# ID: svediakorp-gov476824
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,741
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter, den här debatten rör kvinnors problem, men jag hoppas att också männen skulle vilja vara uppmärksamma.
Jag är mycket nöjd över att vi följer upp metoden som vi inrättade förra året, genom att idag ha ett åsiktsutbyte om gemenskapspolitiken till förmån för lika möjligheter för kvinnor och män.
Och detta efter den 8 mars, den internationella kvinnodagen.
En dag som den 8 mars tillåter oss att sammanfatta det arbete som fullföljts, men också att tillsammans diskutera den väg som fortfarande ligger framför oss.
Och det här tillfället tycker jag verkar vara utmärkt för att jämföra kommissionens och parlamentets framsteg.
Det här är kanske också ett tillfälle för att vara lite kreativ.
Mer än två års erfarenhet av arbete inom gemenskapen säger mig att vi bara kan framskrida genom att inrätta förtroenderelationer, utan att sträva efter att svika våra motparter.
Det här årets almanacka kommer att vara fulltecknad, jag tänker särskilt på regeringskonferensen och på det nya fördrag som skall antas i Amsterdam, samt på inledningen av förhandlingarna mot utvidgningen.
Vi måste alltså vara än mer nyskapande för att övertyga de europeiska medborgarna och göra dem till våra bundsförvanter.
Det är inte en lätt uppgift, för låt oss inte glömma att endast 49 % av de europeiska kvinnorna anser att Europa är en bra sak, mot 57 % av männen.
Lika möjligheter är alltså ett allvarligt och viktigt ämne som upptar en allt större plats i våra reflektionsarbeten och politiska handlingsprogram.
Jag är mycket tillfreds med det, även om jag är medveten om att det ännu återstår många saker att göra.
Herr ordförande, jag kommer först att börja med att tillsammans med er sammanfatta kommissionens verksamheter under det senaste året.
Vi har varit mycket aktiva i fråga om lika möjligheter.
Jag kommer att bespara er en uttömmande lista på samtliga genomförda eller pågående verksamheter.
Initiativen har varit alltför många för det.
Jag kommer alltså att betona några konkreta punkter och tongivande händelser under året.
För uttömmande information, tillåt mig emellertid att hänvisa er till den första årsrapport om lika möjligheter som kommissionen just har publicerat.
Den går igenom de framsteg som gjorts inom medlemsstaterna och på unionsnivå och uppfyller därmed tre målsättningar: att göra gemenskapspolitiken inom det här området synlig, uppmuntra debatterna om kommande strategier och slutligen erbjuda ett referensinstrument för alla berörda aktörer.
Den politik som kommissionen har fört under det gångna året ingår i det fjärde handlingsprogrammet för lika möjligheter, som täcker perioden från 1996 till år 2000.
Det här programmet, som antogs samma år som den fjärde världskvinnokonferensen, utgör ett viktigt bidrag till verkställandet av plattformen som antogs i Beijing och som rör så vitt skilda områden som sysselsättning och yrkesliv, beslutsfattande och information.
Motorn i det fjärde handlingsprogrammet är begreppet mainstreaming.
Det gäller att integrera jämställdhetsaspekten i gemenskapens alla politikområden och initiativ, vare sig de är riktade utåt eller ämnade för kommissionens personal.
Själva idén om mainstreaming är fortfarande något dunkel för många.
Kommissionen har antagit utmaningen genom att bemöda sig om att fastställa sitt tillvägagångssätt i frågan och att inrätta en verkställande struktur genom ett meddelande som antogs i februari 1996.
Detta meddelande betonar att främjandet av lika möjligheter inte bara kräver verkställandet av positiva åtgärder, som koncentreras på kvinnorna, utan också en uttrycklig uppslutning med sikte på jämställdhet inom samtliga åtgärder och allmänna politikområden.
Det gäller att föra in könsperspektivet i dessa politikområden och åtgärders begrepp, verkställande och uppföljning.
I det här sammanhanget tillmäter jag en särskild betydelse till mainstreaming i strukturfonderna, som utgör ett viktigt finansiellt redskap, eftersom de på sex år representerar 145 miljarder ecu.
Kommissionen har också velat fullfölja verkställandet av det fjärde programmet ute på fältet.
Just nu stöder vi mer än 60 projekt som fördelas på alla medlemsstater och som involverar en bred samling aktörer, såsom nationella, regionala och lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter.
Dessa åtgärder finansieras av ett belopp i nivå med ungefär fyra miljoner ecu.
Detta belopp är förvisso blygsamt, men det gäller åtgärder med samfinansiering och partnerskap och effekterna är ofta väldigt positiva.
Herr ordförande, jag skulle nu vilja ta itu med en annan väsentlig komponent i det fjärde programmet, vilket är det lagstiftande arbete som väntar oss.
Två lagstiftningsförslag ligger just nu på ministerrådets bord.
I första hand förslaget till direktiv om bevisbörda, som ni avgav er åsikt om den 9 april, i viss mening mycket positivt inställd till kommissionens förslag.
Vi önskar nu att en gemensam ståndpunkt kan antas under det nederländska ordförandeskapet.
För det andra, förslaget om ändring av direktivet om lika behandling, som lagts fram av kommissionen till följd av Kalanke-domen och som var föremål för stora debatter vid det senaste rådet om sociala frågor den 17 april.
För övrigt, såsom det fjärde programmet föreskrev, är ett visst antal nya förslag under utformning, i synnerhet de som gäller respekten för arbetande mäns och kvinnors värdighet samt omvårdnaden av barn och andra beroende personer, och tjänster som är relaterade till det området.
Slutligen har en Eurobarometer-undersökning, genomförd på begäran av kommissionen, ägnats åt uppfattningen om jämställdhet hos den allmänna opinionen.
Ett av resultaten är att om arbetslösheten förblir en av unionens prioriterade handlingsområden för den stora majoriteten européer, så verkar det som om förbättringen av kvinnornas situation går genom en bättre fördelning av uppgifter, hushållsarbete och barn inom den privata sfären, och genom en respekt för den manliga och kvinnliga identiteten.
Till sist skulle jag vilja betona att politiken för lika möjligheter inte endast begränsas till sociala handlingsprogram.
Jag vill därför nämna framgången för den europeiska konferensen om handeln med kvinnor, som organiserades på Gradins initiativ.
Nu, herr ordförande, några ord om den politik som genomförts inom kommissionen.
Jag gläder mig åt resultaten som vår förvaltning redan har uppnått.
Statistiken visar att jämvikten mellan de två könen har återställts inom kommissionens olika personalkategorier.
I synnerhet har målen för utnämning och rekrytering av kvinnlig personal till kategori A i stor utsträckning uppnåtts under 1996.
Jag vill nämna några siffror som jag tycker är särskilt uppmuntrande.
Hälften av de unga rekryterade tjänstemännen från de nya medlemsstaterna är kvinnor.
Den exakta andelen är 49 %.
På chefsnivå, grad A2, har kommissionens kvinnliga personalstyrka fördubblats under 1996, eftersom den för närvarande har 15 kvinnliga direktörer, till följd av sju utnämningar / befordringar under året.
För min del, herr ordförande, kan jag inte motstå nöjet att meddela er att min egen stab till hälften består av kvinnor.
Men jag tror att vi också måste blicka framåt.
Som jag sade alldeles nyss, att kvinnor deltar i fullföljandet av den europeiska uppbyggnaden kommer att visa sig vara avgörande för att vissa tidsplaner skall hålla.
Jag tänker då på den ekonomiska och monetära unionen som måste förverkligas konkret tillsammans med våra medborgare.
Jag har alltid ansett att kvinnorna har en ytterst viktig roll att spela i integrationen av euron i folks vardagsliv.
Utan att vilja hemfalla åt stereotyper, så räknar jag mycket med kvinnorna för att teorin skall bli en realitet år 2002.
Det andra stora datumet står, naturligtvis, regeringskonferensen för.
Såväl kommissionen som parlamentet avser att insistera på att det nya fördraget på ett bättre sätt tar hänsyn till principen om lika möjligheter i förhållande till nuvarande bestämmelser, som begränsas till lönejämställdhet.
Konferensen griper sig an denna brännande fråga på tre sätt.
Först genom allmänna principer i fördraget, särskilt grundläggande sociala rättigheter.
Sedan genom en specifik icke-diskrimineringsklausul.
Och slutligen genom specifika bestämmelser i fråga om lika möjligheter.
Just nu strävar man efter tre mål: att göra lika möjligheter till en specifik uppgift för unionen genom att i fördragets artikel 2 inkludera följande: lika lön för arbete med lika värde - equal pay for work of equal value - genom att formulera nuvarande artikel 119 på ett lämpligare sätt; behörighet för unionen för att vidta åtgärder i fråga om lika möjligheter utöver lönefrågor samt en bestämmelse som tillåter positiva diskrimineringsåtgärder från medlemsstaternas sida, och som därmed syftar till att bemöta domstolens dom i Kalanke-affären.
Beaktandet av lika möjligheter bör också berika vårt sätt att gripa oss an Europas dagsaktuella ekonomiska och sociala frågor.
Främst sysselsättningen.
Ni känner till det värde som jag sätter på den europeiska handlingskraften inom det området.
Vi bör inte nöja oss med att knåpa ihop kortsiktiga lösningar, som ofta resulterar i en växande osäkerhet hos de svagaste.
Kvinnorna brottas direkt med ökningen av antalet deltidsarbeten och kontrakt med kort varaktighet.
De har varit pionjärer inom dessa nya arbetsformer, som omfattar ett allt större antal arbetare och som kommer att utökas allteftersom nya teknologier utvecklas.
Deras erfarenheter bör alltså vara till nytta för oss för att förnya och befästa vår europeiska samhällsmodell.
Jag fäster sålunda stor vikt vid den pågående förhandlingen mellan arbetsmarknadens parter om deltidsarbete såväl som vid grönboken om arbetsorganisationen, som antogs av kommissionen förra veckan.
Jag skulle också vilja säga att en stor debatt om social trygghet äger rum under det här kvartalet, jag kommer kanske att ha tillfälle att återkomma till det alldeles strax.
Herr ordförande, mina damer och herrar, jag kommer alltså fram till min slutsats.
I mitt installationstal inför Europaparlamentet förpliktade jag mig personligen att göra fullföljandet av lika möjligheter till gemenskapspolitikens röda tråd och jag tror mig kunna bekräfta att den här kommissionen efter halva sin mandattid tydligt har visat att den håller sitt ord, genom det stora antalet antagna initiativ.
Det här, herr ordförande, var en kort översikt.
Av den framgår att när det gäller främjandet av lika möjligheter, så är det uppenbart att kommissionen inte vilar på sina lagrar, utan arbetar outtröttligt för att befästa och fördjupa de viktiga erfarenheter som tidigare har uppnåtts.
