# ID: svediakorp-gov477426
# author: Vaz da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Möjligheten att röra sig fritt är ett grundläggande villkor för effektiviseringen av det europeiska projektet.
Europas medborgare bör kunna få välja sin bostadsort, sin arbetsplats och sin utbildning, inte bara efter personlig preferens utan också för att utöka sina möjligheter till studier och arbete.
Å andra sidan är det bara genom utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan organisationer i små och stora, rika och fattiga länder i nord och syd i centrum av gemenskapen och i dess randområden som man väver den egentliga europeiska andan.
De som i dag är isolerade företeelser och pilotprogram för utbyte av ungdomar, studenter eller lärlingar, forskare eller docenter, bör bli praxis inom det europeiska området.
Med den eventuella integrationen av Schengenområdet i gemenskapsrätten, just nu allt närmare till att förverkligas, så har vi endast den fria rörligheten av personer och varor som kännetecknar det egentliga gränslösa europeiska området.
För ett land som Portugal är förvärv av erfarenhet vid centrer, laboratorier, universitet och utländska företag, liksom mottagandet av våra medborgare i andra länder och den dynamisering som det representerar är en grundläggande del av vårt lands europaintegration.
Om integrationen och sammanhållningen är grundläggande målsättningar inom Unionen, är den fria rörligheten dess privilegierade instrument.
Det finns tre grupper som den fria rörligheten berör med särskild skärpa: Ungdomarna; studenter, stipendiater eller frivilliga; forskare och universitetsstipendiater; och de arbetslösa.
Vilka problem har då dessa medborgargrupper?
De tampas med svårigheten att få sina betyg erkända, men socialförsäkringsproblem, med skattetekniska problem och, last but not least, problemen att lära sig språk.
Dessa svårigheter är alla sedan länge kända, men det finns ingen lösning i sikte.
Varför?
Därför att det fattas politisk vilja i medlemsstaterna.
Inget kan rättfärdiga ett förlängande av de absurda situationer som den som gäller för de frivilligarbetande ungdomar som måste betala skatt på sitt uppehållsstipendium, eller de forskare som måste avstå från ett projekt på grund av beskattningen, eller de arbetslösa som söker arbete och tvingas resa hem efter tre månader och många, många fler situationer ...
Av olika anledningar tog parlamentet upp de hinder för rörligheten som finns ur olika vinklar.
Nu senast röstade vi förutom på det utmärkta betänkande som ledamot Todini gjort om grönboken om utbildning, vidareutbildning och forskning, inom Kulturutskottet på Fontaine-betänkandet om erkännandet av betyg inom högskolan.
Men utan en verklig bestämd politisk vilja hos medlemsstaterna att tillsammans undanröja svårigheterna, kommer kommissionens och parlamentets arbetsdokument inte att bli något av.
Nya generationer kommer inte att låta bli att avkräva oss ansvaret för detta.
