# ID: svediakorp-gov476976
# author: Fernández Martín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, ärade ledamöter.
Jag vill först välkomna representationen från den blandade delegationen för den spanska senaten-kongressen, behörig för frågor i anslutning till Europeiska unionen, som finns närvarande på den åhörarläktaren.
Gemenskapens yttersta randområden definieras i Fördraget om Europeiska unionen genom förklaring 26 i anslutning till fördraget.
Enligt denna förklaring utgörs unionens yttersta randområden av de franska utomeuropeiska departementen, de autonoma portugisiska regionerna Azorerna och Madeira samt de spanska Kanarieöarna.
I denna förklaring konstateras att de yttersta randområdena karakteriseras av en allvarlig strukturell underutveckling som förvärras av flera förhållanden, av vilka jag nämner deras avlägsna läge, med avstånd som mäts i tusentals kilometer, ökaraktär och svåra klimatmässiga förhållanden utöver andra geografiska och demografiska faktorer, hög arbetslöshet samt problem i anslutning till utbildning och kultur.
Begreppet yttersta randområden uppstår inte på en gång i Maastricht.
Fram till att detta begrepp togs upp i fördragen gick dessa regioner en lång historisk väg som är parallell med unionens utveckling från Romfördraget till i dag.
I fråga om Frankrike fanns de facto ett erkännande av särdragen hos landets utomeuropeiska departement i artikel 227 i Romfördraget.
I fråga om Spanien innehöll Spaniens anslutningsfördrag ett specifikt protokoll, det så kallade andra protokollet, som tog upp särdragen för anslutningen och som tillämpades på Kanarieöarna.
Enligt detta protokoll skulle Kanarieöarna inte tillämpa de delar av politiken som på den tiden - elva år sedan - utgjorde Europeiska gemenskapernas ryggrad.
I fråga om Portugal finns särdragen för tillämpandet av gemenskapsrätten på Azorerna och Madeira upptagna i själva anslutningsfördraget.
Dessa särskilda integrationsvillkor för det som vi i dag kallar yttersta randområden har under årens lopp ändrats flera gånger och anpassat de berörda anslutningssystemen till integrationsprocessen och byggandet av unionen.
Dessa särdrag som påverkar villkoren för tillämpandet av gemenskapsrätten på de yttersta randområdena finns väsentligen införlivade i Posei-programmen (särskilda program för de franska utomeuropeiska departementen, Madeira, Azorerna och Kanarieöarna) - Poseidom för Frankrike, Poseima för Portugal och Poseican för Spanien - och gemenskapsinitiativet Regis.
Dessa program gäller och tillämpas fram till 1999.
Efter 1999 befinner sig de yttersta randområdena i en situation av osäkerhet som kommer att innebära en belastning för deras utveckling och försvåra den ekonomiska och sociala sammanhållning som avses i artikel B i unionsfördraget.
Denna osäkerhet kommer som ett tillägg till andra faktorer som belastar unionens framtid - faktorer i anslutning till integrationen samt fördjupningen och utökningen av denna.
Denna osäkerhet beror på endogena orsaker som är specifika för de yttersta randområdena, vars strukturella brister gör dem särskilt sårbara för inverkan av den inre marknaden, vars fördelar dessa områden till stor del inte kan dra nytta av och som inte fungerar, eller fungerar på ett mycket annorlunda sätt än på den europeiska kontinenten, eftersom det gäller områden på tusentals kilometers avstånd.
Därför, med tanke på regeringskonferensens undersökande av en reform av fördragen, har detta parlament i ett stort antal resolutioner, representanter för de yttersta randområdena i utskottet för regionalpolitik och unionens övriga institutioner, såsom Europeiska rådet - särskilt i Madrid, Turin och Dublin - upprepade gånger uttalat sig till förmån för införlivandet av en artikel i den nya texten i de reformerade fördragen.
Denna nya artikel skall ge de yttersta randområdena ett rättsligt erkännande med tanke på primärrätten så att man kan tillämpa specifik politik som accelererar deras utveckling och deras ekonomiska och sociala sammanhållning.
Ett förslag till den konkreta formuleringen av denna artikel, som till väsentliga delar sammanfaller med förslaget från Spaniens, Frankrikes och Portugals regering vid Europeiska rådet i Dublin, finns i första delen av mitt betänkande.
Jag anhåller om att parlamentets ger betänkandet sin positiva röst samtidigt som jag vill tacka alla grupper och alla regionala myndigheter i de yttersta randområdena för det stöd som jag har fått vid utarbetandet av detta betänkande, för vilket jag - en gång till - hoppas på en positiv röst.
