# ID: svediakorp-gov477022
# author: Ahern (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 728
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det här betänkandet om kärnkraftssamarbete mellan Euratom och USA tar upp två frågor, som har varit, och som jag hoppas och tror kommer att förbli, viktiga för alla i den här kammaren.
Den ena är den skandalösa bristen på det här parlamentets demokratiska kontrollrättigheter av Euratom, särskilt när det senare ingår avtal med tredje land.
Detta är en grundläggande fråga för detta parlament.
Förenta staternas kongress var tvungen att godkänna detta avtal medan parlamentet juridiskt sett inte ens hade rätten att bli informerat.
Vi kan inte fortsätta på det här sättet inom Europeiska unionen.
Detta är andra gången som vi i plenum behandlar detta avtal med USA.
Jag påminner kammaren om resolutionen i mars 1995, som antogs med stor majoritet.
Vid den tiden pågick förhandlingar med USA och utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi lyckades, med viss ansträngning, få information från och inleda en dialog med kommissionen om avtalet.
Det var i den andan som parlamentet krävde att det även fortsättningsvis skulle informeras om och vara delaktigt i detta och liknande internationella avtal om kärnkraftssamarbete, inklusive att rådfrågas innan det slutgiltiga avtalet med USA ingicks.
I mitt betänkande visar jag på att rådets och kommissionens beteende efter resolutionens antagande varit fullständigt otillfredsställande.
Kommissionen och rådet beslutade sig uppenbarligen för att fortsätta på egen hand, som de hade gjort, innan vårt utskott tvingat igenom sitt första, om än kortvariga, engagemang.
Jag ber därför parlamentet i sin helhet att förbli lika bestämt i sitt krav på demokratisk kontroll på denna nivå av gemenskapens beslutsfattande som man var i mars 1995 och varit i andra sammanhang vid behandling av liknande avtal.
Jag är säker på att ni kommer att stödja mitt förslag till betänkande på den punkten och jag ber även om ert stöd för ett antal ändringsförslag, som kommer att göra resolutionen tydligare och mer specifik vad avser demokratisk kontroll av kärnkraftsavtal.
Vad gäller innehållet i avtalet med USA, är huvudfrågan kärnkraftssamarbete.
Den resolution som parlamentet antog, och som jag hänvisade till förut, lade mycket tydligt fast sina kriterier för bedömning och debatt med kommissionen och rådet och, jag citerar: " [det skall] förstärka rigorösa och effektiva kontrollmekanismer som begränsar produktion, anrikning, hamstring, handel och illegal handel med plutonium och uran av vapen-kvalitet och andra nukleära material ... [ta hänsyn till] miljö, hälsa, utrikes- och säkerhetspolitik [och] ge nukleär ickespridning högsta prioritet. "
Icke-spridning har många gånger behandlats i denna kammare med högsta prioritet och i resolutionen var vi noga med att ge största möjliga prioritet åt nukleär icke-spridning.
Med utgångspunkt i parlamentets tidigare ståndpunkter, hyser vi allvarliga tvivel om mycket av den nuvarande utvecklingen.
Genomförandet av detta och tidigare avtal med USA ligger inte till grund för denna oroande utveckling, men de har verkligen underlättat snarare än begränsat den.
Låt mig bara ta upp några av de aktuella frågorna.
Vem påverkas inte av kärnkraftsekonomin med dess överdrivna kostnader och risker för vår hälsa och miljö?
Varför fortsätta och underlätta produktionen av blandoxidbränsle (MOX) och upparbetningen i La Hague och Sellafield?
Gör vi tillräckligt för att se till att icke-spridningen inte hotas genom fortsatt produktion av kärnmaterial av vapen-kvalitet?
Borde vi inte, i ljuset av flera länders, däribland USA, beslut att vägra transport genom luftrum och kustvatten, minska snarare än öka transporterna av kärnmaterial, och vilken lärdom drar vi av det otillräckliga skyddet mot förluster av betydande mängder plutonium?
Vad jag föreslår i betänkandet och mina ändringsförslag är en parlamentarisk konsensus kring den specifika frågan om demokratisk kontroll av kärnkraftsavtal.
Utan att blunda för de åsiktsskillnader som kan finnas oss emellan, skulle ett gemensamt åtagande bidra till att överbrygga det enorma demokratiska underskott vi står inför i alla Euratom-frågor och skulle bidra till en mer förnuftig energipolitik från gemenskapens sida genom att i vilket fall behandla de farligaste aspekterna av kärnkraftsproduktion.
Jag välkomnar samarbete om kärnkraftssäkerhet med de reservationer för nukleär icke-spridning, kärnkraftstransporter och hamstring av plutonium som jag redan har nämnt.
Farorna med plutonium får inte underskattas.
