# ID: svediakorp-gov477289
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 904
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi i PPE-gruppen anser att Collins betänkande är bra så långt det sträcker sig, även om vi har vissa reservationer mot artikel 11, till vilken vi lade in ett ändringsförslag, som vi hoppas att Collins skall fundera på.
Det är tydligt att vi har ett stort problem här: lagar stiftas om miljön och sedan struntar man i dem.
Rapportskyldigheter införs och ignoreras.
Herr White hade tydligen klagat från sitt valdistrikt i England och hans klagomål är borta och glömt och han får ingenting höra om det.
Ingen i Bryssel kan verkligen hävda att de vet hur eller om en lag tillämpas eller ej, inte ens på så viktiga områden av miljöpolitiken som hantering av farligt avfall, där till denna dag kommissionen har fått in rapporter från endast sex av femton stater.
Man skulle faktiskt kunna säga - inför delegationen från Georgien - att vi inte är ett särskilt bra exempel på hur man skall tillämpa europeisk miljölagstiftning.
Böter har införts, enligt artikel 171 i fördraget.
De har införts med stor omsorg, men de har ännu inte tillämpats.
Jag hoppas att miljökommissionären, när hon svarar, kan ge sista-minuten-information om vad som händer med åtgärderna som kommissionen som bekant annonserade i januari, enligt artikel 171, mot ett antal medlemsstater, som kontinuerligt har struntat i domar från Europeiska gemenskapernas domstol sedan 1990.
Så jag samtycker till Collins rekommendation på det hela taget.
Det är ytterst intressant att herr Collins har föreslagit att vi skall försöka införa ett sorts inspektorat för inspektörerna - en liten styrka som skulle kunna resa runt och undersöka om medlemsstaterna faktiskt själva tillämpar lagarna.
Jag erbjuder tre förbättringar till betänkandet.
Vi kan inte fortsätta med att förlita oss till de individuella klagomålen, som till exempel de som nämnts eller kontroll eller självkontroll - vilket jag avser när jag säger rapportskyldighet.
Mina tre punkter är följande.
För det första kostnaden: en av de stora svagheterna i kommissionens inställning till miljöfrågor har varit att den verkat böjd att strunta i kostnaderna för lagstiftningen.
Det verkliga problemet är: kommer en kostnad-nytta-analys att fungera?
Det behöver inte gälla all lagstiftning, men vi i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd har sett, att när en kostnadnytta-analys läggs fram, är det extremt svårt för kommissionen att agera på det eller så är det fullständigt värdelöst, som i fallet med badvattendirektivet.
Jag förslår därför kommissionen att det vore bättre, om vi skall tillämpa medbeslutandeförfarande på hela miljölagstiftningen - vilket är högst troligt - att kommissionen bjuder in medlemsstaterna att lägga fram en bedömning av vad det skulle kosta att genomföra lagstiftningen på deras territorier.
Detta skulle vara ett offentligt meddelande från varje medlemsstat.
Detta skulle sedan vara öppet för debatt.
Det skulle förmodligen bli ordentligt ifrågasatt av de fristående organisationerna, men det skulle i vilket fall lyfta fram frågan, och jag hoppas att den idén rekommenderar sig själv till kommissionen.
För det andra, om insyn: kommissionen borde vara ärligare mot parlamentet om de problem som den stöter på med medlemsstaterna.
Jag ser ingen anledning att behålla konfidentialiteten om det enda den åstadkommer är att göra det svårare att tillämpa lagen.
Ett exempel: den 19 juli 1997 lät den franske premiärministern utfärda en pressrelease om att genomförande av habitatdirektivet i Frankrike skulle upphöra.
Vi parlamentsledamöter är tack skyldiga min nederländske kollega, herr Eisma, för att han ställde en skriftlig fråga i gemenskapernas officiella tidning, vilket gjorde att detta kom ut.
Jag är rädd att jag inte visste om att det hade hänt.
Inga av mina franska kollegor bragte det till min kännedom och det skulle ha varit rätt av kommissionen att komma tillbaka till parlamentet och säga, hjälp oss!
Fransmännen har ensidigt upphävt genomförandet i Frankrike av ett helt direktiv, vars införande parlamentet deltog i.
Det skulle i vilket fall ha varit att lyfta fram den franska regeringen.
Som sakerna står nu, är genomförandet av direktivet fortfarande uppskjutet i Frankrike, och det är helt oacceptabelt.
För det tredje, och sista, utvidgningen: vad skall vi göra med utvidgningen?
Antingen kommer vi att få massor med undantag i förhållande till existerande miljölagstiftning eller så får vi en situation där nya medlemsstater accepterar huvuddelen av lagstiftningen - " aquis communautaire " - och sedan gör de ingenting åt saken.
Mitt sista förslag är att när kommissionen lägger fram ny lagstiftning för parlamentet - som den egentligen skulle ha börjat med den 1 januari 1997 - skall den innehålla ett yttrande om utvidgningens konsekvenser.
Kommer det att vara möjligt, ens för den mest optimistiska av medlemsstaterna, att hålla den typen av tidsfrister som vi inför, t.ex. när det gäller biloljedirektiven eller, på senare tid, i betänkandet där jag är föredragande, markfyllnadsdirektivet?
De kan inte ens uppfylla det direktivet i östra Tyskland.
Det är ytterst osannolikt att någon av de tidsfrister som kommissionen lägger fram skulle kunna uppfyllas i Polen, Ungern etc.
Vi behöver yttrande om utvidgningens konsekvenser i samband med all miljölagstiftning som läggs fram för parlamentet från och med nu.
