# ID: svediakorp-gov477157
# author: Corbett (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 380
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, subsidiaritetsprincipen har blivit som äppelpaj.
Alla gillar den, men alla avser olika saker, när de pratar om den.
Ett koncept som utvecklades i EU-sammanhang av parlamentet när det förberedde Spinelli-förslaget till Fördraget om Europeiska unionen används nu faktiskt av EU-motståndare, som påstår att Europeiska unionen håller på att bli alltför centraliserad, att det finns en risk för en centraliserad superstat.
När man tänker på det spenderar unionen bara 3 % av de offentliga utgifterna.
Dess förvaltning har samma storlek som en medelstor stad i Europa.
Det finns ingen verklig risk för övercentralisering på lång sikt.
För att unionen skall kunna anta lagstiftning av någon betydelse, måste bland annat rådet ge sitt godkännande.
Och vem sitter i rådet?
Nationella ministrar som är en del av nationella regeringar, ansvariga inför nationella parlament.
Inte människor som är benägna att lämna över befogenheter till Europeiska unionen där det inte är nödvändigt.
Nästa gång som en minister återvänder hem och skäller på att Bryssel lägger sig i, påminn honom eller henne att det är nationella ministrar som sitter i rådet som från början har godkänt lagstiftningen i fråga.
Till och med om de skulle överskrida sina befogenheter, kan man gå till domstolen för att kontrollera om subsidiaritetsprincipen har överskridits eller ej.
Den möjligheten finns inte för någon regering i Europeiska unionen.
Vi bör vända ryggen åt den rädsla som målas upp av personer som herr Vanhecke nyss, som John Major, som Michael Howard, som herr Le Pen, som William Hague, som vill få oss att tro att det finns ett hot mot alla våra länder i övercentraliseringen i Europa.
Detta är inte sant.
Det finns ingen verklig fara med det.
Vi borde ha modet att säga att ibland krävs lagstiftning på gemenskapsnivå för att se till att reglerna är rättvisa på den inre marknaden, att se till att det blir färre regler genom att ha en uppsättning regler för företag i stället för femton olika nationella regelverk som de måste anpassa sig till.
Ja till subsidiaritet.
Nej till att använda den som ett instrument för att attackera Europeiska unionen.
