# ID: svediakorp-gov476714
# author: Marín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle först vilja gratulera utskottet för rättsliga frågor och alldeles speciellt föredraganden Fontaine för kvaliteten på hennes betänkande och även för det personliga intresse som hon har visat angående erkännande av examensbevis, något som utgör en grundläggande fråga för de europeiska medborgare som verkligen vill utöva sin rätt till fri rörlighet.
Vi är nöjda med att utskottet för rättsliga frågor anser det lämpligt att i princip acceptera de grundläggande slutsatser som läggs fram i kommissionens betänkande, exempelvis att direktivet 89 / 48 / EEG om " generell ordning " svarar mot de förväntningar som skapades när man beslutade anta ett nytt horisontellt närmande för frågan om erkännande av examensbevis.
Vi har kunnat konstatera att ni, i princip, uttrycker er enighet med Europeiska kommissionen angående de viktigaste problem som tillämpningen av direktivet under dess två första år har gett upphov till.
Fontaine sade att det kanske saknas en mycket mer genomarbetad statistik för att man skall kunna göra en utvärdering.
Statistiken, Fontaine, visar att det idag faktiskt är knappt 11 000 medborgare i hela Europeiska unionen vars examensbevis har erkänts.
Varför enbart 11 000 medborgare?
Kanske för att vi bara har 2 år bakom oss.
I andra hand för att många av de problem ni har pekat på är uppenbara och måste korrigeras.
Vilka är dessa problem?
För det första systemet för arbete och förtroendeförhållandena.
Förhållandet och samarbetet med de nationella samordnarna är absolut grundläggande och förtroendeförhållande måste etableras i dessa möten mellan de nationella samordnarna.
Det är av värde att man i det gemensamma mötet mellan dessa samordnare och utskottet för rättsliga frågor har tydliggjort den viktiga roll de nationella samordnarna, som skall tillämpa direktivet, har när det gäller att verka för det ömsesidiga förtroendet, vilket är absolut nödvändigt för att den generella ordningen skall vara lyckosam.
Endast genom förtroende kan man på ett effektivt sätt utvidga den ordning som förutses i direktivet.
För det andra finns det andra problem som definitionen av begreppet högre utbildning och balansen mellan artikel 3, erkännande av examensbevis i sig, och artikel 4 som under vissa omständigheter tillåter medlemsstaterna att införa komplementerande villkor.
Jag sticker inte under stol med att det i denna fråga finns en stor meningsskiljaktighet, som ni mycket väl känner till, mellan Europeiska unionen och vissa medlemsstater vad gäller tolkningen av direktiven.
Detta har oundvikligt fört oss in i en situation som inte är den bästa: att anhängiggöra ärenden enligt artikel 169 i fördraget, mot några medlemsstater, vilket säkert kommer att innebära en dom från EG-domstolens sida.
Med hänsyn till de förtroendeförhållandenas vikt är det att föredra att systemet fortskrider genom förtroendeförhållanden mellan medlemsstaterna framför att kommissionen systematiskt skall behöva lösa direktivens tolkningsproblem genom att anhängiggöra ärendet och lägga fram klagomål vid EG-domstolen.
Jag är övertygad om att kommissionens åsikt kommer att bli den rådande men vi vet alla att ett klagomål enligt artikel 169 i EG-domstolen i Luxemburg är tidsödande, oberoende av att vi i slutändan kan vinna klagomålet.
Ni pläderar för bättre information och en större tydlighet på alla nivåer.
Nåväl, nyligen har initiativet " Medborgarnas Europa " inletts, vars första rättesnören är de om erkännande av examensbevis.
Låt oss hoppas att det går att förstå ordningens funktion bättre allt eftersom direktivet börjar tillämpas.
Jag tror också att vi idag generellt sett befinner oss i en jämförelsevis bättre situation än i inledningen.
Två specifika punkter har lagts fram av utskottet för rättsliga frågor, det är examenbesvis utfärdade av tredje land och inflytandet från gemenskapsnivåns rörlighet på de nationella bestämmelserna om numerus clausus, ett mycket delikat problem eftersom det finns medlemsstater som tillämpar numerus clausus, och andra som inte gör det, och för tillfället finns det dessutom medlemsstater som undersöker denna valmöjlighet.
Vad jag kan säga er Fontaine, är att för närvarande studerar kommissionen den bästa lösningen för att lösa såväl problemet med accepterande av examensbevis utfärdade av tredje land, som problemet med de länder som tillämpar numerus clausus.
Angående de föreslagna förändringarna, som Fontaine stödjer, vill jag säga att kommissionen kommer att genomföra lämpliga förändringar så snart som möjligt.
Slutligen vill jag gratulera er, och övriga ledamöter som har talat och tydliggjort vikten av detta tema.
Direktivet har säkerligen ännu inte nått sin marschfart men ni vet mycket väl att alla harmoniseringsdirektiv har problem med tröghet.
Det är därför att föredra att de genomförs utifrån politiska förhandlingar och regler om förtroenden och inte genom klagomål till EG-domstolen.
Detta är kommissionens åsikt.
