# ID: svediakorp-gov477305
# author: Amadeo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Alltsedan 1959 har vi mött problemet med att skydda medborgarnas hälsa mot farorna med joniserande strålning.
Ett stort antal direktiv har tillkommit i frågan, av vilka det senaste är 29 / Euratom, antaget av rådet 1996.
Det direktivet handlade inte, som sina föregångare, om strålningsskydd vid fall av exponering i medicinska sammanhang.
Det enda försöket i den riktningen var ett direktiv från 1984, nr 466, som avsåg att komplettera direktivet om grundläggande säkerhetsregler och förbättra patienternas strålningsskydd utan att äventyra de positiva effekter som kan uppnås för patienterna genom strålbehandling.
Denna förutsättning ger utan tvivel en uppfattning av hur viktigt rådets förslag är, som jag har den äran att vara föredragande för.
I jämförelse med 1984 kan man notera en enorm ökning av den medicinska exponeringen vid undersökningar och behandlingar och samtidigt har under de senaste tio åren den vetenskapliga och tekniska utvecklingen exploderat.
Man kan dessutom inte bortse från det faktum att under samma tidsrymd har man i unionsfördraget, i enlighet med artikel 129, givit gemenskapen speciell behörighet inom det offentliga hälsoområdet.
Jag vill också framhålla att förslaget till rådets direktiv - även om utvecklingen inom området går med en svindlande hastighet och att det därför är svårt att helt hålla jämna steg med utvecklingen - är väl utformat och att det är lämpligt att det godkänns så snart som möjligt.
Samtidigt måste jag gratulera utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd för det allvar, det engagemang och den snabbhet som utskottet har behandlat frågan med.
Ett ytterligare tack, från hela Europaparlamentet och framför allt från mig personligen, går till alla dem som, med den största korrekthet och kompetens, har framfört förslag om förbättringar till det aktuella förslaget.
Framstegen i samhället i alla gemenskapens medlemsstater innebär en utmaning även inom detta område, och kraven på ökad tillgång på information och högre utbildningsnivåer för samtliga medborgare - sjukvårdspersonal, tekniker, ingenjörer och affärsmän inom sjukvårdssektorn, ansvariga chefer, utsedda av regeringar för olika typer av hälsovårdsinstitutioner, eller de som sitter i ledningen för små och stora samhällen - stiger oavbrutet och leder till allt högre nivåer av ansvarstagande.
Budskapet är kristallklart: 1) minska mängden radioaktiv strålning som behövs inom sjukvården genom att utnyttja alternativa metoder, till samma kostnad men som kräver mer tid, som till exempel ultraljud, eller som är mycket dyrbara, som nukleärmagnetisk resonans, 2) eliminera den strålning som kommer från onödiga undersökningar, 3) motivera varje undersökning för patienten, som skall sätta sig in i de speciella indikationerna för varje föreslagen behandling, 4) större försiktighet vid användning av strålningen från den som skall utföra undersökning - dvs. röntgenläkaren - till exempel med passande och omsorgsfulla skyddsåtgärder med avseende på de kritiska områden som inte skall undersökas, användning av lämpliga känsliga material och ersättningstekniker i jämförelse med konventionell radiologi, som till exempel digital teknik, kvalitetskontroller, individuella blanketter för de olika undersökningar som utförts.
Dessutom bör man på ett korrekt och systematiskt sätt använda en medicinfysiker, som skall utvärdera alla ingrepp på de instrument som används vid strålningsterapin.
Medicinfysikern skall dessutom kontrollera apparaturens lämplighet utifrån förhållandet mellan å ena sidan den strålning som sprids och å andra sidan de fördelar som erhålls vid diagnosticeringen med angivande av maximi- och minimivärden som skall följas.
Allt detta måste göras därför att vi, på tröskeln till det tredje årtusendet, anser att begreppet livskvalitet tvingar oss att ta alla initiativ vad gäller program, organisationer, hantering och övervakning för att kunna fullständigt garantera människors säkerhet inför farorna med den joniserande strålningen, framför allt den som kommer från exponering i medicinska sammanhang.
Miljöutskottets ändringsförslag - jag vill stolt påpeka att samtliga ändringsförslag presenterats av miljöutskottet - syftar till en större klarhet och precision i direktivets olika paragrafer, och jag anser att de ligger i linje med den anda som inspirerade rådet att föreslå denna lagstiftning.
Jag är med andra ord positiv till ändringsförslagen, med en enda anmärkning när det gäller ändringsförslaget om röntgenundersökning av gravida kvinnor, eftersom jag anser att det i dessa fall skulle vara lämpligare att tillgripa andra metoder, som till exempel ultraljud och / eller nukleärmagnetisk resonans, i stället för att införa ytterligare begränsningar och inskränkningar vad gäller användningen av röntgenstrålning.
