# ID: svediakorp-gov477413
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,364
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag ser att det bara är några få som är här så här dags.
Emellertid så är jag glad att jag får representera dessa båda riktlinjer som faktiskt redan länge diskuterats i de berörda utskotten i parlamentet och även i dialogen och i den kontroversiella diskussionen i kommissionen.
Vi överlägger här om två direktiv, nämligen det direktiv som sammanfattar direktivet om tjänster, varor och bygg- och anläggningsarbeten samt, för det andra, det s k sektorsdirektivet som behandlar flera områden - vatten, energi, transport och telekommunikationssektorerna.
Det avtal som ligger till grund för anpassningen av detta direktiv är visserligen av något äldre datum.
Det handlar här om WTO-avtalet som med parlamentets samtycke ratificerades av rådet i mars 1994 och som trädde i kraft den 1 januari 1996.
Vid den tidpunkten förpliktade sig de stater som undertecknade avtalet att öppna sina marknader för företag från tredje land.
Sammanlagt beräknades den avtalade öppningen av marknaden till ca 350 miljoner ecu per år.
På grund av de nu existerande bestämmelserna för den inre marknaden i Europa, har de upphandlande enheterna inom Europeiska unionen i samband med detta GATT / WTO-avtal för offentlig upphandling endast behövt överta ett begränsat antal ytterligare förpliktelser.
Redan från början ställde sig följande fråga: hur skall vi, i synnerhet med tanke på det sk sektorsdirektivet, lyckas garantera ömsesidigheten?
Å ena sidan förelåg en förpliktelse för de europeiska upphandlarna att låta företag från tredje land medverka, men å den andra fanns även möjligheten för de europeiska företagen att erhålla order från tredje land.
Denna balans var enligt vår åsikt inte garanterad i det första förslaget till direktiv, därför att kommissionen ville reglera ett i och för sig relativt enkelt sakförhållande långt utöver vad som är var nödvändigt.
Detta faktum har lett till en relativt lång överläggning om denna fråga i parlamentet.
Med tanke på direktivens betydelse inom ramen för en, rent generellt, mycket svår övergripande tematik som denna, har det till och med dröjt orimligt länge.
Att det lett och måste leda till denna debatt mellan kommissionen och parlamentet, beror på de orsaker som jag redan nämnt, nämligen att kommissionen ville reglera sådana sakförhållanden som inte omfattades av GATT-avtalet.
Vi har kommit överens med kommissionär Monti, och jag skulle vilja särskilt tacka honom för hans samarbete och beredskap i den första fasen av diskussionen att i det stora hela ta över parlamentets argumentering.
Vi har kommit överens om att kommissionen, även om den inte är i stånd att framlägga ett helt nytt förslag till direktiv dock i stor utsträckning tar hänsyn till parlamentets argument i sitt omarbetade förslag.
Detta har kommissionen respekterat.
Vi kan därför idag, efter relativt långa överläggningar - överläggningar som pågått i litet mer än två år - i den andra behandlingen dryfta en gemensam ståndpunkt som nu utgör ett förnuftig grundval baserad på kommissionens omarbetade förslag.
Det finns fortfarande en del tvistefrågor som jag skulle vilja hänvisa till och som även varit föremål för ändringsförslag inom Europeiska parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, men sedan de kontroversiella punkterna mildrats av kommissionen är dessa inte så graverande att parlamentet inte på det stora hela skulle kunna leva med den gemensamma ståndpunkten.
Detta som en inledande kommentar, innan jag talar om förslagen samt de skiftande prioriteringarna från de olika gruppernas synpunkt.
Parlamentets viktigaste ärende har bland annat varit att se till att företagen inom Europeiska unionen inte utsätts för orättvis behandling i jämförelse med företagen från tredje stat.
Den skärpning av reglerna för de europeiska företagen som inte gäller för företag i tredje land har vi avslagit därför att detta skulle leda till en snedvridning av konkurrensen på bekostnad av företagen i Europeiska unionen.
Här, i sektorsdirektivet, ställer sig överhuvudtaget frågan om den tidigare balansen som i detta direktiv skulle skapas mellan offentliga uppdragsgivare å ena sidan och privata å den andra inom dessa fyra sektorer, om i dagsläget detta område - sedan vi liberaliserat diverse marknader, sedan de statliga företagen märkbart privatiseras, så exempelvis inom telekommunikationerna - huruvida alltså detta område överhuvudtaget fortfarande hör hemma i försörjningsdirektivet.
Men detta är ett tema att diskutera i samband med debatten om Grönboken.
Vad som kvarstår i form av kontroversiella debatter är i första hand den tekniska dialogen; frågan om företag rent generellt och i så fall på vilka villkor får inhämta tekniska råd beträffande komplicerade tekniska lösningar. från senare uppdragstagare.
Enligt vår övertygelse var kommissionens ursprungliga version inte lämplig då den skulle ha lett till ett missgynnande.
Kommissionen har nu avlägsnat denna föreskrift från sitt förslag och ytterligare en gång hänvisat till den i sina överväganden i en form som visserligen är helt och hållet acceptabel men som i grund och botten inte längre har någon innehållsmässig styrka.
Därför var jag, som föredragande, av den uppfattningen att man också skulle kunna helt stryka motiveringen i övervägandet - i det ena direktivet punkt 10 och i det andra punkt 13.
Därmed skulle ingenting ändras i företagens rättsliga läge, i den praxis som visat sig beprövad.
I utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik har man förhandlat om ett förslag från kollegan Tappin, som utgår från ett annat perspektiv, och här handlar det om frågan: kan man utesluta korruption genom en reglering av den tekniska dialogen?
Jag är övertygad om att där måste det finnas andra åtgärder, som kanske domstolarnas sätt att handskas med rättsfrågorna i de stater som på ett effektivt sätt kan bekämpa korruption.
Den tekniska dialogen är inte den rätta utgångspunkten, eftersom det där med säkerhet finns utvägar.
Kollegan Tappin har också tillsammans med mig gjort ett försök att finna en lösning, som definitivt kan eftersträvas gemensamt inom ramen för en granskning av grönboken.
Inom ramen för detta direktiv var vi av den åsikten att vi skulle inskränka oss till en minimallösning och lämna den tekniska dialogen som den är, utan varje ytterligare föreskrift, inklusive motiveringen för övervägandet.
Vid sidan av denna, den viktigaste av de omstridda kärnfrågorna, finns det en del skyldigheter som åläggs företagen enligt sektorsdirektivet då det gäller statistiska förpliktelser, anmälningsplikt och frågan om när och i vilken omfattning kandidater som inte själva fått uppdraget måste underrättas.
För mig personligen spelar det vad gäller sektorsdirektivet en roll om vi genom regler som går utöver det " måste " som vi måste hålla oss till på grund av avtalen erbjuder utgångspunkter för klagomål inför WTO-panelen.
Därför har vi tillsammans med kollegorna från de andra grupperna kommit till den övertygelsen, herr kommissionär, att vi inte övertar kompromissförslaget från Europeiska socialdemokratiska partiets grupp i fråga om dess viktigaste punkt, nämligen en rapporteringsplikt inom ramen för infordran av anbud för de företag som lämnat teknisk rådgivning.
Då det här är den andra behandlingen, måste varje ändringsförslag erhålla 314 röster.
En del av de mindre betydande ändringsförslagen beträffande de statistiska skyldigheterna kommer säkert att erhålla de nödvändiga rösterna.
Då det gäller kärnfrågorna, tror jag att vi sedan skall komma till resultatet att rådets gemensamma ståndpunkt kommer att godkännas här i parlamentet på basis av kommissionens senaste förslag.
I den bemärkelsen tror jag att vi efter en långvarig debatt funnit en vettig heltäckande lösning, och jag vill än en gång tacka kommissionär Monti personligen för att den till en början litet oflexibla inställningen hos hans tekniska tjänstemän till slut genom kommissionärens politiska framsynthet lett till en klok lösning.
Ni har slagit in på denna väg trots att ni, till och med i kommissionen, förra året inte funnit någon majoritet för att ta tillbaka förslaget i sin helhet.
Hjärtligt tack och jag hoppas att detta skall vara ett exempel på hur vi vid motstridiga uppfattningar dock kan komma fram till en vettig kompromiss!
