# ID: svediakorp-gov477301
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,557
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag vill gärna börja med att tacka parlamentet för dess betänkande om meddelandet om genomförandet av EG: s miljölagstiftning.
Det framgår av betänkandet att denna fråga inte bara har min utan också miljöutskottets stora intresse och prioritet.
Därför vill jag gärna tacka utskottet och självfallet utskottets ordförande och föredragande för det stora konstruktiva arbete som är nedlagt i betänkandet.
Det har också varit angenämt att se att både regionutskottet och den ekonomiska och sociala kommittén i sin behandling av meddelandet kom fram till en positiv konklusion om kommissionens förslag.
Det säger sig självt - och det är många som har varit inne på det - att genomförandet av gemenskapens miljölagstiftning är en helt avgörande förutsättning för att gemenskapens politik kan bli effektiv och sålunda säkra och skydda Europas miljö.
Jag tror att det var Van Putten som sade att detta kanske är det viktigaste förslaget som parlamentet behandlat under de senaste åren.
Det är mycket som står på spel eftersom gemenskapen i de internationella förbindelserna, om den skall vara en trovärdig medspelare i förhandlingarna om globala miljöfrågor, också skall kunna peka på egna resultat.
Det har tyvärr inte alltid varit fallet vad beträffar genomförandet av gemenskapens miljölagstiftning i medlemsstaterna och flera av talarna har varit inne på det.
Parlamentet känner till otaliga exempel, och det känner också till de många klagomål som har kommit till kommissionen genom hänvändelser, antingen direkt från individuella medlemsstater via parlamentets utskott för framställningar eller från engagerade parlamentsledamöter.
Jag delar Whites uppfattning om att det måste göras något åt problemen i samband med information till dem som framfört klagomål under den tid behandling av frågan pågår.
Kommissionen är i färd med att överväga de förfaranden och den insyn som finns i anslutning till artikel 169 bl.a. inspirerad av ombudsmannens iakttagelser.
Som ni vet har jag aldrig menat att antalet ärenden som framläggs inför domstolen enligt avtalets artikel 169 kunde anses som en barometer på huruvida vår egen politik för genomförande och tillämpning var framgångsrik.
Kommissionen har alltid arbetat aktivt med det, men domstolsärenden är bara toppen av ett isberg, eftersom resten ofta smälter undan när kommissionen hotar med att föra frågan vidare.
Vi har nu sett något liknande hända i samband med kommissionens tillämpning av artikel 171 om bötesbestämmelserna.
Jag förstår inte riktigt att det har undgått Riis-Jørgensens uppmärksamhet att rent faktiskt har fem konkreta saker under behandling.
Kommissionen fattade nämligen den 29 januari 1997 beslut om att inlämna fem saker till domstolen med krav om betydande böter till medlemsländerna.
Här verkar det som om hotet om ett nytt domstolsutslag skulle kunna lösa problemen som pågått i åratal.
Det är ju bra, men självklart i det långa loppet oacceptabelt att det skall ta så lång tid.
Som parlamentet vet, är de ovannämnda fem ärendena alla från miljöområdet, och som ni också vet, är det de allra första som inlämnats enligt den nya avtalsbestämmelsen, alltså artikel 171.
Kommissionen har för avsikt att använda, och vi använder de befogenheter som finns här för att garantera en full överensstämmelse mellan gemenskapens miljölagstiftning och domstolsutslagen.
Jag är ense om att det är nödvändigt, att kommissionen spelar en aktiv roll.
Jackson efterlyste mer konkreta upplysningar i frågan och som sagt är situationen den att fem ärenden överlämnats till domstolen.
Här räknar vi med att tre nästan är lösta, efter det att de blivit offentliga.
Två är det inte och vi räknar med att det finns sju andra ärenden på väg.
Det är klart att vi menar att ju flera ärenden vi kan få avslutade under hand desto bättre och vi betraktar sanktionsmedlet som en av metoderna för att uppnå bättre resultat.
Kommissionens meddelande handlar emellertid också om, hur vi kan säkra ett positivt och aktivt genomförande i medlemsstaterna.
Här gav Jackson ett utmärkt exempel genom att hänvisa till habitatdirektivet.
Jag kan då säga att vi från kommissionens sida så snart vi uppmärksammades på den franske premiärministerns uttalande självfallet också reagerade offentligt, liksom vi också har tagit upp saken med de franska myndigheterna.
Jag hade tillfälle att nämna detta som ett exempel senast, när jag besökte miljöutskottet.
Så vi följer självklart upp frågor när vi blir uppmärksammade på den här typen av uttalanden.
Men dessutom är vi naturligtvis intresserade av att hjälpa medlemsstaterna med att lösa den uppgift, som de har framför sig.
Grunden till att vi valt denna approach, är att ju tidigare i processen vi kan säkra genomförandet av miljörätten desto bättre för miljön.
Vi vet ju nämligen alla att det inte hjälper mycket att vinna domstolsprocesser efter åratal av förhandlingar om skadan på miljön redan är skedd.
Därför innehåller det meddelande som vi behandlar i dag, tre nyskapande förslag om inspektionsstandarder, access to justice och administrativ tillgång till inlämnande av klagomål samt en rad andra framställningar för att förbättra de gällande mekanismerna på gemenskapsplan och i medlemsstaterna.
Parlamentets positiva reaktion på dessa nyskapande förslag är en stor uppmuntran.
Efter att ha antagit t. ex. direktivet om integrerat förebyggande och bekämpning av föroreningar, det så kallade IPPC-direktivet, är det viktigt att rådet garanterar, att dess medlemmar har ett tillräckligt underlag för att utföra de nödvändiga inspektionsuppgifterna.
Därför är vi redan genom IMPEL-nätet, som omfattar representanter från tillämpningsmyndigheter och agenturer i medlemsstaterna, i besittning av den praktiska, jordnära erfarenhet som är nödvändig för detta förberedande arbete.
Riktlinjerna kommer inte bara att begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att garantera efterlevnaden av IPPC-direktivet utan till alla gemenskapens miljölagar där inspektion av emissioner är ett nödvändigt led i genomförandet och tillämpningen, som herr Florenz nämnde.
Som bekant föreslås det i kommissionens meddelande vad dessa tre nämnda förslag anbelangar icke bindande lagstiftning.
Det har heller inte diskuterats inom ramen för rådets hittillsvarande överläggningar om meddelandet.
Den approach som valts i meddelandet innebär att man börjar med en så kallad mjuk lagstiftning för att se hur de nya idéerna verkar.
Om det visar sig att de är ändamålsenliga, bör de omsättas i bindande lagstiftning.
Jag anser i och för sig förfaringssättet välunderbyggt, men politiskt är jag ense med parlamentet om att vi inte kan undgå att lägga fast bindande regler.
Därför har jag glatt mig mycket över parlamentets förslag om, att det skall utarbetas rättsakter under parlamentets nuvarande valperiod.
Detta stärker självklart min önskan om att dessa förslag på längre sikt bör omsättas i rättsligt bindande regler.
Jag tror att jag också härmed har besvarat Florenz första ändringsförslag.
Utöver de områden, där det är nödvändigt med en ny insats finns det i kommissionens meddelande förslag till förbättringar på en rad områden inom gällande praxis och förfaranden.
Det gläder mig att det redan har skett betydande framsteg på dessa områden.
I parlamentets betänkande uppmanas medlemsstaterna t. ex. till att införa utbildningssystem för de nationella kontrollorganen och tjänstemännen för att göra dem bekanta med gemenskapens miljölagstiftning.
Kommissionen har redan påbörjat sådana utbildningskurser på europeiskt plan, och vi uppmanar medlemsstaterna till ta motsvarande initiativ i sina hemländer och anpassa dem till alla nivåer i förvaltningarna och rättssystemen.
I kommissionens meddelande föreslås det också att kommissionen i den sedvanliga årsberättelsen om genomförandet av EG: s lagstiftning skall publicera ett utvidgat miljökapitel, som mer specifikt behandlar medlemsstaternas genomförande av gemenskapens miljölagstiftning med genomförandefrist det aktuella året.
Detta skall kompletteras med en årsöversikt över gemenskapens miljölagstiftning med ytterligare upplysningar om t. ex.
IMPEL: s aktiviteter, vilket Van Putten bad om medlemsstaternas resultat vad beträffar rapporteringsskyldigheter som finns i EU-lagstiftningen och upplysningar om förbindelserna mellan europeiska miljöagenturen vilket bl.a. fru Gebhardt var inne på.
Jag hoppas att dessa publikationer kommer att motsvara parlamentets önskningar beträffande offentliggörandet av genomförandet på EG-planet.
Både Dybkjær och Jackson tog upp frågan om förbindelserna med de nya ansökarländerna i Öst- och Centraleuropa.
Jag är ense om att detta är en stor och viktig fråga.
Vi har faktiskt inte behandlat den ingående i samband med detta meddelande, och jag anser att vi bör finna en möjlighet att ta upp den till en grundlig överläggning.
Vi delar alla ansvaret för ett fullständigt genomförande och tillämpning av l ' acquis communautaire på miljöområdet.
Ansvaret delas av medlemsstaterna, kommissionen och parlamentet.
Jag är tacksam för det engagemang och intresse som många i parlamentet har visat genom åren för att förbättra genomförandet.
Låt mig till slut betona, att fördelarna med vår breda approach i samband med genomförandet av miljölagstiftningen klart visades genom den offentliga utfrågning, som anordnades tillsammans med parlamentet och kommissionen och som hölls för ett år sedan.
Utfrågningen ökade betydligt politikernas och medborgarnas medvetenhet om denna fråga.
Nu återstår det bara för mig, att hoppas att kommissionens meddelande tillsammans med parlamentets utmärkta betänkande kan övertyga rådet om att det finns behov av väsentliga förbättringar beträffande genomförandet och tillämpningen.
Jag gläder mig därför över att kunna avlägga rapport om de framsteg, som görs på detta område.
