# ID: svediakorp-gov477381
# author: Papoutsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 748
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ledamöter, jag skulle vilja att ni tillät mig att ge ett utförligt svar, eftersom denna fråga refererar till en mycket konkret och skulle jag säga, tekniskt svår fråga att förklara.
Kommissionen skulle först av allt vilja göra er uppmärksamma på att frågan från Smith grundar sig på ett internt dokument från Internationella atomenergiorganet, vilket tyvärr har blivit vida känt.
Detta interna dokument har till och med blivit känt i kommissionen.
Men kommissionen har inte för vana att kommentera interna dokument från organisationer med vilka Euratom har ett nära och dagligt samarbete.
Nu beträffande de mycket konkreta frågorna från Smith, jag skall försöka ge vissa konkreta förklaringar angående innehållet i frågan, vilken är av komplicerad teknisk karaktär.
Frågorna som formulerades avser den tekniska metodiken.
Det finns ingen tvekan beträffande den tekniska metodiken, att de två inspektionsorganisationerna med avseende på säkerhetsfrågor vissa gånger har olika inställning.
Dessa olika inställningar mellan teknikerna är vanliga och bör ses som positiva eftersom drivkraften bakom dem alltid är en garanti för en mera effektiv och framgångsrik säkerhet.
Mätningarna av blandoxidbränsle, MOX-bränsle, kontrolleras med större precision och mindre möda i anläggningarna för produktion av bränsle, dvs. de anläggningar där reaktorbränsle produceras och inte i de reaktorer som producerar kärnkraft i vilka bränslet slutligen används.
Mätningsinstrumenten i produktionsanläggningarna kan installeras fullständigt och graderas korrekt, medan det i reaktorerna behövs rörliga instrument med vilka bränslet, som vissa gånger befinner sig nere i vattnet, specificeras på ett ofullständigt sätt.
Euratom fortsätter med rutinmätningar av alla bränsleämnen som produceras i försöksanläggningen i Sellafield.
Det anser följaktligen att det inte är nödvändigt att verkställa mätningar i sina egna anläggningar, utan att det räcker med att garantera att ämnenas framtid fortsättningsvis förblir känd, att vi kontinuerligt övervakar dess användning.
Då Internationella atomenergiorganets politik är att koncentrera sina ansträngningar på säkerhetsfrågor i stater som inte disponerar över kärnvapen, uppstod ett verifikationsproblem som ledde till en teknisk konflikt till vilken frågan från den ärade ledamoten refererade idag.
Samtidigt fortsätter Euratom att vara av den åsikten att det utifrån en teknisk synpunkt skulle det vara av större betydelse att man tillämpade det egna mätningssystemet och fann en kompromisslösning, som eventuellt tillåter Internationella atomenergiorganet att gå vidare med mätningar av bränslet i reaktorn.
Internationella atomenergiorganet, i gengäld, är överens om att på allvar undersöka Euratoms mätningssätt för framtida fall.
Tillåt mig att på denna punkt få understryka, herr ordförande, att frågan som uppstod inte avsåg en vägran att låta Internationella atomenergiorganet få tillgång till reaktorn för verifikation, utan det handlar om en fråga om teknisk metodik.
Nästa fråga är av en liknande komplicerad teknisk karaktär.
Målet med säkerheten i anrikningsanläggningarna är att spåra eventuellt icke tillåtna nivåer av hög urananrikning.
Detta mål kan uppnås genom olika metoder, av vilka en är ett helt nytt grepp som nämns vid analys av spårämnen i höga doser eller för miljöprover.
Innan denna nya metodik fastställdes som tillgänglig, hade ett flertal möjligheter utvecklats, som den kontinuerliga övervakningen av anrikningen, och dessa verkar enligt Euratoms åsikt, enligt deras erfarenhet, mindre trovärdiga, de är relativt precisa i sin funktion men mindre tydliga beträffande graderingen.
Euratom tvekar följaktligen att använda sig av liknande mekanismer för gemenskapens räkning.
Internationella atomenergiorganet bemöter emellertid denna fråga på ett annorlunda sätt.
Det verkar trots allt ganska rimligt att Euratom tvekar inför användningen i kärnanläggningar av en säkerhetsorganisation och en säkerhetsutrustning som inte är fullständigt övertygande, som är mycket dyrare i drift och som inte är öppen beträffande anläggningarna och graderingen av dessa.
Trots detta är den europeiska samordningen på hög nivå överens om behovet av en bred revidering av alla aspekterna av en konkretisering av säkerheten vid anrikningsanläggningarna.
Jag är säker på att denna omprövning kommer att bli särskilt nyttig och utgöra ett gott exempel för karaktären på samarbetet mellan Euratom och Internationella atomenergiorganet beträffande deras arbeten inom området för säkerheten vid kärnanläggningarna inom gemenskapen.
Herr ordförande, jag skulle vilja upprepa att de frågor till vilka den muntliga frågan refererade avser olika inställningar mellan de två säkerhetsorganisationerna angående en teknisk metodikfråga.
Jag skulle i vilket fall vilja uttrycka min oro angående det faktum att information av så känslig karaktär inte skyddats tillräckligt av Internationella atomenergiorganet.
