de senaste årtiondena reducerat en bra bit och detta just via europaaktiviteterna.
Vi får idag uppleva att mindre än en procent av de ungdomar som befinner sig i yrkesutbildning utanför högskolorna deltar i utbytesprogram eller, vilket redan antytts, studerande ungdom faktiskt utesluts därifrån därför att storleken på Erasmusstipendierna endast motsvarar en bättre fickpeng eller för att stipendierna i vissa länder inte får tas med utomlands.
Vi är visst för den europeiska arbetsmarknaden, men vi ger inte de arbetslösa en chans att förbättra sina förmedlingsmöjligheter genom språklig vidareutbildning i grannlandet.
Vi behöver verkligen europeiska regler för det fria valet och frångående av territorialprincipen.
Det är också synnerligen irriterande att - frånsett dessa rättsliga hinder - det fortfarande härskar ett hemligt motstånd mot den fria rörligheten hos många förvaltningsorgan i Europa.
Lika irriterande är det när studenter, vilket nyligen hände, trakasseras och måste vänta på sina uppehållstillstånd, eller nät ett ömsesidigt erkännande av avlagda examina antingen fördröjs eller av egoistiska utestängningsskäl helt enkelt förvägras då det gäller tillträde till de reglementerade yrkena i europeiska stater.
Jag hoppas att vi här skall komma vidare och åstadkomma förbättringar.
Men jag hoppas också att medlemsstaterna själva utformar sina utbildningssystem på ett mer Europarelaterat sätt och inte förlitar sig för mycket på kommissionens aktiviteter vid europeiseringen av utbildningsvägarna.
Härtill räknas framför allt en bättre utbildning i främmande språk.
Slutligen har jag en enträgen bön om att mera pengar skall ställas till förfogande för utbytesprogram i EUbudgeten.
På denna punkt saknar jag konkreta utsagor i grönboken.
Frågan är: förblir det som vi främjar i form av utbyten ett pilotprojekt eller skall det en dag bli ett reglerat erbjudande i större bredd?
Man måste bara tänka sig följande: idag, för att uttrycka sig så drastiskt, läggs mindre pengar ut på Sokrates än på främjandet av tobaksodlingen i Europa.
Jag skulle också kunna tänka mig att strukturfonderna i ett sysselsättningspolitiskt perspektiv i framtiden kommer att tas i anspråk för utbytesprogram, för att i möjligaste mån ge en rättvis chans till alla de skolungdomar, ungdomar i utbildningen och studerande som inte kan räkna på föräldrahjälp vid vistelser utomlands för utbildning.
För detta ändamål borde stödmedlen i utbildningsprogrammen höjas i nivå med behovet.
Last but not least, var snälla och tänk på vi måste förbättra informationen om rörlighetsstöd i Europa avsevärt och bygga upp en väsentligt bättre förmedlarstruktur direkt på platsen, särskilt i företagen.
Trots att programmen överskrids, detta är en riktig anmärkning, är programmen helt okända för många människor i Europa.
