# ID: svediakorp-gov477429
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, grönboken som föreslås av kommissionen är en viktig beståndsdel i utarbetandet av en europeisk utbildningspolitik, så som den definieras av fördragets artikel 126.
Jag skulle också vilja gratulera föredraganden, Todini, till hennes utmärkta arbete.
Det utgör en mycket bra sammanfattning av de hinder som ovillkorligen måste övervinnas om vi vill utveckla rörligheten för studenter, lärare och forskare.
Vi har så ofta kritiserat dessa hinder att jag ibland frågar mig om vi en dag kommer att bli hörda, för det är alltid samma svårigheter som kvarstår.
Kommissionen tar upp nio viktiga problem.
För min del anser jag tre av dem vara särskilt angelägna.
Jag underskattar alls inte problemen med status och social trygghet för personer som flyttar, men jag skulle vilja återkomma till problemet med ungdomar som är missgynnade eller som inte har några kvalifikationer.
Jag anser att rörligheten också måste gälla dem och att man måste finna medel för att göra dem delaktiga i alla europeiska program som rör utbildning och ungdom.
Det stämmer att problemet med kvalifikationer är en viktig fråga och att man ovillkorligen måste ge lärlingar en europeisk status.
I det avseendet verkar modellen för gesälltid vara ett exempel att ta efter.
För övrigt är det viktigt, oberoende av mekanismen för erkännande av utbildningar, att främja utvecklingen av gemensamma utbildningsmodeller.
Vid en tidpunkt då Europeiska unionen öppnar sig åt andra håll är det slutligen viktigt att förse rörligheten med nya gränser.
Länderna i Central- och Östeuropa, som kandiderar för medlemskap, kommer att knytas till programmen Sokrates, Ungdom för Europa och Leonardo.
Detta öppnar för många andra samarbetsområden.
Samtidigt, ärade kolleger, bortom alla goda intentioner är det emellertid nödvändigt att betona de blygsamma budgetära medel som vi förfogar över.
Nu är det så att det finns nära 120 miljoner ungdomar under 18 år i Europeiska unionen, knappt en miljon av dem kommer att kunna dra fördel av något av dessa program.
Tyvärr måste vi också ta dessa omständigheter i beaktande.
