# ID: svediakorp-gov477206
# author: Raschhofer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Två områden är livs- eller till och med överlevnadsviktiga för människan: Hans miljö och hans föda.
I dagens högteknologiserade värld är vi uppmanade att spänna en båge mellan dessa båda områden.
Här behövs det således en helhetsbild och inte bara en ögonblicksbild av det ena eller det andra området.
Denna proposition till förordning är ett vägvisande försök, eftersom den söker en utjämning mellan produktivitet å ena sidan och ekologisk jämvikt å andra sidan.
Speciellt BSE-krisen har klargjort för oss vart ett jordbruk som är helt och hållet inriktat på massproduktion med all dess excesser som transport av levande djur leder.
Omdaningen av systemet mot ekologisk djurhållning och mot kvalitetskontroll är därför ett viktigt steg inte bara för bonden, utan framför allt för konsumenten.
Mången god avsikt är dock inte förankrad i verkligheten.
Om man använder propositionen på biodling, är det ett faktum att det nästan inte någonstans i Centraleuropa kommer att finnas en biologisk biodling, eftersom ingen kan uppfylla kriterierna.
Om man i stället betraktar vissa utvecklingsländers slappa hantering av märkningen av honung, leder detta system snabbt in absurdum.
En märkning har dock bara egentlig mening, om det föreskrivs motsvarande stränga kontroller, så att konsumenten också kan lita på att förpackningen verkligen innehåller vad den utlovar.
Det är dock tvivelaktigt, om man vid användningen av genetiskt modifierade produkter över huvud taget kan tala om ekologiskt jordbruk.
Sedan cirka 1, 2 miljoner österrikare - cirka en fjärdedel av de österrikiska valberättigade - understödjer anti-gen-folkinitiativet, kommer den österrikiske konsumenten väl knappast att dela denna mening.
