# ID: svediakorp-gov476930
# author: Le Rachinel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 613
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger, det aktuella betänkandet gäller ett förslag till rådets direktiv om inrättande av en harmoniserad säkerhetsordning för fiskefartyg med en längd av 24 meter eller mer.
För att kunna ge en riktig bild av vikten av denna text, skall jag ge en kort sammanfattande historik över normer och avtal som avser ämnet.
Eftersom fiskefartygen undantogs från tillämpningsområdet för den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss, konventionen SOLAS, har det visat sig nödvändigt att upprätta en konvention som med hänsyn till dessa fartygs särdrag, fastställer konstruktionsregler för nya fartyg liksom egenskaper som säkerhetsutrustningen på fiskefartyg bör respektera.
Därför undertecknades den internationella konventionen om säkerhet för fiskefartyg år 1977, den så kallade Torremolinoskonventionen.
Men, på grund av ett otillräckligt antal ratificieringar, trädde konventionen från 1977 aldrig i kraft.
År 1993 gjorde den internationella maritima organisationen, IMO, en revidering av denna konvention och antog protokollet till Torremolinoskonventionen.
Den är dock bara obligatorisk för fartyg som är längre än 45 meter.
Kommissionens förslag är alltså nödvändigt eftersom 85 % av alla fartyg som är 24 meter eller mer, mäter mellan 24 och 47 meter.
I nuläget tillämpas alltså Torremolinoskonventionen endast på 15 % av fartygen.
Ett betydande rättsligt tomrum behövde fyllas.
Det gäller att glädja sig åt varje åtgärd som syftar till att minska de risker som fiskarna utsätts för i sin yrkesutövning.
Genom att återta bestämmelserna från 1993 års protokoll har en harmonisering vidtagits inom Europeiska unionen vad gäller normer som skall gälla fartygens konstruktions- och utrustningsregler, vilket garanterar en högre säkerhetsnivå.
Fiskesektorn, med sina olika delar, är extremt känslig.
Införandet av nya krav när det gäller konstruktionssätt, räddnings- och navigationsutrustning har därför fått särskild uppmärksamhet.
De olika kommittéer, organisationer och förbund som representerar den berörda sektorn har rådfrågats.
De är eniga om att denna nya text som reglerar deras yrke är betydelsefull.
De svårigheter som är förbundna med deras sektor har faktiskt inte förvärrats trots införandet av dessa nya tekniska krav.
Däremot garanteras minimikrav för säkerheten som är nödvändiga för skydd av människoliv, fartyg och miljö.
Med åberopande av de ekonomiska följder dessa säkerhetsföreskrifter skulle få för redan existerande fiskefartyg, har det föreslagits att endast de åtgärder som från början föreskrevs i protokollet för existerande fartyg, skall tillämpas på dessa.
Dessa normer borde täcka hela Medelhavet och alla kustländer.
Situationen är mer komplex när det gäller tredje land som vill fiska i Europeiska unionens inre eller territoriella vatten, eller lossa fisk i ett medlemslands hamn.
Visserligen borde de respektera samma krav som gemenskapens fartyg men det skulle vara svårt att kontrollera att de följs.
Medlemsländerna skulle i så fall behöva förstärka kontrollmöjligheterna såväl i land som till sjöss.
Slutligen finns det anledning att se detta förslag som ett första steg på vägen mot ett sammanhängande säkerhetssystem som kan tillämpas inom fiskesektorn.
I fortsättningen skulle det faktiskt också handla om att undersöka hur det vore möjligt att tillämpa dessa nya regler, på fiskefartyg med en längd under 24 meter.
Dessutom går vägen till fartygssäkerheten genom en adekvat utbildning av sjöfolk inom sektorn.
Ett betänkande av vår kollega Eolo Parodi har i detta syfte lagts fram till parlamentets utskott för transport och turism.
Herr ordförande, ärade kolleger, säkerheten till sjöss intresserar oss alla och betänkandet om säkerheten för fiskefartyg som jag har äran att lägga fram, bidrar till att den garanteras.
Låt oss hjälpa till att förverkliga detta.
