# ID: svediakorp-gov477293
# author: Breyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kollegor!
Även vår parlamentsgrupp gratulerar Collins för hans betänkande.
Jag tycker att det måste nu handla om att verkligen göra framsteg vid genomförandet av miljölagstiftningen.
I motsats till föregående talare är vi dock inte av den uppfattningen att det här bara handlar om personalbrist i kommissionen, utan kommissionen saknar också politisk vilja att genomföra miljölagstiftningen.
Ofta störtar den samman av politiska opportunitetsskäl.
Varför måste inte genomförandet av miljölagstiftningen också gälla inom kommissionen?
Hur är det möjligt att transeuropeiska nätverk skapas, vilket leder till ännu mer betongbelagda motorvägar, trots att vi vet att koldioxidhalten kommer att stiga därigenom?
Varför var det möjligt att en snabbhetslag genomfördes i medlemsländer som Tyskland, vilket antingen var ett klart brott mot miljöfördragsamheten eller mot fågelskyddsriktlinjen?
Här ligger det på kommissionen att verkligen akta på miljön och inte låta politiskt opportunitet härska.
Det måste också handla om att i framtiden i ökande grad inleda förfaranden enligt artikel 189.
Bara på sätt kan kommissionen bli trovärdig.
Det har också visat sig att det förfarande enligt artikel 171, som kommissionen för första gången använde mot Tyskland, var mycket ändamålsenligt.
Vi behöver införa böter, eftersom det har effekt.
Det får inte handla om att medlemsstaterna enkelt kan kringgå miljölagstiftningen, utan det måste handla om att denna verkligen genomförs.
Även där gäller det dock att ge intresseorganisationerna mer möjligheter, och med detta menar vi de internationella intresseorganisationerna och även fysiska personer.
Miljön är allas vår egendom, och just därför borde det vara möjligt för alla och envar att yrka på åtal vid brott mot den gällande miljölagstiftningen.
Miljön är livsnödvändig för kommande generationer, och därför måste det också vara möjligt att lämna in stämningsansökningar.
Bara på så sätt kan vi sätta mer press på de ansvariga myndigheterna.
Sammanfattningsvis: Kommissionen måste visa större politisk vilja att förfara på ett mera strängt och strikt sätt.
Kommissionen måste också driva igenom att miljölagstiftningen efterlevs, och det måste finnas förbättrade åtalsrättigheter, eftersom miljön tillhör oss alla.
Den som inte genomför miljölagstiftningen, måste även kunna åtalas.
