# ID: svediakorp-gov476733
# author: Schmidbauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 891
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, inom den europeiska unionen finns det 37 miljoner handikappade.
Deras möjligheter att få del av de positiva effekter av den europeiska unionen, som vi kallar fri rörlighet och tillgång till alla varor och tjänster, är mycket begränsade.
De är, som handikapporganisationerna själva formulerat saken, de osynliga medborgarna i EU.
Även brott mot de mänskliga rättigheterna gentemot funktionshindrade personer förekommer hela tiden inom hela EU.
Banottibetänkandet, som vi antog här i december, har tydligt påvisat detta.
Därför måste en icke-diskrimineringsklausul ovillkorligen tas med i samband med revideringen av avtalet.
Fram till början av detta år hade vi HELIOS II-programmet med möjligheter till informations- och erfarenhetsutbyte för handikappade.
Ur detta program uppstod handikappforum, som utför ett värdefullt arbete med och för de berörda på det europeiska planet.
Fram till idag föreligger inget nytt program.
På basis av subsidiaritetsargumentet har redan fattigdomsprogrammet och programmet för äldre människor inte blivit genomförda.
Den tyska regeringen accepterar inte artikel 235 som juridiskt underlag för social program.
Mot denna bakgrund har kommissionen slagit till reträtt och inte utarbetat något uppföljningsprogram till HELIOS II.
Den önskar först avvakta den slutliga utvärderingen av HELIOS II-programmet innan den agerar.
Vi är av den uppfattningen, att det är nödvändigt att omgående utveckla och genomföra ett uppföljningsprogram, baserat på principen om lika möjligheter, mänskliga rättigheter och FN: s standardbestämmelser.
Under tiden har kommissionen istället som mellanlösning kommit med ett yttrande, som vi ju diskuterar här.
Vi välkomnar detta yttrande om lika möjligheter, framför allt den nya infallsvinkel, som skisseras i detta och som bygger på ett funktionshinderkoncept baserat på mänskliga rättigheter och som tar avstånd från förmyndarskapsprincipen.
Därmed bryter man på ett radikalt sätt med de gamla idéerna om att en funktionshindrad person är hänvisad till välgörenhet och medlidande.
Det avlägsnar sig från hälsomodellen, som har helandet som mål, mot socialmodellen som baseras på mänskliga rättigheter.
Handikappolitiken börjar nu att närma sig integrering och lika möjligheter, d v s mainstreaming.
Ändå motiverar en aldrig så bra infallsvinkel i detta yttrande inga direkta åtgärder.
Bara med hjälp av ett program går det att vidareföra politiska åtgärder, information och erfarenheter från medlemsstat till medlemsstat.
HELIOS-programmet var det enda program, som direkt finansierade handikapparbete från icke-statliga organisationer och som fungerade som sammanhållande länk till de funktionshindrade människorna i hela den europeiska unionen.
Programmet var till stor hjälp för handikappgrupper med ett mycket litet antal berörda, t ex för de dövblinda.
Dessa grupper är hänvisade till ett äkta europeiskt utbyte, för att komma till rätta med sitt behov.
Det var det enda program som omfattade samtliga handikappgrupper.
I motsvarande mellanutvärdering konstateras, att det problem, som HELIOS konfronterades med, inte får underskattas, d v s att förverkliga solidaritet och gemensamma strategier inom en så mångfacetterad sektor av den europeiska befolkningen.
Jag stödjer visserligen helt och fullt det av kommissionen uppställda målet med ett omfattande inlemmande av de funktionshindrade människorna i administrations- och tillämpningsföreskrifterna till HORIZON-programmet men enbart HORIZON kan inte fungera som ett brett upplagt handikapprogram baserat på lika möjligheter.
Det omfattar bara sysselsättnings- och utbildningsfrågor och det måste medfinansieras.
Vad beträffar sysselsättningen är den, hur målande min kollega än nyss beskrivit den och hur illa det än är för en funktionshindrad person att inte ha sysselsättning, dock bara ett delområde inom ramen för de dagliga utmaningar, som funktionshindrade människor ställs inför och en av de handikappade uttryckte det på detta sätt: " Det är ju en god sak, om det överhuvudtaget erbjuds arbete, men många funktionshindrade människor kan inte ta sig in i bussen för att åka till arbetet, eller också har de ingen som kan hjälpa dem att göra sig i ordning för arbetet. "
Så länge som de funktionshindrade människorna inte fullständigt integreras inom politikens alla områden, inklusive lämplig, personlig hjälp- och stödservice och tillgängliga allmänna kommunikationer, kommer inte löften om befintliga möjligheter till sysselsättning, vilka inte anpassas till andra åtgärder, att automatiskt åstadkomma någon integration.
Dessutom är en hög procentuell andel av de funktionshindrade människorna i pensionsåldern.
Riktade åtgärder inom ramen för sysselsättningen kommer därför enbart att nå fram till ett begränsat antal av de funktionshindrade personerna.
Jag anser också, att ansvaret för handikappolitiken i huvudsak ska ligga kvar hos medlemsstaterna.
Det är europeiska unionens uppgift att tillföra ett mervärde och att stödja medlemsstaterna genom ett informationsutbyte kring praktiska exempel.
Vidare ska den europeiska unionen se till, att de funktionshindrade människorna inkluderas i alla sammanhang, där ansvaret för lagstiftning, för bestämning av en politik eller för upprättande av program redan ligger i den europeiska unionens händer.
Detta är mainstreaming -vägen, för att uppnå lika möjligheter för funktionshindrade personer.
Och jag vädjar till kommissionen, att följa denna väg, d v s att så snart som möjligt presentera ett uppföljningsprogram till HELIOS.
Och min vädjan till medlemsstaterna är, att i avtalet lägga in en juridisk bas för dessa program och att ta in en antidiskrimineringsklausul i avtalet.
(Applåder)
