# ID: svediakorp-gov477296
# author: Florenz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 899
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Fru kommissionsledamot!
Om det stämmer att vi här beklagar att vi har mer än 200 riktlinjer i Europa, vilka visserligen i sin grundtendens leder till ett mål, men vi ändå måste fastställa att vi på nationell nivå har stora omsättningsproblem och framför allt genomförandeproblem, då måste man en vacker dag fråga sig: Vad är det vi gör fel?
Att hela tiden beklaga denna omständighet och skriva ett betänkande om ärendet, vilket jag i stor utsträckning kan bifalla, hjälper inte i sig för att komma vidare.
I miljöpolitiken i Europa har vi samma problem som i min familj.
När mina barn, min fru och jag talar om miljöpolitik, är vi först och främst alla begeistrade.
När jag sedan föreslår att vi skall införa materiella värden, går entusiasmen tillbaka hos alla.
Just detta, mina damer och herrar, har även skett här i Europa i mycket stor omfattning under de senaste åren.
Vi har fått till stånd en mycket bra början i och med riktlinjen integrerat förebyggande och kontroll av miljöförstöring (IPPC), vilken hade som mål att införa ett mediaövergripande tillståndsförfarande i Europa.
När allt kommer omkring skall industrierna inte längre ha möjlighet att göra luften ren och i stället avleda smutsen i vattnet, utan det borde vara ett globalt initiativ.
Vi har mobiliserat så lite kraft att vi till sist bara har kämpat oss fram till skrattretande förvaltningsföreskrifter och knappast har infört något materiellt värde.
Just detta behöver vi dock, när Ni, van Putten, säger att Europas miljö är en gränsöverskridande politik.
Vi måste ange materiella värden, och nu har vi kommit på ett nytt trick: Vi säger nu inte längre 0, 01 eller vad som nu är aktuellt, utan vi anger BAT, den bästa teknik som finns till hands.
Det är ett prima miljöpolitiskt slagord, men vad det betyder i Europa definierar inte en enda kotte, och då skall det heller inte förvåna oss, om kryphålen utnyttjas.
Om jag skulle företräda en industri, har jag också i uppdrag att söka en lämplig väg.
Vi måste således definiera vad BAT är.
BAT är helt säkert inte det, som ännu befinner sig på forskningsstadiet vid universitet, men det är också mer än det, som redan sedan 20 år tillbaka hör till praktiken.
Här, fru kommissionsledamot, måste Ni även hävda Er gentemot andra tungt vägande kommissionsledamöter - alla vet vem jag syftar på - och äntligen få till stånd kvalitetsmål med parametrar för emissionerna och för kvalitetsnivån.
Vi behöver inte hans dåraktiga proposition, som fastställer vilka gifter som inte längre bör finnas i vattnet.
Våra medlemsstater är tillräckligt kloka, intelligenta och ansvarsmedvetna att själva utforma ledningen.
De kriterier, som säger vad som får finnas i vattnet och vad inte, måste dock komma från Europa!
Det bör inte förvåna oss, om vi lämnar dörrarna så vidöppna att tolkningsmentaliteten ändras från år till år.
I vattenpolitiken har vi 55 riktlinjer.
Vilken småföretagare, vilket jag själv räknar mig som, skall i hela friden kunna handskas med 55 regler i Europa?
Jag klarar knappt tre!
Därför är det viktigt att vi här är modiga nog att ange väderstreck med parametrar, men att vi överlämnar målen och vägarna dit åt medlemsstaterna.
Naturligtvis finns det olika omsättningstider.
Det är inget konststycke att omsätta en europeisk lag i nationell rätt i Grekland.
I Tyskland, där som bekant flera delstater är medlemmar - 15 eller 16 - dröjer det säkert lite längre.
Den generella ansatsen är dock avgörande för mig, och jag skulle vilja föreslå att vi förutom de statliga kontrollorganisationer, som vi har och även understödjer, funderar över om det inte finns en ny väg att slå in på.
Jag tror att vi har för mycket ordningsrätt i detalj i Europa, men för lite motiverande inslag.
Jag skulle vända på saken.
Jag skulle föreskriva mycket stränga mål, men med hjälp av motiverande inslag - det kan mycket väl vara skatteinslag - se till att vi uppnår en annan slags kontroll.
Som bekant är medlemsstaterna ansvariga, och vi måste intressera dem att genomföra dessa kontroller.
Den som alltid hotas med den allmänne åklagaren, kan inte lockas att vara för en miljöpolitik, utan här råder precis omvända förhållanden.
Jag föreslår att vi funderar på en europeisk anstalt för miljöbilprovning, vilken - precis som bilar besiktigas vart annat, vart tredje år i Tyskland - i privat ägo utfärdar de nödvändiga certifikaten för ekonomiska och fiskala metoder.
En sak till: Jag är självklart för att medborgarna kan väcka åtal.
Jag är dock inte för att även medborgare, som inte på något sätt är delaktiga i det hela och som bor tusentals kilometer från ett nytt byggprojekt, kan väcka åtal.
De som är berörda och de som bor i regionen är hjärtligt välkomna att uttömma lagen.
Ett byggnadstillstånd i norra Tyskland får dock inte blockeras genom en rätt att väcka åtal, som utvecklas 1500 km söderut i landet.
