# ID: svediakorp-gov477161
# author: Oreja Aguirre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 814
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, parlamentsledamöter, jag vill tacka Palacio för hennes engagemang, med den kunskap som kännetecknar henne, för arbetet för kommissionen om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, och jag vill visa henne hur mycket jag värdesätter hennes skarpa och exakta anmärkningar i betänkandet och hennes inlägg denna eftermiddag.
Jag kan med tillfredsställelse konstatera att föredragandens hållning på många punkter ligger nära kommissionens.
Så anser t ex kommissionen på samma sätt som föredraganden att subsidiaritetsprincipen inte påverkar fallen med exklusiva befogenheter, eftersom man där inte kan ifrågasätta den gemensamma delen, men också att skillnaderna vad gäller att subsidiariteten företrädesvis skall lösas inom ramarna för institutionernas normala verksamhet, i enlighet med 1993 års interinstitutionella avtal, naturligtvis utan att utesluta en eventuell intervention inför domstolen.
Jag vill också säga, på samma sätt som Europaparlamentet, att kommissionen, vilket ni mycket väl känner till, inte begärt någon revision av artikel 3B inom ramarna för regeringskonferensen.
Vi anser att artikel 3B är tillfredsställande och att det viktiga är att alla institutioner verkligen tillämpar den.
Jag skulle vilja ta tillvara på detta tillfälle, om ni tillåter mig detta, till att precisera kommissionens hållning i några av de punkter som här nämnts.
Vad gäller våra betänkanden " Bättre lagstiftning ", skulle jag framför allt vilja lugna er.
Kommissionen gör definitivt ingen sammanblandning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna med de tekniska instrument som gör att gemenskapslagstiftningen blir enklare, tydligare och öppnare och rent konkret, förenklingen och kodifieringen.
Kommissionen skiljer mycket tydligt på dessa olika koncept och blandar absolut inte ihop det ena med det andra.
Kommissionens inriktning är en rent praktisk inriktning.
Gemenskapslagstiftningen är en lagstiftning och det är lämpligt att se allt det som ingår i vad vi kallar " bättre lagstiftning " som en helhetsbild.
Kommissionen har åtagit sig ett uppdrag och denna församling känner till hur den uppfyllt tillämpningen av subsidiaritetsprincipen.
Men det är självklart alltid möjligt att förbättra och framför allt då inom de områden som berörs i Palacios betänkande.
Kommissionen har t ex för avsikt att intensifiera arbetet med utvärderingen av följderna av föreslagna åtgärder.
Man har redan föreslagit mekanismer för detta och har för avsikt att börja tillämpa och så långt möjligt modernisera dessa mekanismer.
Det finns en punkt som jag också skulle vilja nämna och det är den om rådfrågningen före grön- och vitböckerna.
Det är uppenbart att denna rådfrågning, för att även i framtiden passa in, måste genomföras på ett mer konkret sätt, mer specifikt.
Följaktligen vill jag säga till Palacio att vi är medvetna om detta och att vi noterar de kommentarer hon gjort i sitt betänkande.
Vi tycker emellertid, och detta är en praxis som följts under senare år, framför allt under de två eller tre senaste åren, är att man nu, jämfört med den tidigare praxisen att lagstifta omedelbart, tack vare grön- och vitböckerna rådfrågar samhället.
Vad grönboken definitivt gör är att ställa en fråga, och i vissa fall har vi varit tvungna att ställa den två gånger.
Vi har gjort en första rådfrågning, inte blivit tillfredsställda av det svar vi fått, och därefter gjort en ny grönbok.
Vi har t ex redan lagt ner mycket tid på frågan om mångfald och koncentration av medierna.
Varför?
Därför att vi ännu inte har en tydlig bild av önskemålen i denna sektor, vad det är samhället vill.
Detta innebär alltså att följden därav blir ett annat arbetssätt än det som tillämpades tidigare.
Tidigare lagstiftade man direkt.
Nu försöker vi få mer exakt kännedom om de olika inställningarna.
Jag vill emellertid hur som helst påpeka att vi tar till oss och kommer att dra nytta av de anmärkningar som formulerats av Palacio.
Det finns också en annan sak där jag skulle vilja tacka Palacio för den uppmärksamhet hon visat frågan om ramdirektiven, men jag vill också lugna henne därvidlag.
Ramdirektiven är, vilket är väl känt, ett subsidiaritetsinstrument, framtvingat av Europeiska rådet i Edinburgh och tillämpat av kommissionen vid flera specifika tillfällen.
Ramdirektiven utgör inte ett attentat mot den gemensamma rätten om de tillämpas vid väl motiverade tillfällen.
Jag vill säga till Palacio att kommissionen är mycket noga med just detta.
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka för alla de erkännanden föredraganden gör av kommissionens framsteg vad gäller informationskonsolideringen.
Slutsatsen är att kommissionen alltjämt är övertygad om att en fortsatt lämplig hantering av subsidiaritetsprincipen möjliggör tillämpning av anpassad lagstiftning, på en anpassad nivå, på det sätt som tillkännagivits av t ex Corbett, som går just i den riktningen, vilket allt leder till att minska avståndet mellan lagstiftaren och medborgaren.
