# ID: svediakorp-gov477037
# author: Puerta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, gruppen Europeiska enade vänstern - Nordisk grön vänster tillmäter dialogen med Chile och rådets beslut att ingå ett samarbetsavtal som inom kort konverteras till ett politiskt och ekonomiskt associationsavtal en utomordentlig vikt.
Men inför detta betänkande, som är mycket väl genomfört av Ana Miranda de Lage, får vi en kluven känsla och vision.
Å ena sidan är vi överens om att vi måste ta det här steget, vi kommer att stödja förslaget och ber kommissionen att fortsätta med dialogen och de åtgärder som redan pågår, men vi tror inte att många av kraven uppfylls.
Vi rör oss ofta inom retoriken i stället för i den politiska verkligheten.
När vi säger att vi delar samma demokratiska värderingar om stöd till mänskliga rättigheter och en pluralistisk demokrati, måste vi också medge att Chile inte är någon fullt utvecklad demokrati.
Vi vet att samma sak sker på andra ställen på jorden, i andra länder som demografiskt är viktigare än de vi har kontakt med nu.
Vi vill inte vara hycklare eller sekterister men vi måste prata högt om att Chile inte är en fullt utvecklad demokrati.
När jag och andra parlamentsledamöter hade förmånen att få delta i folkomröstningen som satte punkt för Pinochets presidentskap, denna blodiga diktator, som republikens president, trodde vi att Chile på några få år skulle återvinna demokratin helt och hållet men det har inte blivit så.
General Pinochet, som med sina blodbesudlade händer är politiskt och moraliskt fördömd av världssamfundets länder, och inte kan resa till många av världens länder därför att demokrater inte tar emot honom, har fortfarande en viktig position i Chile, jag säger inte dominerande men viktig, eftersom han har den direkta rätten att utse senatorer och har ett mycket viktigt inflytande över domstolsväsendet.
Han håller helt enkelt Chiles demokrati under ett visst förmynderskap.
Jag känner till de chilenska demokraternas och de chilenska institutionernas ansträngningar för att övervinna situationen men vi måste erkänna hur det ser ut.
Denna vädjan om gemensamma värderingar möter det reella faktum att man inte kan utöva de demokratiska värdena, man kan inte ens kräva fullständig redovisning av de brott som begicks i ett mycket närliggande förflutet.
Det finns många exempel på detta och det viktigaste är fallet med Carmelo Soria.
Carmelo Sorias familj har erbjudits privata uppgörelser men Chiles högsta domstol tillämpade amnestilagen på de skyldiga till mordet, trots att det handlar om en internationell tjänsteman mördad av statens väpnade styrkor vars högsta ansvar innehas av överbefälhavaren för Chiles armé och som fortfarande till stor del har kontroll över situationen.
Det är inte tillräckligt med privata uppgörelser och vi vädjar till kommissionen att fortsätta på linjen, som vi vet har påbörjats, med att ställa krav.
Det finns utan några tvivel andra mindre men viktiga frågor, som konfiskeringarna av europeiska medborgares tillgångar.
I betänkandet och framför allt i yttrandena från olika utskott, diskuteras dagstidningen Clarín som inte har återlämnats till sina ägare.
Men ägaren till Clarín har namn och efternamn: han heter Víctor Pey och kan inte inför domstolarna åstadkomma återlämnandet av en tidning i vilken han har 100 % av aktierna, en tidning som exproprierades på hans eget kontor i ett överfall av en militärpiket.
Detta är små exempel, och stora exempel när det gäller Carmelo Soria, på kränkningen av mänskliga rättigheter.
Vad angår betänkandets huvudsak, anser vi att ett samtyckesförfarande hade varit det riktiga och vi är beslutna att se till att det förlorar sin flyktighet och konkretiseras politiskt och ekonomiskt.
