# ID: svediakorp-gov477176
# author: Donnelly, Brendan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 863
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, låt mig börja med att säga att i morgon, före den slutgiltiga omröstningen, kommer jag att begära att mitt betänkande återförvisas till utskottet.
En del synpunkter och argument kom fram och, även om jag personligen vore beredd att rösta om betänkandet i morgon, är den allmänna inställningen att vi skall återförvisa det efter debatten.
Jag hoppas att det under den samma framkommer nyttiga indikationer på hur, om alls, betänkandet kan förbättras.
Mitt förslag i betänkandet är enkelt: att det i framtiden inte skall vara möjligt att dela röstningen om ändringsförslag i plenum.
Jag lägger fram det här förslaget av tre skäl: ett är administrativt, det andra filosofiskt och det tredje politiskt.
Det administrativa skälet handlar om att spara tid.
I det här parlamentet röstar vi för mycket och av fel skäl.
Vad jag hoppas åstadkomma med mitt förslag är att spara tid och göra den omröstning som sker tydligare.
Vi har pratat om subsidiaritet, mindre men bättre lagstiftning.
Mitt förslag kanske kan sägas vara i samma anda: att rösta mindre men rösta bättre.
En eller två av mina kollegor har sagt mig att mitt förslag inte skulle minska den tid som läggs på omröstningar.
Det skulle bara bli så, att alla lade fram fler ändringsförslag för att täcka alla de möjligheter som skulle tänkas uppstå i samband med debatten.
Jag betvivlar det.
Vad som händer nu är att kort före det att omröstningen äger rum tittar alla samordnarna i de olika grupperna på de genialiska förslagen från deras kollegor från de andra grupperna och frågar sig därefter: kan vi rösta för de tre första orden, låt oss då avstå på de tre följande orden och inte delta i omröstningen om de sista tre orden.
Detta är en sorts glaspärlespel, som är tidsödande och som kan kortas ned administrativt.
Mitt andra skäl är mer filosofiskt och systematiskt.
Det är inte plenumets uppgift att förvandla sig till en förslagskommitté bestående av 626 medlemmar.
Utskottens arbete och roll skall vara att se till, att när vi kommer till plenum, slipper vi upprepa det arbete som borde ha gjorts i utskottet.
I det sammanhanget kanske jag får rikta er uppmärksamhet, herr ordförande, och era kollegors via vice ordförande och ordföranden på artikel 115, som inte tillämpas tillräckligt strängt.
Det sägs tydligt i artikel 115 att normalfallet är att omröstningen sker i block på grundval av en rekommendation från behörigt utskott.
Jag och, jag är säker, även herr Fayot, som ordförande för vårt utskott, kommer att vara mer vaksam i framtiden med att uppmuntra tillämpningen av den principen.
Det är med detta för ögonen som jag föreslår att det vore bättre om vi inte bara försökte göra om utskottens arbete.
Mitt tredje skäl är kanske det viktigaste, och det är det intryck vi gör och det inflytande som vi som parlament har på människorna som sitter i domstolen, människorna som tittar på oss på TV och granskar vårt arbete.
Jag har - precis som, antar jag, många ledamöter - talat med grupper av folkvalda, akademiker, journalister, människor som har kommit till vår församling och blivit mycket förvånade över vad de anser vara överdrivet detaljerade och nyanserade omröstningar, till exempel när vi röstar om införandet om ett visst ord eller det möjliga strykandet av en viss mening, och inte gör detta en eller två gånger utan hela morgonen.
Detta är någonting som högst betydligt minskar det positiva inflytande som vi har som parlament.
Varje parlament måste balansera interna procedurer och det intryck detta ger på världen utanför.
Men jag tror ärligt att vi i detta parlament, kanske av förståeliga skäl, blir för involverade och upphetsade av våra egna interna debatter och interna procedurer.
Genom att följa mitt förslag kanske vi förlorar några nyanser, som älskas särskilt mycket av en eller två samordnare, kanske av samtliga samordnare i grupperna.
Men belöningen för att följa mitt förslag skulle bli bättre insyn i och en mer lättläst arbetsordning och det skulle bli enklare att övertyga de som tittar på oss att vi arbetar på att förbättra deras välfärd och politiska och sociala förhållanden, snarare än att inåtvänt bara syssla med våra procedurer.
Av mina kollegors reaktioner har jag erfarit att detta, naturligtvis, är en idé som behöver finputsas.
Men mitt syfte med att lägga fram detta förslag var att ge en politisk signal om att detta är ett parlament som är öppet för omvärlden, ett utåtvänt snarare än inåtvänt parlament.
Jag står verkligen vid min intention och jag hoppas att det är en intention som utskottet för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet kan förfina och genomföra, antingen i mitt betänkande eller i någon annan form, så att vi kan behandla hela frågan om omröstning om ändringsförslagen och omröstningar i allmänhet i detta parlament.
