# ID: svediakorp-gov476892
# author: Torres Marques (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 882
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kommissionsledamot Christos Papoutsis, ärade ledamöter!
I dag ska vi avhandla Europas problem nummer ett: arbetslösheten.
Systematiskt talar vi om behovet att skapa arbeten till de 18 miljoner arbetslösa, som den europeiska utvecklingsmodellen förorsakat, utan att hitta någon lösning, vilket kommer sig av det faktum att detta problem är komplext, innehåller ett stort antal åtgärdstyper och är av strukturell karaktär.
Om vi ännu inte kunnat lösa detta problem, som vi vet är intimt förknippat med den ekonomiska tillväxt som idag sker snabbare än de tidigare årens, så har detta att göra med att den förda politiken och de åtgärder som satts in fram tills i dag inte visat sig vara de mest lämpade för att generera arbetstillfällen.
I Europa existerade 16 miljoner SMF 1995, som tillsammans hade 40 miljoner anställda.
Och trots de svårigheter som de ställs inför i dag, särskilt vad gäller den administrativa bördan, finansieringsmöjligheter och utbildning, övergången till informationssamhället, den växande konkurrensen, är det ändå småföretagen som skapar jobb.
Under de senaste fem åren har 60-80 % av alla nya arbeten inom den privata sektorn skapats inom småföretagen, varav fåmansföretagen (mikroföretagen) är de mest dynamiska.
I en publikation som gavs ut 1996, på kommissionens begäran, framgår att medan den genomsnittliga procentandelen av nya arbetstillfällen inom de 500 lönsammaste SMF var 158 % under de senaste fem åren, var samma andel 1, 035 % när det gäller företag med färre än 10 anställda.
Med tanke på arbetsmarknadens situation måste alla ansträngningar göras för att säkerställa att småföretagen och hantverkssektorn kan fortsätta att skapa jobb, helst i ökad omfattning.
Trots att man emellertid erkänner hantverkssektorns och småföretagens enorma betydelse för att skapa jobb, finns en betydande inkonsekvens i gemenskapspolitiken när det gäller införandet av stöd i form av åtgärdsprogram, vilka ofta är för små i omfattning, försenade eller dras tillbaka.
Jag beklagar särskilt att finansministrarna ännu inte ens gett klartecken för den europeiska lönegarantin för sysselsättning, det s. k.
ELISEprogrammet.
Låt oss nu se på vad vi väntar oss att kommissionen skall göra i denna fråga.
Först bör de klargöra vilken del av strukturfonderna - EUGFJ, ERUF och Europeiska socialfonden - som egentligen skall tillämpas på SMF, och bland dessa fåmansföretagen.
Det är så att det är mycket lättare för de små och medelstora företagen att förfoga över kunnig teknisk personal som kan fylla i de oerhört komplicerade frågeformulär som kommissionen framställer.
Däremot krävs det mycket mindre ansträngningar att analysera och kontrollera utgivningen av mycket pengar till få projekt än mindre pengar till många små projekt.
Problemet med ifyllande av blanketterna är grundläggande.
Jag skulle vilja veta hur många ledamöter, kommissionärer eller ministrar som, om de konfronterades med blanketterna, verkligen skulle kunna fylla i dem ...
Jag talar inte bara tomt ut i luften, jag kan ge er exempel på universitetslärare eller ordföranden i fria yrkesförbund som gett mig bevis för och protesterat mot otydligt formulerade blanketter av stor svårighetsgrad.
Och sedan säger vi att vi vill stödja de små och medelstora företagen och fåmansföretagen ...
Säg mig nu, kommissionsledamoten: hur många procent av strukturfondernas tillgångar skall avsättas till dessa typer av företag, som är de företag som verkligen skapar arbeten?
De stora företagen avskedar varje år hundratals arbetare i stället för att skapa några nya arbeten.
Är kommissionen beredd att verkligen underlätta hela processen för att ge tillgång till gemenskapsmedel för de små eller mycket små företagen, särskilt hantverksföretagen?
Det andra problemet har att göra med lånen och med de försenade utbetalningarna.
Vi behöver ett direktiv som får slut på den ohållbara situationen att det är de som inte behöver som får lånen, och att konsumenterna och leverantörerna försenar sina betalningar så till den grad att de ekonomiskt omintetgör lönsamma företag, vilket gör att 50 % av SMF bara kan överleva under de fem första åren, vilket även kommissionen erkänner.
Det tredje problemet har att göra med skattesystemet, som bestraffar arbete och befrämjar kapitalet.
I alla gemenskapens länder är majoriteten av dem som betalar inkomstskatt de som har en anställning.
Låt oss se över tillämpningen av momsen med målsättningen att skapa fler arbetstillfällen.
Är kommissionen beredd att handla på detta sätt?
Den sista frågeställningen som jag tar upp här har att göra med utbildningen.
Den professionella yrkesutbildningsnivån är hos de flesta av våra företagare mycket låg.
Det är därför nödvändigt att stödja dem som behöver det, dvs i inlandsregionerna och de yttersta randområdena, vilka även behöver hjälp med marknadsföring och export.
Det är nödvändigt att stödja kvinnor och ungdomar, vilka utgör två tredjedelar av de arbetslösa.
Låt oss sluta hyckla: om det europeiska rådet och regeringarna i allmänhet verkligen är så bekymrade över arbetslöshetsproblemet, ge då medel till dem som skapar jobb, till SMF och fåmansföretagen, för att de skall kunna göra det, på så sätt ökar man deras produktion och skapar den ekonomiska tillväxt som Europa behöver.
