# ID: svediakorp-gov477150
# author: Añoveros Trias de Bes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, subsidiariteten och proportionaliteten är bestämmelser av konstitutionell karaktär, som reglerar verksamheten inom de befogenheter som delas mellan gemenskapen och medlemsstaterna.
Dessa bestämmelser kan aldrig utgöra ett hinder mot utvecklingen av den inre marknaden och inte heller någonsin ifrågasätta de gemensamma tillgångarna.
Man måste skilja mellan å ena sidan rättsprinciper avseende subsidiaritet och proportionalitet och å andra sidan förenkling och kodifiering.
Det första har att göra med den administrativa effektiviteten och den andra tekniken för öppenhet.
Dessa bägge områden kompletterar varandra, men får aldrig sammanblandas.
Det är därför det inte är riktigt att utöka dessa principer till att omfatta förenklingen.
Först bör man bedöma behovet av att agera och därefter verkligen agera.
Kommissionens motto " agera mindre för att agera bättre " förutsätter ett behov av ett agerande och därefter kunskap om hur man skall agera.
Är gemenskapens administrativa effektivitet kompatibel med författande och presentation av bestämmelser och dokument av förberedande karaktär inom det allmänna eller institutionella området?
Föredraganden har satt fingret på kärnpunkten och mycket motiverat behandlat detta allvarliga problem.
Dessa handlingar leder till en dubbel fara: för det första kan de dränka medborgaren i papper, dokument och handlingar och öka den osäkerhet som för närvarande finns och i andra hand kan de faktiskt leda till en attack mot rättssäkerheten.
Hur kan dessa handlingar omfattas av unionens system med bestämmelser?
Vid varje regeringskonferens görs en analys av institutionernas funktion och av balansen mellan de olika befogenheterna hos kommissionen, rådet och parlamentet.
Det är därför nödvändigt att skydda denna församling från tre frestelser: att använda subsidiariteten för att åternationalisera befogenheter som ligger exklusivt på gemenskapen, att tillämpa ordningsregler och avtal för att neutralisera proportionaliteten och att utnyttja gemenskapens kodifiering för att införa väsentliga ändringar i texterna och, om så är möjligt, att ändra de rättsliga grunderna.
Parlamentet bör spela en kontrollerande roll vad gäller dessa möjliga frestelser.
Föredragandens arbete har varit utomordentligt, med tanke på att hon tagit sig an ett särskilt svårt och komplicerat betänkande.
Min kamrats arbete bör inte enbart bedömas utifrån den skicklighet hon visat under de parlamentariska förhandlingarna, utan också för att hon författat ett betänkande som kan vara en modell för enkelhet och tydlighet.
