# ID: svediakorp-gov476893
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 837
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det är för tokigt för att vara sant att vi först nu talar om det integrerade programmet.
Redan i slutet av november 1996 hade jag det första förslaget till text klart och först fem månader senare talar vi om detta betänkande i plenarsammanträde.
Det för övrigt mycket bra betänkandet från fru Torre Marques handlar även om en konferens under 1994.
Vi kan mycket väl sätta ett frågetecken för parlamentets slagfärdighet.
Sedan det integrerade programmet.
Det är lovvärt av kommissionen att man gör ett försök att ställa upp alla initiativ för små och medelstora företag som kommissionen har hos sig.
Därvid är det viktigaste syftet i betänkandet att vid alla program ange vem som samordnar programmet.
Kommissionen lyckas inte med det.
Hur och vem som samordnar varje programdel är för mig efter en genomgång av meddelandena från kommissionen, fortfarande lika oklart som innan.
Det är synd, för en riktigt utkristalliserad samordningsplan hade kunna bringa klarhet för alla intressenter och särskilt små och medelstora företag för det är ändå det slutliga målet med operationen.
Det enda hopp som jag har är att den nyligen inrättade samordningsavdelningen hos Generaldirektorat XXIII verkligen kommer att fungera.
Nästa punkt att uppmärksamma.
Detta integrerade programmet utgår åter från att små och medelstora företag framför allt måste stödjas eftersom det genererar arbete, alltså hjälper till att lösa det politiska problemet med arbetslösheten.
Jag måste tillägga att då detta skedde i början var alla som var inblandade i små och medelstora företag, inklusive jag själv, glada över de spotlights som taktiken riktade på små och medelstora företag.
Men vart efter har jag fått nog av det.
Det är ett sätt att närma sig små och medelstora företag som inte ger rättvisa till kärnvärdet och kärnproblemen i denna del av näringslivet.
Dessa företag skiljer sig inte från andra företag för att de generar arbetstillfällen, utan för att de genom en begränsad omfattning inte kan använda storleksfördelar.
Just att ekonomiskt utnyttja storleksfördelar är kännetecknet på den interna marknaden.
Det är då också anledningen till att vi på europeisk nivå aktivt måste verka för små och medelstora företag.
Inte för att det är synd om dem, inte för att de skapar arbetstillfällen, utan för att de genom sin art och sin beskaffenhet hindras att delta på den interna marknaden.
Med den tanken i bakhuvudet måste program för små och medelstora företag formas.
Inte med tanke på att dessa företag kommer att lösa våra problem.
Den stelhet som politiker har infört på olika delar, till exempel arbetsmarknaden i marknaden, måste vi också som politiker lösa och inte lägga hos små och medelstora företag.
Deras program blir ogenomförbara med de ständiga byråkratiska kraven på kvarvarande arbetsplatser.
Utan att åter ge en utförlig uppräkning på åtgärder som skulle vara tvungna att vidtas, så som kommissionen gjort igen, har jag i betänkandet begränsat mig till att beröra de viktigaste punkterna.
Med hänsyn till att rådet har beslutat att minska budgeten för små och medelstora företag, anser jag att kommissionen först måste inrikta sig på mycket konkreta projekt.
Jag nämner ett par.
Förenklingen av byråkratin som små och medelstora företag har att göra med.
Äntligen låta IACME delta i den sociala dialogen.
Idag tycks vara en historisk dag i det avseendet eftersom precis nu när vi är här, så talar IACME och UNICE om hur det problemet kan lösas, och det måste lösas.
Att förbättra relationen mellan de finansiella institutionerna och små och medelstora företag.
Att förbereda små och medelstora företag på införandet av euron.
Jag kommer snart tillbaka till det.
Stödet ger små och medelstora företag tillgång till informationssamhället.
Att stimulera företagarskap och stöd till vissa målgrupper, speciell uppmärksamhet måste ges till kvinnliga företagare och makar som arbetar i samma små och medelstora företag.
Och sedan, inte det oviktigaste problemet, problemet med företagens uppföljning.
Att föra ett företag vidare från en generation till nästa.
Nu kostar det i hela den Europeiska unionen 300 000 arbetsplatser per år och helt i onödan.
Sedan ännu ett rop från hjärtat, fru ordförande.
Jag säger inte längre till någon företagare i små och medelstora företag att han måste förbereda sig på den monetära unionen.
Jag tycker att det är för tokigt att allehanda pampar i denna union hela tiden tror att det måste skrivas i tidningen om det genomförs eller inte.
Jag tycker att det måste bli tydligt.
Om vi förväntar oss av företagare att de investerar i en monetär union då är den första som måste lämna klarhet, den myndighet som kräver det av dem.
Jag tycker att allehanda människor så som herr Tietmeyer måste hålla tyst och det måste bli tydligt för företagare i små och medelstora företag.
