# ID: svediakorp-gov477424
# author: Heinisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 772
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, främjandet av rörlighet över gränserna är ett av de grundläggande målsättningarna för det utbildnings- och forskningspolitiska samarbetet i Europeiska unionen.
Möjligheten att absolvera betydande delar av utbildningen i en annan medlemsstat är en av de viktigaste och för den enskilde unionsmedborgaren intressantaste aspekten på friheten att själv välja var man vill vara inom unionen.
Den europeiska integrationen och medborgarnas Europa, friheten att välja och den internationella konkurrensförmågan förutsätter att rörligheten i stor utsträckning kan förverkligas.
Dessutom utgör förmedlandet av europakompetens i allt tilltagande grad ett viktigt kriterium för yrkesutbildningens, grundutbildningens och forskningens kvalitet och attraktivitet.
Förmedlingen av europakvalifikationer, språkkompetens, kunskap om de olika politiska, rättsliga, sociala och ekonomiska systemen i Europa, förståelsen för de europeiska grannländernas levnadssätt skall ännu mera främjas och byggas ut.
Det behövs en tydligare orientering i de nationella systemen i fråga om den europeiska utvecklingen utan att ingripa i frågor rörande subsidiariteten.
Det finns emellertid tyvärr fortfarande administrativa och politiska hinder av alla de slag som regelbundet tar sig uttryck såväl i kulturutskottets som i framställningsutskottets arbete.
Framställningarna tydliggör att det finns ett stigande antal unionsmedborgare som önskar förverkliga sin rätt till fri rörlighet av en eller annan orsak.
Tyvärr stöter fortfarande många av dem på stora hinder.
Jag hälsar därför med tillfredsställelse Europeiska kommissionens initiativ att genom grönboken ge impuls till en brett upplagd diskussion på nationell och europeisk nivå om hur hindren för rörligheten skall övervinnas.
Som ni nog förstår kan jag inte här gå in på alla olika punkter och skulle endast vilja välja ut några få.
Vi har under de senaste månaderna utförligt diskuterat förfarandet för godkännande av diplom och kompetensbevis, och jag tror att mycket glädjande redan tilldragit sig på detta område.
Trots detta visar de talrika framställningarna att det just här finns behov av åtgärder och förbättringar.
Den bristande flexibiliteten då det gäller godkännandet av yrkesexamina utgör enligt mina erfarenheter det på långt när viktigaste rörlighetshindret.
Jag instämmer därför med föredraganden att medlemsstaterna måste ingripa för att förbättra möjligheten att jämföra yrkesutbildningarna genom en större öppenhet i fråga om betydelse och utbildningsinnehåll.
Jag har också med intresse noterat initiativet att skapa en europeisk lärlingsstatus.
Jag tror att detta initiativ, rätt utformat skulle kunna utgöra ett steg vidare i våra bemödanden att understödja en praktik- och behovsnära yrkesutbildning.
De enskilda funderingarna från kommissionen kräver visserligen fortfarande förtydligande och diskussion.
Grönboken innehåller inga närmare uppgifter varken om begreppet lärling eller om innehållet i avsedd lärlingsstatus.
Lärlingarnas rättsliga ställning måste gestaltas på så sätt att lärlingstiden utgör ett attraktivt alternativ till högskoleutbildningen och främjas som sådan.
Det skall betonas att en sådan status måste ha främjandet av rörligheten som främsta mål och att lärlingsbegreppet måste ta hänsyn till nivån på den fullt kvalificerade duala utbildningen i alla medlemsstaterna, som exempelvis i Tyskland och Österrike.
Detta system med en näringslivsnära utbildning får under inga omständigheter äventyras genom en europeisk reglering.
Därutöver får medlemsstaternas egenansvar då det gäller organisationen av innehållet i deras utbildningsväsen inte inskränkas genom en sådan status.
Det föreslagna rörlighetsprogrammet för lärlingar är i princip att rekommendera, särskilt som därmed olikheterna i betydelsen mellan rörlighetsåtgärder på högskoleområdet och inom den icke-akademiska yrkesutbildningen kan förminskas.
Förutsättningen för ett sådant program vore visserligen att det respekterar de bestående ramvillkoren för yrkesutbildningen i medlemsstaterna.
Jag välkomnar dessutom ansatsen att skapa en gemensam europeisk praktikantstatus.
Samma förutsättningar för rörlighet bör stå öppna för praktikanter som för andra medborgare i unionen.
Jag är visserligen av den uppfattningen att begreppet praktikant inte får uppfattas i alltför strikt bemärkelse i detta sammanhang så att också de medborgare som kanske inte är praktikanter i klassisk mening beviljas tillgång till dessa program.
Detta anser jag utomordentligt viktigt, i synnerhet med tanke på nödvändigheten av ett levnadsanpassat inlärande, och jag är mycket glad över att mitt ändringsförslag i den riktningen antagits i kulturutskottet.
Jag vill ta upp ytterligare en fråga som i denna informationstidsålder enligt min mening borde vara oskiljaktigt förknippad med diskussionen om rörlighet, nämligen utnyttjandet av de moderna informationsteknologierna.
Dessa tillåter även i de fall där fysisk rörlighet inte är möjlig en ny virtuell form av rörlighet.
Inlärande och användning av informationsteknologin borde därför främjas redan tidigt och intensivt, helst redan som barn.
Avslutningsvis vill jag säga att jag röstar ja till såväl kommissionens förslag som Todinis betänkande.
Jag tackar alla berörda parter för deras utmärkta arbete.
