# ID: svediakorp-gov476752
# author: Taubira-Delannon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, när det gäller den regionala ekonomiska integrationen, är kommissionens mål dels att garantera varaktiga utvecklingsperspektiv, dels att bättre integrera utvecklingsländerna i världsekonomin.
Det första målet kan vi skriva under på utan förbehåll, men samhällena måste demokratiseras för att garantera en social stabilitet, även om internationella instanser har en uttalad förkärlek för starka regimer.
Situationen i Zaire visar att denna sociala stabilitet aldrig är varaktig.
Utformningen av regionala ekonomier, som redan påbörjats i vissa områden, bidrar först och främst till att stärka utbytet mellan länderna i Afrika söder om Sahara, dessutom till att bekämpa fattigdom och bevara freden, och slutligen till att utveckla nya solidariska relationer.
Alla regioner är förvisso inte i stånd att engagera sig i en integrationsprocess, men av olika skäl har de alla intresse av att förstärka sina samarbetsrelationer.
Först och främst av historiska skäl.
Vi vet att nuvarande gränser till största delen är dragna enligt postkoloniala avtal, och att de inte nödvändigtvis motsvarar traditionella gränsdragningar.
Sedan finns det ekologiska skäl, som att nederbördsområden och andra geografiska enheter inte skall ligga mitt på gränserna.
De ekonomiska skälen slutligen gäller systemens komplementaritet och naturligtvis genomförandet av stordriftsfördelar.
Europeiska unionen i allmänhet, och kommissionen i synnerhet, skulle göra klokt i att ge särskild uppmärksamhet till regionerna i gemenskapens yttersta periferi, och framför allt till utomeuropeiska departement som ligger i dessa områden, för en bättre uppbyggnad av en ekonomisk utvecklingspolitik och naturligtvis för ett bättre utnyttjande av fonderna, så som till exempel ERUF och EUF.
Jag ställer mig mycket mer tvivlande till mål nummer två, som gäller utvecklingsländernas integration i världsekonomin.
Dels på grund av att jag inte är en förespråkare för ultraliberalism som vill visa upp internationella handelsförbindelser, dels på grund av att jag tror att bieffekterna skulle bli stora.
Framför allt tror jag att det finns risk för att integrationen ger upphov till spekulation vilket kan skada en hållbar utveckling, och dessutom för att integrationen blir ett mål i sig och som ett sådant förvandlas till en mekanism för ekonomisk strävan.
Jag anser inte att detta är ambitioner som vi skulle kunna kalla utvecklingspolitik.
