# ID: svediakorp-gov476965
# author: McCarthy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,192
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar, mitt betänkande om genomförandet av strukturåtgärder i Förenade kungariket är ett resultat av en mycket bred konsultation med både de som ansöker om och de som använder EU: s strukturfonder.
Över 2 000 brev och frågeformulär skickades ut till partners i regionerna och jag höll utfrågningar i mer än 2 timmar på nio olika ställen över hela Förenade kungariket.
Nio regioner ombads komma in med synpunkter.
Över 300 skrivna meddelanden kom in till mitt kontor.
De grupper som konsulterades och engagerades för betänkandet utgjorde ett mycket brett spektrum: handelskammare, Training and Enterprise Councils (ung. råd för utbildningsstöd till nyföretagare), frivilligsektorn, ekonomiska utvecklingskontor, universitet, lokala myndigheter, landsbygdsutvecklingsråd och intervjuer med statliga organ.
Jag kan inte ta åt mig all äran för betänkandet.
Det är inte mitt personliga betänkande.
Det är i mångt och mycket en spegling av åsikterna hos folket i regionerna.
Till slut höll vi en utfrågning i mars i Europaparlamentet med en äldre ledamot av överhusets undersökningskommittté om strukturfonderna i Förenade kungariket och sammanhållningsfonderna inom EU.
Den lade fram sina preliminära resultat för vårt utskott.
Resultaten stämde förvånansvärt väl överens med rekommendationerna i det här betänkandet, särskilt vad avser problemen med fördröjningar och byråkrati.
Det var beklagligt att Förenade kungarikets regering valde att inte skicka en politisk representant, men som tur var kunde vi få en Brysselbaserad statstjänsteman att läsa upp ett uttalande, i stället för den tomma stolens politik.
Jag skulle vilja tacka de tvärs över det politiska spektrumet som deltog och vittnade.
Jag har lagt till ett 50-sidigt arbetsdokument, som är ett verkligt försök att avspegla deras uppfattningar.
Jag skulle vilja påminna PPE-gruppen och dess konservativa medlemmar, att att avstå eller rösta emot betänkandet skulle vara att trampa på gräsrötternas åsikt, även om Förenade kungarikets regering inte är främmande för den processen i hanterandet av finansieringen.
Jag skulle vilja berätta vilken viktig roll som EU-fonder har spelat när det gäller att utveckla ekonomisk och social sammanhållning i Förenade kungariket.
Resultat är att cirka 240 000 arbetstillfällen har skapats eller bibehållits, särskilt i mål 2-områden, och jag skulle också vilja säga att de är ett tydligt uttryck för europeisk solidaritet gentemot regioner på nedgång och regioner som halkat efter i Förenade kungariket.
Jag vet att PPE-gruppen inte ville att jag skulle använda det begreppet i mitt betänkande.
De utgör en modell för en samarbetsattityd för ekonomisk utveckling.
De välkomnas av parter i regionen och de har stimulerat nya och innovativa partnerskap.
De har faktiskt fyllt det tomrum som uppstått i frånvaro av en strategisk regionalpolitik i Förenade kungariket och därigenom i någon mån kompenserat för regeringens " the winner takes it all " inställning till regional utveckling.
Partners har uppskattat denna strategiska ram och det är en viktig katalysator för regional ekonomisk utveckling.
De har också öppnat upp nya möjligheter för lokala samhällen och frivilligsektorn att engagera sig i projekt.
I det sammanhanget skulle jag vilja gratulera kommissionen till utvecklandet av nya modeller för " best practice ".
Merseyside pathways-initiativet, Rechar-initiativet i Sheffield Manor Estate, East Durham-partnerskapet och Fredsoch försoningsprogrammet i Nordirland.
Vi har också exempel på best practice i de oberoende sekretariaten i Skottland och slutet på att hyvla av Europeiska socialfonden i Merseyside-programmen.
Som jag redan har sagt, har de utgjort en extra källa till föryngring som, på grund av regeringens ständiga nedskärningar och brist på investeringar i regionerna, har utgjort en viktig livlina och, i vissa fall, lett till ett överberoende av EU-medel.
I rena tal har Förenade kungarikets statsinvesteringar i regionerna minskat med 75 % sedan 1984.
EU-medlen stod faktiskt för hälften av den enda föryngringsbudgeten, som var den huvudsakliga regionala investeringsfonden för våra regioner 1995.
Så ni kan se vilka hål de fyller i Förenade kungariket.
Där det borde finnas mer medel, fyller de ofta ett tomrum.
De verkliga problemen med regeringens misshushållning med medel hittar vi i regionala centrum.
Partners ställs ofta inför en mardröm av pappersarbete, alltför mycket byråkrati.
Michael Heseltines ordning, Regional utmaning (Regional Challenge), kritiserades faktiskt kraftigt för att det ledde till mer byråkrati och pappersarbete.
Regeringen har ännu inte givit kommissionen en utvärdering av vad man fått ut av den ordningen.
Det finns ingen insyn, inget ansvar i allokeringen av medel och beslutsfattande organ styrs som direkttillsatta regeringsorgan (s.k. quangos) med mycket lite av valda representanter, även om jag måste säga att påtryckningar från detta parlament och från andra kollegor i regionerna har inneburit att vi gjort vissa framsteg i att få valda ledamöter i de engelska regionalkommittéerna.
Jag har några exempel - i själva verket har jag för många, och jag kan inte redovisa dem alla här i kväll - på den litania av katastrofer i form av fördröjningar av Europeiska socialfonden.
Det är synd att kommissionsledamot Flynn inte är här i dag för att svara på några av frågorna.
Till största delen beror de på regeringens inkompetens.
En kollega i Est Midlands har förlorat ett stöd på £ 156 000.
En av mina lokala myndigheter har betalat £ 31 000 i ränta och frivilligorganisationerna anser numera att det inte finns någon praktisk anledning för dem att ansöka om dessa medel.
Om regeringen inte kan få £ 1, 6 miljarder i fonder att fungera, varför skall de anförtros statsutgifterna på £ 300 miljarder?
Som en konsekvens av detta drar partners på sig massiva räntekostnader.
En chef för ett statligt / privat partnerskap sade " Vi har haft så stora utgifter för övertrasseringar och bankavgifter av vi överväger att införa en ny program-underåtgärd, stöd till finansinstitut ".
En cynisk kommentar, men den visar på frustrationen med systemet.
I Skottland betalade man nästan 0, 5 miljoner ecu i ränta bara 1995.
Och ändå säger man att den brittiska ekonomin befinner sig i en högkonjunktur.
Varför är det så att sedan 1994 bor nästan 50 % av Förenade kungarikets befolkning i områden som är berättigade till finansiellt stöd från gemenskapen?
Detta är misslyckande, inte framgång.
Detta är inte en framgångshistoria.
Det är en kraftig påminnelse om det verkliga tillståndet för den brittiska ekonomin.
Som sammanhållningsbetänkandet sade har fattigdomen ökat i Förenade kungariket.
Nu lever 17, 5 % av hushållen under fattigdomsgränsen och ett av tre barn i Förenade kungariket lever i fattigdom.
Den fråga som vi måste ställa oss själva är: Var skulle Förenade kungariket vara utan de Europeiska strukturfonderna?
Hur mycket bättre skulle det ha kunnat vara om den brittiska regeringen verkligen satsat på partnerskap?
Jag ber därför parlamentet att rösta för mitt betänkande och för en förbättrad demokrati, förbättrat ansvarstagande och en mer effektiv användning av EU: s strukturfondsmedel.
