# ID: svediakorp-gov476948
# author: Danesin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag som hastigast varmt tacka mina kolleger i utskottet för transport och turism för det engagemang med vilket de har samarbetat, såväl med värdefulla synpunkter som med faktiskt arbete vad gäller ändringsförslagen.
Tack vare detta godkändes betänkandet enhälligt i utskottet.
Låt mig efter denna inledning börja med att ange ett antal siffror som rör det ämne som vi behandlar: 90 % av handelsutbytet mellan gemenskapen och övriga världen sker via sjötransporter och inom Europeiska unionen är denna siffra 35 %.
Unionens åtgärder vad gäller den framtida sjöfartsstrategin, enligt vad som föreslagits av kommissionen, vilar på fyra grundpelare: säkerhet, bibehållande av fria marknader, konkurrenskraft och statligt stöd.
Jag anser att säkerhetsproblemet är av avgörande betydelse, å ena sidan därför att det hänger samman med miljöproblem och med skyddet av människors liv, å andra sidan därför att, som jag försöker visa, det är en utgångspunkt för att man skall kunna bibehålla såväl sysselsättningen för de europeiska sjömännen som våra flottors konkurrenskraft.
Den mänskliga faktorn är av avgörande betydelse, om man betänker att 80 % av alla olyckor till sjöss just kan tillskrivas den mänskliga faktorn.
De flerspråkiga besättningar som förekommer idag förvärrar problemet, eftersom de försvårar kommunikationen i ett nödläge.
Det är därför av avgörande betydelse att man vidtar alla tänkbara åtgärder för att bevara kompetensen, främja högt kvalificerade arbetsuppgifter och stödja utbildningen av de europeiska sjömännen.
Men förutom de problem som sammanhänger med utbildningen, så finns det en strategisk faktor - enligt mitt sätt att se på saken - i förhållande till den fråga vi här diskuterar: sjöfartsregistren och, i samband med det, de så kallade bekvämlighetsregistren.
Idag är situationen följande: om en redare registrerar ett fartyg under en flagg som inte hör till gemenskapen, och framför allt " vissa " flaggor, så medför detta ekonomiska fördelar vad gäller kostnaderna för de anställda, skatter etc, som är enorma.
Om vi inte vill framstå som hycklare så måste vi alltså erkänna att, så som läget är idag, kommer problemet att vara svårt att lösa.
Den första konsekvensen av detta blir en oundviklig förlust av själva begreppet " europeisk sjöman " och av vår flottas konkurrenskraft.
Den andra konsekvensen blir en oundviklig ökning av antalet plimsollare som kommer att genomkorsa våra vatten, med alla de miljökonsekvenser som detta kan medföra.
Europaparlamentet har flera gånger efterlyst ett program för stöd och hjälp, även finansiell hjälp, för att stimulera verksamheten i denna sektor, och som innehåller en lämplig definition av begreppet " europeisk redare ", men ett stort antal förslag har aldrig nått lagstiftningsstadiet på grund av rådets oförmåga att fatta beslut i frågan.
Vilka instrument kan man då utnyttja idag för att konkretisera en sjöfartsstrategi på gemenskapsnivå?
Vi lever i en global marknadsekonomi, varför balansräkningen är den avgörande faktorn för de berörda företagen: om därför de enorma skillnaderna i omkostnader som finns idag till förmån för bekvämlighetsflaggade fartyg inte kompenseras av å ena sidan stränga säkerhetskontroller och av skattelättnader å den andra, så kommer största delen av våra goda föresatser oundvikligen att komma på skam.
Ett instrument som ur denna synpunkt är intressant är direktivet " Port State Control ".
Detta instrument gör det möjligt att genomföra kontroller i anlöpningslandets hamn och, om oegentligheter upptäcks, så ger det möjligheter till sanktioner, även blockering av fartyget.
Jag anser att det är lämpligt att kraftigt stödja en europeisk task force för att kontrollera att direktivet verkligen följs av medlemsstaterna.
För att uppnå de resultat som här nämnts så verkar det inte realistiskt idag att tvinga redarna att anställa personal från gemenskapen och att bestämma obligatoriska minimikvoter, eftersom man på det viset, av de naturliga ekonomiska skäl som angetts ovan, skulle främja en flykt till de så kallade bekvämlighetsflaggorna.
Det skulle i stället vara effektivare att, via avgifts- och skattelättnader, skapa de villkor som gör det konkurrenskraftigt att anställa europeiska sjömän.
Möjligheten att bemöta invasionen av öppna register är med andra ord knuten till åtgärder som gör att dessa register förlorar de fördelar som de har idag.
Avslutningsvis anser jag att kommissionen måste vidta konkreta åtgärder för att skydda gemenskapens sjöfartsindustri.
Jag tänker på den situation - som enligt mig är fullständigt ohållbar - där vissa länder utanför gemenskapen, som idag får samarbetsbistånd eller annan typ av finansiellt stöd från gemenskapen, utfärdar officiella fartygsregistreringsbevis med den största lätthet, trots att de är medvetna om de risker som detta medför och utan att genomföra kontroller av dessa fartygs sjöduglighet.
Jag anser att man, såsom i USA, men också i andra länder, måste ha styrkan att kräva någon form av koppling mellan det stöd som lämnas från gemenskapen och respekten för de minimikrav som ställs upp, för att å ena sidan skydda våra anställda inom sjöfartsindustrin och våra redare och, å andra sidan, skydda miljön i våra hav.
