# ID: svediakorp-gov476958
# author: Paasio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, Danesins betänkande om en ny strategi för sjöfarten är ett omfattande och digert dokument, som visar, att han grundligt trängt in i ämnet.
Ett ledande tema i betänkandet är ett underbyggt vittomfattande samarbete och en strävan till globala lösningar.
Värt att uppmärksamma är emellertid, att man i betänkandet inte alls behandlar en väsentlig och viktig samarbetsdimension, som till och med har en avgörande betydelse som garant för säkerheten inom sjöfarten.
Jag avser samarbetet mellan sjöfararnas fackliga organisationer.
Dessa uträttar på sitt område ett viktigt arbete både till sjöss och i hamnarna, för att fartygens funktionsduglighet både vad gäller teknik och besättning är den bästa möjliga.
I betänkandet ägnas stor uppmärksamhet åt just de faktorer som äventyrar säkerheten inom sjöfarten, och som sjöfararnas fackliga organisationer i årtionden kämpat emot.
Exempel på sådana är besättningarnas bristfälliga eller totala avsaknad på utbildning, fartygens dåliga kondition och därav följande undermåliga arbetsvillkor, som gör att besättningens arbetsmotivation inte kan vara den bästa möjliga, samt en lång rad liknande omständigheter.
Det är alltså naturligt, att man så långt som möjligt utnyttjar den omfattande och världsomspännande erfarenhet, som de fackliga sjöfartsorganisationerna har om stärkandet av säkerheten i sjöfarten.
När man inom ramen för Europeiska unionen utvecklar en ny sjöfartsstrategi och strävar till att påverka de världsomfattande normerna, finns det skäl att önska, att denna dimension fullt ut tas till vara i det fortsatta arbetet.
I grund och botten är det fråga om i vilken utsträckning man ger de så kallade marknadskrafterna fritt spelrum i fråga om sjöfartens villkor och betingelser.
Man måste kunna göra skillnad på en så fri sjöfartsmarknad som möjligt och de marknadskrafter som är till skada för sjöfartens säkerhet.
Vad de sistnämnda beträffar måste man med ett gemensamt beslut och avtal, samt med en tillräckligt effektiv övervakning, kunna ställa upp sådana regler, att en renodlad, kortsiktig maximering av den ekonomiska vinsten inte kan utgöra ett hot för säkerheten till sjöss.
