# ID: svediakorp-gov476972
# author: Wulf-Mathies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Jag vill tacka utskottet för regionalpolitik och dess föredragande av betänkande, McCarthy, för det utomordentliga betänkandet beträffande strukturpolitiska interventioner i Storbritannien.
För mig visar detta betänkande fullständigt exemplariskt vilken viktig roll Europaparlamentet kan ha vid ledsagningen av en europeisk strukturpolitik, om det inte bara förlitar sig på uppgifter från kommissionens kontor, utan om det kompletteras genom hearings på ort och ställe och genom yttranden från regionerna.
Därför ger de omfångsrika förarbetena en viss tyngd åt detta betänkande och dess rekommendationer.
Till exempel visar de på den avgörande roll den nationella omsättningen har för en framgångsrik europeisk strukturpolitik.
Med rätta gäller deras rekommendationer, förslag och kritik inte bara kommissionen - detta är vi ju vana vid - utan i lika stor omfattning den brittiska regeringen och de regionala och lokala aktörerna.
Det nationella medansvaret gäller inte bara för den finansiella avvecklingen av strukturpolitiken, utan ännu mer för kvaliteten av de strukturpolitiska åtgärderna.
Beträffande det stora antal ärenden som förts på tal i betänkandet, vill jag koncentrera mig på några viktiga frågor, eftersom övriga ärenden kommer att behandlas i kommissionens follow up till detta betänkande.
Under de kommande månaderna kommer jag säkert också att flera gånger vid det regelbundna samarbetet med utskottet för regionalpolitik och parlamentet kunna besvara de uppkomna frågorna beträffande den framtida utformningen av strukturpolitiken.
I resolutionen erkänns att strukturfonderna i Förenade kungariket i hög grad har bidragit till den ekonomiska och sociala sammanhållningen, till den ekonomiska omstruktureringen och till skapandet av arbetsplatser.
Detta är, tycker jag, en mycket viktig slutsats, och jag hoppas att Förenade kungarikets medborgare även kommer att ta del av denna.
För mig är det också uppmuntrande att den europeiska regionalpolitiken först och främst över huvud taget och i många avseenden har möjliggjort strategiska regionala koncept och lokala och regionala partnerskap.
Principen partnerskap är av grundläggande betydelse för regionalpolitiken.
Jag tycker att de exempel som Ni betonar, t ex i Merseyside, pathways to integration och specialprogrammet för främjande av fred och försoning i Irland verkligen är viktiga exempel, för övrigt inte bara för Storbritannien, utan för Europeiska unionen som helhet.
Om jag har förstått det rätt, är inte ens partierna oeniga om den positiva värderingen av partnerskap i Nordirland.
Kommissionen kan verkligen ge impulser till en förbättring av partnerskapen.
Inom ramen för nuvarande rättsföreskrifter är det dock inte möjligt för kommissionen att fastställa partnerskapets sätt och roll, och jag är heller inte säker om detta alltid vore önskvärt, eftersom partnerskap måste växa från gräsrötterna.
Ändå vill jag betona att vi på den senaste tiden även i England har haft framgång med partnerskapen, framför allt vad beträffar delaktigheten hos valda företrädare på lokal nivå.
Den privata sektorn företräds under tiden också i många biutskott.
Detta motsvarar dess tilltagande medverkan i programmen.
Dessutom har regeringen inom ramen för mål II-förhandlingarna först nyligen samtyckt till möjligheten att i alla regioner inbegripa valda företrädare i biutskotten.
Jag håller dock fortfarande fast vid att det vore önskvärt att även fackföreningarna och därmed alla parter på arbetsmarknaden deltar.
I Ert betänkande uppmanar Ni kommissionen att införa förbättrade förvaltnings- och finansförfaranden för programavvecklingen, och jag tycker att vi verkligen är i behov av en förbättring inom dessa områden, även om det under tiden har skett ett och annat.
Till exempel har nya förfaranden införts för projektbedömningen för att garantera större tillgänglighet vid urvalet, och det finns ett informationsutbyte över den mest effektiva omsättningen.
I Sverige ägde 1996 en konferens rum för mål-II-programmens sekretariat, där man framför allt diskuterade förvaltnings- och finansförfaranden.
Likaså främjas för närvarande ett mål-II-nätverk för erfarenhetsutbyte av de regionala fonderna.
Om och om igen tillfrågas jag också om problemet med betalningar - framför allt för små organisationer - vilka på grund av betalningsdröjsmål snabbt kan få problem.
Dock vill jag ännu en gång tydligt klargöra att Europeiska kommissionen mycket väl betalar i förväg, vilket jag även har sagt till House of Lords.
Till exempel betalar vi vid programundertecknandet 50 % av den första årsandelen, vid mindre belopp till och med 50 % av beloppet för det totala programmet.
De ytterligare betalningarna sker enligt förlaga av utgiftsdeklarationer, som urskiljer ett planenligt programförlopp.
Det är bara slutbetalningen för den sista årsandelen som erläggs i efterskott, när ett fullständigt och exakt slutbetänkande föreligger.
När det gäller Förenade kungariket förekommer det verkligen dröjsmål vid avslutningen av det gamla programmet och vid slutbetalningen.
Detta kan i några fall ledas tillbaka till att de finansiella uppgifter, som vi erhöll, inte stämmer överens med de förklarade utgifterna.
Trots dessa problem tycker jag att det har gjorts framsteg beträffande tillgängligheten vad gäller programmen för tidsperioden 1994-1996.
Låt mig bara till sist ännu en gång betona att jag håller med Er, när Ni kräver att Europeiska unionens strukturpolitiska åtgärder även måste vara förnimbara för allmänheten, och att detta innebär en informationsplikt även för nationella och regionala förvaltningar och projektansvariga.
Detta är för övrigt en punkt, som jag vid mina många besök inte bara i Storbritannien utan även i andra medlemsländer - i regel med undantag för de sydliga medlemsländerna - måste anmärka på.
Det skulle därför vara önskvärt att det väl underbyggda och informativa betänkandet från utskottet för regionalpolitik - som trots de nödvändiga kritiska anmärkningarna ser positivt på den europeiska strukturpolitiken i Storbritannien - sprids långväga och därmed kan utgöra ett viktigt bidrag till nödvändig information över europeisk strukturpolitik.
