# ID: svediakorp-gov477154
# author: Van der Waal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
" Europa måste verka mindre för att verka bättre ".
Det var Europeiska kommissionens motto i början av förra året med målet att minska antalet lagförslag och att förbättra deras kvalitet.
Enligt de dokument från kommissionen som nu behandlas har kommissionen uträttat ett gott arbete.
Det uppskattas.
Antalet lagstiftningsförslag har minskat tydligt jämfört med föregående år.
Uppenbarligen erbjuder subsidiaritetsprincipen fler möjligheter till detta än vad man antog.
Det bekräftas genom det faktum att kommissionen under perioden 1994-1995 drog in 48 lagförslag.
I Palacios betänkande påminns om att subsidiaritetsprincipen är en bindande juridisk föreskrift och på sätt och viss påpekas som en varning att det inte får vålla något avbräck för de befogenheter som har tillerkänts enligt Maastrichtfördraget.
På denna punkt bör man enligt min åsikt inte hysa någon oro.
Praktiken har lärt oss att det snarare är frågan om det omvända, varigenom subsidiaritetsprincipen fortfarande kommer till sin rätt.
Förklaringen till detta ligger i det faktum att principen inte är ett rent juridiskt begrepp utan omfattar även politiska och ekonomiska aspekter.
Vid tillämpningen av principen verkar dessa aspekter vara svåra att skilja från varandra.
Därigenom begränsas användningen av principen genom den syn man har på strävan efter europeiskt enande.
Förespråkarna för ett enat Europa placerar tillämpningen av principen i perspektivet av denna politiska målsättning.
Därmed förbiser man att unionen är ett samarbetsförbund av självständiga stater.
Det innebär att medlemsstatsnivån är primär och att den övernationella nivån är underordnad den.
Vidare bör man betänka att subsidiaritetsprincipen i det utförande som den fick vid det europeiska toppmötet i Edinburgh eftertryckligt syftar till att motverka centralisering och att låta beslutsfattandet ske så nära medborgarna som möjligt.
Därför kan jag inte skriva under de paragrafer i Palacios betänkande som hävdar att subsidiaritetsprincipen åberopas med orätt för att gå emot europeiska åtgärder på områdena för kultur, audiovisuella tjänster, folkhälsa, arbetstillfällen och liknande.
Dessa områden hör i huvudsak till medlemsstaternas ansvarsområden.
Vid sidan av minskningen av lagstiftning lägger kommissionen i sin rapportering även betoningen på förenkling och förbättring av regelgivningen.
Även det förtjänar instämmande.
Inom ramen för proportionaliteten bör mängden av föreskrifter och graden av detaljering vara så begränsad som möjligt.
Denna ansträngning får inte blandas ihop med den juridiska ramen av subsidiaritetsprincipen.
Palacios betänkande pekar med rätta på detta.
Men för att den europeiska regelgivningen skall fungera bra är dessa förenklande åtgärder inte mindre viktiga.
Den växande klyftan mellan den europeiska ledningen och medborgarna i medlemsstaterna ger all anledning att begränsa unionens uppgifter och att motverka centralisering och byråkrati.
Vid en ytterligare utvidgning av unionen och tilltagande skillnader mellan medlemsstaterna blir detta allt angelägnare.
Förslaget från det irländska ordförandeskapet att tillfoga subsidiaritetsprincipens funktion i ett protokoll till fördraget är positivt.
Men man kommer inte undan ett vidare steg för att minska unionens nuvarande uppgifter och ge medlemsstaterna mer frihet i samband med utvidgningen, enligt min åsikt.
