# ID: svediakorp-gov477245
# author: Kirsten Jensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det är helt avgörande att få klarhet i vilka kemikalier som används i EU och var och hur de används.
Hundratusentals olika kemikalier anses vara marknadsförda, men bara några få har gått igenom ett godkännandesystem med riskvärdering och vi upplever det om och om igen att kemikalier kan ha avskyvärd inverkan på naturen.
Tänk bara på debatten om mäns nedsatta spermiekvalitet som sägs bero på att kemikalier uppför sig som konstiga hormoner.
Miljöutskottet är oroligt över ändringarna i bilaga 4 om vatten.
Vatten är ett utomordentligt följsamt ämne.
Vi får hela tiden höra skakande historier om föroreningar från källor som vi inte trodde kunde förorenas och vi måste insistera på det största möjliga skydd av våra vattenresurser.
Med förslaget till direktiv om biocider kommer flera kemikalier att gå igenom ett godkännandeförfarande och det är i sig mycket positivt.
Men glädjen över direktivets ändamål har överskuggats av hela behandlingen av ärendet i kommissionen och rådet.
Vid godkännandet av den gemensamma ståndpunkten kom ministerrådet och kommissionen gemensamt på hur delar av direktivet kan tolkas över huvudet på medlagstiftaren Europaparlamentet.
De skrev i referatet från sitt möte 14 förklaringar som inte bifogades lagförslaget som gick till vidare till andrabehandling i parlamentet.
Jag har från kommissionen officiellt mottagit tre av dessa 14 förklaringar med den anmärkningsvärda uppmaningen att jag skulle kringgärda dessa förklaringar, som kommissionen tagit initiativ till, med förtrolighet.
Det är inte riktigt rätt.
Europaparlamentet praktiserar öppen lagstiftning.
Det kunde andra EU-institutioner och nationella parlament och regeringar lära sig mycket av.
Här är väl att märka inte tal om egentliga hemliga förklaringar utan bara om något som ännu inte är offentliggjort.
Det förväntas alltså av Europaparlamentet att det skulle arbeta vidare med lagstiftningsförslaget utan att känna till kommissionens och ministerrådets fullständiga avsikter, även om det som medlagstiftare och folkvalt organ är direkt ansvarigt inför medborgarna.
Det är förkastligt att rådet och kommissionen försöker att lagstifta på detta sätt inte minst mot bakgrund av att rådsordföranden så sent som i december 1996 gick med på att i framtiden skicka alla förklaringar tillsammans med den gemensamma ståndpunkten till parlamentet.
Kommissionen och ministerrådet skulle alltså principiellt vara eniga om att parlamentet skall ha hela beslutsunderlaget förelagt samtidigt med den gemensamma ståndpunkten men erkänner inte detta i praktiken.
Generellt bör förklaringar slopas.
Lagen skall visa vad medlemsstaterna faktiskt uppnått enighet om.
Det värsta med förklaringarna är att Europas medborgare som skall leva efter lagarna och reglerna vi antar inte har en chans att ta reda på vad reglerna reellt innehåller och att förklaringarna ger möjlighet att tolka reglerna olika i varje medlemsstat.
Förklaringarna skapar byråkrati och oklarheter och bör enklast inte vara en del av modern lagstiftning.
Det har också skett andra underliga ting i rådets andrabehandling.
Till den gemensamma ståndpunkten har det bifogats en ny bilaga, men det är svårt att se syftet med denna bilaga.
Eftersom man vill veta, föreslog vi i parlamentet de ramformuleringar som skulle ge precis den grad av flexibilitet som många regeringar är ute efter.
Ramformuleringarna skulle ge regeringarna möjlighet att koncentrera sitt arbete på de giftiga ämnen och använda mindre tid på de mindre farliga ämnena.
De två nya bilagorna skapar behov av att klara av följande frågor: Vad menas med lågrisk?
Risk har med substans att göra, men också med användning.
Liksom i den medicinska världen är dosering avgörande.
Beteckningen lågrisk ger intryck av att en garanti för produktens ofarlighet utfärdas, men precis miljöfarligheten tas det väl redan hänsyn till i den form för godkännande av produkter som kommissionens la fram i sitt ursprungliga förslag.
Också i den andra nya bilagan finns frågetecken.
För det första ser det ut som om man inte ens kan få reda på vad det skall heta.
Det som på danska heter " alminderlige handelsprodukter " heter på engelska common products.
På tyska heter det något helt annat, nämligen bestimmte Wirkstoffe.
Gemensamt för dessa mycket skilda benämningar är att det alla rymmer orimligt stora individuella tolkningsmöjligheter.
All den oklarhet har fått miljöutskottet att föreslå att bilagorna stryks.
